Börje Leidhammar

Camilla Littorin

Göran Lindén

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

De viktigaste och mest omdebatterade frågorna om  dubbel­bestraffning, tredjemansrevision och rätten till ersättning för processkostnader brådskar det nu för regeringen att ta tag i.

Det finns flera fall som visar att rättsäkerheten i skattefrågor idag är långt ifrån tillfreds­ställande.

Skatteverket är exempelvis skyldigt att anmäla om det kan antas att personen begått ett brott. Ett skattetillägg är enligt många en stark indikation på att ett brott har begåtts, och anmälan görs alltför ofta. Det ser vi eftersom många av dessa ärenden ofta skrivs av. Men medan Skatteverket går vidare i sitt arbete har den enskilde företagaren genomgått ett onödigt lidande. Detta får ofta förödande konsekvenser både för personen och för företaget.

Istället för denna dubbelbestraffning med både skattetillägg och anmälan om skattebrott borde Skatte­verket istället vara skyldigt att samråda med åklagaren innan anmälan görs. På så sätt skulle flertalet anmälningar och också mycket lidande för oskyldiga företagare undvikas.

I en tredjemansrevision kan Skatteverket utan företagets vetskap kontakta dess kunder och leveran­törer och berätta att företaget är under utredning. Det är inte bara rättsosäkert utan helt oacceptabelt. Det finns ett otal exempel där kunder och leverantörer, efter att ha blivit kontaktade av Skatteverket, slutat att göra affärer med det berörda företaget – bara för att vara på den säkra sidan.

Ett exempel är städföretaget Melki Städ AB som utsattes för revision till följd av att en under­leveran­tör misskött sig. Efter en flera år lång tvist lyckades företagets vd bevisa sin oskuld och företaget friades både i tingsrätten och i länsrätten. Men med drygt 50 miljoner kronor i förlorad om­sättning var skadan redan skedd. Många företagare har dock inte samma ekonomiska möjlighet att kämpa för sin rätt. Istället är det enklare att betala den summa Skatteverket kräver – trots vetskapen om sin oskuld. 

Det finns ytterligare skevheter beträffande ersättning för processkostnader. I brottmål har den åtalade i allmänhet rätt till offentlig försvarare. Det ger den åtalade en rimlig chans. Huvud­principen enligt rättegångsbalken är att försvarare utses av den misstänkte, som även har möjlighet att framställa önskemål om privat försvarare.

Om en misstänkt, som anlitat privat försvarare, frikänns har den tilltalade i allmänhet rätt att få ersättning av allmänna medel för sina försvararkostnader. Men om en förunder­sökning läggs ned, det vill säga att åtal aldrig väcks, ger nuvarande lagstiftning endast begränsad möjlighet till ersättning för ombuds­kostnader.

Den absurda konsekvensen blir att den som misstänks och där förundersökningen läggs ned, kost­nads­­mässigt kommer i ett sämre läge än om åtal väcks och frikännande dom meddelas. Själv­fallet ska den misstänkte erhålla full kostnadsersättning vare sig försvararen är offentlig eller privat.

Det är givetvis viktigt att lagstiftningen arbetar effektivt för att motverka oseriösa aktörer. Regeringens hittills lämnade förslag till ny skatteförfarandelag är ett steg i rätt riktning. Men ett väsentligt arbete återstår. Skatte­utskottet har förklarat dröjsmålet med att dessa frågor anses så viktiga att de ska utredas särskilt. Men det är bråttom då orättvisorna drabbar företagare. Först när regeringen kommer med konkreta förslag kan vi prata om en tillfredställande rättsäkerhet i skattefrågor.

Börje Leidhammar, advokat Wistrand Advokatbyrå samt ordförande i Institutet Skatter & Rättssäkerhet

Göran Lindén, advokat Advokatfirman Björn Rosengren

Camilla Littorin, förbundssekreterare FöretagarFörbundet