Maria-Pia Hope, skolad i Jönköping/Huskvarna (grundskola och gymnasium), Lund (juridik), Edinburgh (Erasmusutbyte) och på Harvard (LL M, Master of Law), tillträder som managing partner för Vinge den 2 april, och tar emot Infotorg Juridiks reporter på Stockholmskontoret på kvinnodagen. Hon bestämde sig för att tacka ja till uppdraget som chef för att få pröva på företagsledarrollen efter många år som praktiserande jurist, säger hon. Att hennes man James Hope också jobbar på Vinge har byrån löst genom att han, som är processrättsjurist och därför arbetar åtskilt från Maria-Pias finans- och transaktionsinriktade domäner, rapporterar till en annan person än sin fru.

Umgänget sker i stället utanför jobbet, gärna på resor.

– Vi samlar på länder, inte minst lite mer exotiska sådana, och har kommit upp i 63 stycken. Nästa resa, till Baku i maj för att bland annat gå på Eurovision Song Contest, är en kompromiss för att blidka de schlagerfrälsta döttrarna, säger Maria-Pia Hope och uppger att hon hejar på Molly Sandén i den svenska uttagningen. Hennes två flickor sörjer framför allt att Erik Saade inte deltar.

Samtalet glider inte helt omärkligt in på affärsjuridik.

Jaha, då kör vi. Vilka är Vinges viktigaste transaktioner under 2011?

Efter att ha räknat upp några av de största affärerna, bland annat EQT:s fonders förvärv av Dometic, Bains förvärv av Securitas Direct och förvärvet av ComHem, nämner Maria-Pia Hope ett uppdrag som var särskilt intressant ur juridisk synvinkel:

– Finansinspektionen drog för andra gången någonsin in tillståndet för ett försäkringsbolag, E.N. Sak Försäkring, och Fabian Ekeblad och Robert Wikholm hos oss blev utsedda till bland annat likvidatorer. Det uppstod en hel del frågor som man fick ta ”på uppstuds”, och lagstiftningen har kanske inte riktigt hängt med. Så det uppdraget kan nog komma att leda till lagändringar, säger Maria-Pia Hope.

Ett annat uppdrag som var intressant, men mer av geografiska skäl, var när Katarina Nilsson på Vinge i Shanghai biträdde Sapa som tecknade ett joint venture (samriskbolag) med en kinesisk aktör, Chalco, för att förse den kinesiska järnvägen med aluminium.

Med år 2011 lagt till handlingarna och bokslutet på väg säger Maria-Pia Hope att omsättningen i fjol kommer att visa sig ha uppgått till lite drygt en miljard kronor, men det är inte fråga om någon rekordnivå.

Lönsamheten är fortsatt hög, säger hon, även om viss prispress märks.

– Köparna lägger mer kraft på upphandlingsarbete nu för tiden, och det börjar bli vanligt att ha en panel av byråer för att kunna sprida ut uppdragen och slippa låsa sig till en relation, säger hon.

För räkenskapsåret 2012 är Vinge som så många andra byråer ”försiktigt optimistiska”.

– Globalt var januari och februari de lugnaste M&A-månaderna på 10 år enligt statistik. Utifrån vår horisont här på Vinge ser vi att mid- och smallcap-segmentet, där prislappen ligger mellan 200 miljoner kronor och en miljard, är ganska aktivt, men det är ont om de riktigt stora transaktionerna och affärer tar längre tid. Och vad gäller att gå till börsen finns en tveksamhet, det kommer inte att vara någon rusning dit under de närmaste månaderna.

Däremot, säger Maria-Pia Hope, löper många av de finansieringsavtal som tecknades under bättre tider för några år sedan ut snart, så en hel del jobb tycks vänta för Vinges bank- och finansjurister, som hon själv är en av.

– Där kan nog en hel del nya lösningar komma att prövas också, säger hon med hänvisning till den företagsobligationsmarknad som hennes motsvarighet på Roschier, Jens Bengtsson, ser framtida stor tillväxt i. Hon nämner att Vinge varit involverad i en del sådant, exempelvis refinansieringen av Medstop under ledning av Mikael Ståhl.

Under 2011 slutade tre seniora advokater, exempelvis Bonniers mångåriga rådgivare Malin Leffler, på Vinge för att i stället börja på Roschier, och nyligen blev det känt att veteranen Lena Almefelt kommer att börja som bolagsjurist på EQT. Samtidigt har Vinge rekryterat Charlotte Levin från Linklaters till sin publika grupp.

– Det är naturligtvis alltid trist att uppskattade kollegor går, men jag tror att ökad rörlighet mellan byråer är något vi kommer att få se mer av, säger Maria-Pia Hope och jämför med London. Hon arbetade på Vinges kontor där i flera år, och såg en större benägenhet att byta jobb än vad som hittills har varit fallet i den svenska byråvärlden. Själv bytte hon efter ett år på Cederquists dåvarande Londonkontor, som numera är nedlagt, till det större Vinge.

Som ersättning för en av delägarna som lämnade för Roschier, Vinges public markets-chef Pontus Enquist, har Vinge nu rekryterat Carnegies corporate finance-chef Peter Bäärnhielm.

– Han var intresserad av att gå tillbaka till advokatvärlden, säger Hope om hur man lyckades locka över Bäärnhielm.

Vad har ni för rekryteringsplaner för 2012?
– Det ser ut ungefär som vanligt, kanske 20-25 jurister, säger Maria-Pia Hope och nämner på frågan om delägare att man idag är ca 85 sådana på byrån, varav 11 kvinnliga, och att man förutom Charlotte Levin har utsett två för tillträde 2013: Jonas Bergström och Jesper Schönbeck, som båda är verksamma inom bland annat M&A. Inför framtiden hoppas Vinge på fler kvinnliga delägare, säger Maria-Pia Hope.

Vad har ni för komparativa fördelar jämfört med andra byråer?
– Förutom att vi är full-service med både bred och djup kompetens ska man komma ihåg att vi har vuxit väldigt kraftigt under de senaste 15 åren. Vi var ganska små när jag kom hit i mitten av 90-talet, och entreprenörsandan sedan dess finns kvar, det tror jag är positivt.

I dagens DI står det om en Internet-skohandlare som vill gå till börsen. Varför ska de välja att anlita Vinge och inte Mannheimer Swartling för det?
– Vi har en väldigt bra kompetens inom publikt, men även Sveriges bästa privata M&A-jurister. Och när man går till börsen nu för tiden tittar man ofta på privata alternativ också, en så kallad dual track. Vi är oerhört bra på att sätta ihop team som spänner över alla områden som den typen av övning kräver, det gör vi kontinuerligt och vi vet att klienterna uppskattar det.

Varför ska man byta jobb till Vinge om man är delägare på exempelvis Gernandt & Danielsson?
– Vi har väldigt roligt här, det brukar våra kollegor som kommit hit från andra byråer säga, och vi satsar på en bra Vinge-anda. Det är klart att vi jobbar hårt, det krävs i de stora transaktioner vi agerar i, men för att det ska funka i det långa loppet krävs att man har kul tillsammans.

Som exempel på medarbetaraktiviteter nämner Maria-Pia Hope en resa med all personal i Stockholm till Davos under några dagar i vintras, där konferenspass kombinerades med skidåkning.

Vad ser du för trender inom nordisk affärsjuridik under de senaste åren?
– Förutom prispress och paneler efterfrågar klienter i ökad utsträckning stor affärsförståelse från advokaternas sida. Man måste förstå den kontext som råden lämnas i.

Maria-Pia Hope säger att stor branschförståelse är något som efterfrågas i linje med detta, och att Vinge satsar på djupgående branschkunskap bland sina medarbetare. Själv arbetade hon åt Riksgälden med att utvärdera Saab Automobile inför Riksgäldens garanti av EIB-lånet, och fick därmed insikt i bilbranschen. Hon hänvisar dock till Riksgälden på frågan om panterna verkligen är värda något om Saab Automobile kollapsar.

Likaså hänvisar hon till en myndighet, EBM, på frågan om hur det går med den insiderutredning som Vinge är inblandad i, en utredning som för Vinges del inleddes med att en av Stockholmskontorets biträdande jurister greps i somras för misstänkta insiderbrott.

Stimulerar ert eat what you kill-system till intjäningsfokus och gränsöverträdanden?
– Vi har inte eat what you kill, till skillnad mot vad många tror, utan ett ”managerat lockstep”, där man under fem-sex år trappas in mot en full ägarandel. Man mäts på prestation, där givetvis hur mycket man bidrar till byrån är viktigt, men där även andra faktorer som laganda och ledarskapsförmåga vägs in.

Okej, men finns det något i Vinges kultur, med tanke på skatteupplägg med bolag i Peru och annat, som kan locka personer att tänja på gränserna och till exempel dra nytta av sina insiderkunskaper?
– Nej, jag tror insiderhistorien var en enstaka företeelse. Det var naturligtvis väldigt omskakande för oss, men jag tror att det verkligen var ett undantag som kan drabba vem som helst. Det är även klienters och konkurrenters uppfattning: den typen av incidenter kan man aldrig helt och hållet undvika.

Setterwalls-chefen Joakim Edoffs ”stafettfråga” till Maria-Pia Hope gäller nyttan av kontor i Malmö och Göteborg, med tanke på Vinges starka transaktionsprofil – stora transaktioner är traditionellt sett baserade i Stockholm. Svaret blir att övriga kontor är viktiga och återspeglar respektive lokal marknad. I Göteborg innebär detta ett fokus på inte minst mycket löpande corporate/commercial-rådgivning men också på sjö- och handelsrätt, med en nyrekryterad tullexpert i Carolina Dackö. I Malmö gäller det att hänga med i affärsutvecklingen i Öresundsregionen.

– Den är väldigt intressant med en hel del stora företag, och vi följer den lokala marknaden noga. Vårt nätverk av kontor i Sverige fungerar väldigt bra, sammanfattar Maria-Pia Hope.

Avslutningsvis: vad är dina ambitioner med ditt stundande chefsskap?
– Utan att skilja mig så mycket från Michael Wigge tror jag det är viktigt med bra internkommunikation och transparens kring vad som händer. Framför allt 80-talister efterfrågar mycket information, och öppenhet från ledningen ligger även mig varmt om hjärtat. Det är ingen kritik mot hur det har varit just här, men traditionellt har nog ofta ledningen på advokatbyråer hållit korten lite närmare kroppen än vad som är fallet på andra företag. Dessutom kommer jag att arbeta mycket för att vi ska bli mer proaktiva i allt vi gör – från hur vi bemöter och levererar till våra klienter till hur vi agerar internt.