Mikael Spångberg är general counsel och vice president, legal affairs vid The Absolut Company.

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Under en relativt kort tid har EG-domstolen meddelat några avgöranden som rör anseendeskyddet och det skydd som kända varumärken skall anses ha. Jag skall kort beröra två avgöranden. Det första avgörandet är domen i det s.k. Intelmarkmålet (mål C-252/07, dom meddelad den 27 november 2008). I det avgörandet konstaterade domstolen att för att det skall anses styrkt att användningen av ett yngre varumärke är eller skulle kunna vara till förfång för ett äldre varumärkes särskiljningsförmåga, så krävs att det visas en förändring i det ekonomiska beteendet (eller att det finns en verklig risk för en sådan förändring i framtiden) hos genomsnittskonsumenten av de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är registrerat och som beror på användningen av det yngre varumärket. Domstolen har inte närmare exemplifierat vad en förändring av det ekonomiska beteendet egentligen innebär och det är inte alldeles enkelt att förstå hur principen skall tilllämpas och tolkas i t ex fall där det rör sig om skilda typer av varor som säljs under liknande varumärken.

I EG-domstolens avgörande den 18 juni 2009 i mål C-487/07, det s.k. L’Orealmålet, rörde saken L’Oreals marknadsföring av välkända parfymer och ett annat bolags marknadsföring av imitationer av L’Oreals välkända produkter. Likheterna var inte sådana att branschen eller allmänheten vilseleddes. När det gällde tolkningen av begreppet otillbörlig fördel av ett varumärkes särskiljningsförmåga eller renommé angav domstolen att det varken krävs att det föreligger risk för förväxling eller risk för förfång för ett varumärkes särskiljningsförmåga eller renommé. Istället skall man fästa vikt vid den fördel det innebär för ett yngre varumärke att placera sig i det kända varumärkets ”kölvatten” för att på så sätt dra fördel av dess anseende, attraktionsförmåga och prestige samt gratis utnyttja de kommersiella ansträngningar som ägaren av det äldre och välkända varumärket har gjort för att bygga och upprätthålla varumärkets image. EG-domstolen ger här uttryck för att det är viktigt att kunna förhindra utnyttjande av ett känt varumärkes renommé och principen om investeringsskyddet gör sig här mycket tydligt gällande. Förväxlingsrisk är i detta fall inte av något intresse utan istället tas i beaktande det skydd som EG-domstolen anser att ett känt varumärke skall ha när någon otillbörligt utnyttjar resultatet av investeringarna i det kända varumärket. Något krav på att visa förändringar i konsumenters ekonomiska beteende (jfr Intelmarkmålet ovan) eller liknande krävs inte i detta fall. Såtillvida får domen anses utgöra ett genombrott i praxis eftersom domen klart ger uttryck för att vilja förhindra de idag så ofta förekommande försöken till imageöverföringar vid lanseringar och introduktioner av nya varumärken. Just möjligheten att ge väl ansedda varumärken ett utökat skyddsomfång har enligt min mening kanske störst betydelse i snyltningsfallet eftersom skyddet för det äldre varumärkets ofta långvariga och kostsamma investering träder i förgrunden i en snyltningssituation. Det rör sig i dessa fall just om imageöverföring där det ofta inte går att visa på förväxling i traditionell mening utan istället går utnyttjandet ut på att associera sig med de värden, den image och den status det kända varumärket har och detta även om varuslagslikhet inte föreligger. Beteendet kan närmast benämnas som ”brand-napping”, dvs. en ensidig och gratis värdeöverföring av vitala delar i ett välkänt varumärkeskoncept. Det som ofta karakteriserar väl ansedda varumärken är att de inte bara ses som någon form av ursprungssymbol för en vissa vara utan även associeras med saker därutöver. Det är då varumärkets renommé, image, prestige och attraktionsförmåga som har företräde och skall skyddas. EG-domstolens avgörande i L’Orealmålet ger uttryck för det sist nämnda vilket är glädjande.

Mikael Spångberg