Holm anhängiggjorde den 2 november 1999 en skadeståndstalan mot staten p.g.a. långsam handläggning av ett bakomliggande skattemål som hade tagit ca tio år. Skadeståndstalan avvisades av tingsrätt och hovrätt eftersom JK invänt att Europadomstolen var exklusivt forum. Med hänsyn till den etablerade subsidiaritetsprincipen är invändningen givetvis felaktig men den stod sig i två instanser. I 2003 års avgörande konstaterade HD (NJA 2003 s. 217) att en talan som grundar sig på Europakonventionen inte får avvisas utan den ska prövas i sak.

Fram till 2003 års avgörande fanns det ingen etablerad praxis hur skadan skulle beräknas. En sådan talan var inhemskt helt främmande. Med ledning av Europadomstolens praxis framgick den logiska följden att ersättningen var en funktion av tiden. Efter det att Holm-målet hade återförvisats hade Europadomstolen meddelat dom i det s.k. Zullo-målet (den 10 november 2004). Det har sedermera kommit att benämnas Zullo I, eftersom Europadomstolen i en full sammansättning senare meddelade det s.k. Zullo II, (den 29 mars 2006).

Däremellan hade HD i det s.k. Lundgren-målet den 9 juni 2005 (NJA 2005 s. 462) lagt den inhemska ribban och konstaterat att skadestånd ska utgå med 15.000 kr per år som handläggningen varat. Det var i Lundgren-målet fråga om en handläggningstid om ca sju år.

Med detta som bakgrund kan man tycka att de 60.000 kr som tingsrätten dömde ut till Holm den 18 oktober 2005 efter en ca tio år lång process ter sig märkligt. Man blir också fundersam när det ansågs rättvist att vardera part skulle stå för sina kostnader i det första principiella målet som grundades direkt på konventionen. Vidare att JK´s invändning hade stått sig i två instanser och framtvingat en process till HD.

Holm var alltså missnöjd och klagade till hovrätten. Mellan tingsrätten och hovrätten kom Zullo II. Därefter infann sig en betydande oreda om det fanns skillnader i förhållande till Zullo I. Det senare har JK hävdat. Därtill att Zullo II anvisade en lägre ”taxa” och den uttolkade nivån har JK använt i sin skadereglering. 

Hovrätten meddelade dom i Holm den 19 oktober 2008 och underinstansens avgörande fastställdes. Holm förlorande alltså och dömdes att ersätta JK med rättegångskostnader. Någon ändring av underinstansens avgörande angående fördelning av rättegångskostnader