Större och tyngre mål drabbar domstolarna hårt
VERKTYG
Domstolarna arbetar med kvalitet och effektivitet som ledstjärnor. Korta väntetider för att få sitt mål avgjort är väsentligt för allmänheten. Regeringen har ställt upp verksamhetsmål för omloppstider för målen i domstolarna. De innebär i korthet att huvuddelen av brottmålen (75%) bör avgöras inom fem månader och huvuddelen av tvistemålen inom sju månader. Dessa tider gäller för varje instans, alltså fem månader i tingsrätten, och om målet överklagas till hovrätt, ytterligare fem månader. För mål där de tilltalade är häktade eller mycket unga är tiderna betydligt kortare.
Jag skriver detta inlägg utifrån förhållandena i hovrätten i Göteborg och övriga domstolar i Västra Sverige, men utvecklingen gäller hela landet.
Hovrätten i Göteborg är en domstol som länge har haft snabb genomströmning av målen. Sedan något år har förhållandena ändrats till det sämre. Nya arbetsformer, hårdare schemaläggning av rättegångarna räcker inte för att vända utvecklingen. Våra analyser visar att det skett påtagliga förändringar i det målunderlag som överklagas till hovrätten och att dessa förändringar är särskilt framträdande i Västsverige.
Jag ska försöka beskriva den oroande utvecklingen och koncentrerar mig på brottmålen som, åtminstone hittills, är den största och mest tidskrävande uppgiften i hovrätten. Så gott som alla överklagade brottmål som inte bara har gett ett bötesstraff avgörs efter huvudförhandling i hovrätten. Hovrätten har praktiskt taget inga möjligheter att påverka hur lång huvudförhandlingen blir eftersom den bygger på de förhör som hölls i tingsrätten och dessa förhör spelas upp på video i hovrätten. I varje huvudförhandling måste tre hovrättsdomare delta (och två nämndemän).
Den centrala statistiken över brottmålen har hittills byggt på antalet inkomna och avgjorda mål. Numera gör man skillnad på brottmål med huvudförhandlingstid upp till tolv timmar och sådana med huvudförhandlingstid över tolv timmar. Den senaste tiden har andelen mål med lång förhandlingstid ökat avsevärt i hovrätten.
Grundbemanningen i hovrätten är ca 36 domare, varav ca 29 är ordinarie domare och övriga assessorer. Till varje huvudförhandlingstimme i brottmål går det åt tre domare. Effektiv förhandlingstid i ett mål bör inte överstiga sex timmar per dag, mer än så orkar man inte hålla skärpan i rättssalen. Man kan inte sitta i rätten varje dag eftersom domar ska skrivas och många andra kvalificerade arbetsuppgifter ska utföras.
Förhandlingstiden utgör visserligen bara en del av domarnas arbete men den är ändå belysande eftersom den inte kan rationaliseras bort och den är tydlig och lätt att förstå. Förhandlingstiden i hovrätten ökar konstant och har under de senaste tolv månaderna stigit med 15 % till totalt 4 800 timmar. I genomsnitt innebär det 400 timmar huvudförhandling i månaden.
Samtidigt som huvudförhandlingstiden ökar minskar antalet avgjorda brottmål. Detta beror på att den genomsnittliga förhandlingstiden per brottmål i hovrätten ökar, med så mycket som 25% på tolv månader. Genomsnittlig förhandlingstid för ett brottmål i hovrätten i Göteborg är nu 4,9 timmar. Detta är en mycket hög siffra och ett tydligt tecken på en skenande arbetsbelastning. Väntetiderna i målen ökar nu obönhörligt.
Vad händer nu? Mot bakgrund av våra prognoser och vad vi vet om stora mål som för närvarande pågår i tingsrätterna i hovrättens område måste vi utgå ifrån att huvudförhandlingstiden i överklagade brottmål kommer att fortsätta att öka. Vi kan inte längre avgöra lika många mål som kommer in eftersom varje mål tar allt längre tid. Vi bygger alltså nu upp ett lager med brottmål och väntetiderna för parterna kommer att öka.
En rimlig fråga från allmänheten är naturligtvis: Kan ni inte öka takten och jobba smartare och döma fler mål? Tråkigt nog går det inte längre. Det är helt enkelt inte möjligt att med befintlig domarpersonal prestera mer huvudförhandlingstid, och vi kan inte heller pressa samman förhandlingstiden. Hovrätten får inte själv bestämma hur många domare vi behöver och det är inte realistiskt att vänta sig att hovrätten ska få fler domare.
I själva verket är läget ännu besvärligare än jag har beskrivit. Det beror på att hovrätten också har ett ganska stort antal tidskrävande tvistemål som ska till huvudförhandling. För de målen går det åt fyra domare till varje mål. Det allra största som nu väntar på sin tur är det s.k. Prosolvia-målet. Där kommer huvudförhandlingen i hovrätten att ta ca ett år att genomföra. Andra mycket arbetskrävande rättegångar som väntar är de stora Fly Me-målen med månadslånga huvudförhandlingar. Vi har nu sex-sju riktigt stora huvudförhandlingar på kö som tillsammans kommer att ta i anspråk ca 25 % av hovrättens domare under ett helt år. Det är självklart att detta kommer att drabba den övriga verksamheten hårt.
Vad beror detta på, är det domstolarna i Västra Sverige som har det värst? Ja, så är det faktiskt. Men allt tyder på att problemen med de omfattande brottmålen också snart blir ett allvarligt bekymmer för övriga hovrätter.
Brottmålen har länge ansetts vara särskilt stora och arbetskrävande i Göteborg och Västsverige. Det handlar ofta om grov brottslighet med många gärningsmän och många brottsoffer, stora utredningar och en effektiv brottsutredande organisation hos polis och åklagare som resulterar i mycket stora åtal. Det är inte helt ovanligt med månads- eller halvårslånga rättegångar med många inblandade. Det är vanligt att domar i sådana mål överklagas och alltså belastar två domstolsinstanser.
Kan man göra något åt utvecklingen? Ja, det både kan man och måste man göra snarast. Det finns också redan förslag från bl.a. Riksåklagaren om regeländringar. Det är inte längre en rimlig ordning att de riktigt stora brottshärvorna hanteras i domstolsorganisationen på det sätt som nu sker. Det vi nu ser av mastodonträttegångar och ökande väntetider i målen innebär att det är nödvändigt att göra något radikalt.
Gunnel Wennberg, hovrättspresident i Hovrätten för Västra Sverige


















