Design - det alla talar om men ingen bryr sig om
VERKTYG
Det finns områden inom juridiken som för en tynande tillvaro. En del sådana områden är alls inte ointressanta eller oviktiga, men juridiken hamnar i skymundan. Ett sådant område är design.
Design är något som berör folk. När Marimekko eller en prins blir anklagade för att ha gjort något fel i arbetet med sin design blir det stora rubriker. När Apple lanserar en ny produkt diskuteras det i lunchmatsalar om designen på den nya produkten. Många av oss har lagt alldeles för mycket pengar på något som vi skulle kunna köpa billigare – ”men den var ju så snygg”.
De rättsliga reglerna kring design, däremot, är det inte lika många som diskuterar. Högskolor utbildar fantastiskt duktiga formgivare – men juridiken kring det de skapar struntar de i. Detta trots att det handlar om det som kan bli förutsättningen för formgivarna att kunna leva på det de gör.
Vad är då problemet?
Ett problem med juridiken kring design är faktiskt själva språkbruket. En del använder ”designrätt” för att tala om det som formellt kallas mönsterrätten medan en del andra använder ”designrätt” för att tala om all form av juridik kring design. Förvirrande!
Till det här problemet hör att design som företeelse kan omfattas av en stor mängd olika skydd. Den formgivare som börjar fundera på vilka skydd som kan vara aktuella möts av svar kring upphovsrätt, mönsterrätt, varumärkesrätt. Till det kommer svar om att marknadsrätten också kan åberopas om något händer. Alla olika rättsområden har sina särskilda förutsättningar och det som de erbjuder skiljer sig åt väsentligt. Formgivare kan med rätta vara avundsjuk på sin kompis uppfinnaren som får så mycket tydligare svar.
En del av problemet är också att många av de som arbetar med design gör det i mindre verksamheter. De kan vara frilansare i eget bolag eller arbeta tillsammans med några få andra. De har inte en egen juristavdelning som kan utreda de många frågorna kring design. Många gånger har de inte resurser att fråga jurister om råd. I många fall är det också så att de faktiskt inte ens vet när de borde fråga om råd, det ingick ju inte i deras utbildning.
Till problemet om att många som arbetar med design gör det i mindre verksamheter hör också att om något väl händer har de inte möjligheter att ingripa. De må vilja bevaka sina rättigheter, men de har små möjligheter att driva dessa processer på egen hand. Detta gäller förstås särskilt om den som ”snott” deras design är ett stort företag.
De problem som beskrivits här har ytterligare en dimension. Rättigheter, som exempelvis mönsterrätten, kan förstås användas för att skydda mot imitation. Tanken är att den som har rättigheten kan stämma den som gör intrång och få fram ett förbud samt erhålla ett skadestånd. Det är från detta perspektiv vi ofta talar om immaterialrätt.
Alla immaterialrättigheter har dock en helt annan sida. Rättigheterna blir i sig det som ligger till grund för att kunna tjäna pengar. Det kan handla om att skapa licenser av olika slag. Intäkterna kommer då inte från att sälja de varor som omfattas av skyddet utan från att sälja licenser. Denna syn på rättigheterna talas det nästan aldrig om.
Spelar det här någon roll då? Klart det gör. Så länge vi jurister sitter på vår kant och formgivarna sitter på sin kant förlorar vi båda. Vi jurister går miste om att arbeta konkret med att hjälpa formgivare. Formgivarna går miste om möjligheter att skapa möjligheter. Samhället förlorar genom att formgivarnas goda insatser kanske inte kommer oss till del som de skulle kunna.
Finns det någon lösning? Ja, kanske. Men den måste komma från båda håll. Vi jurister måste förstå den verklighet de som arbetar med formgivning befinner sig i. Formgivarna måste lära sig att se bortom våra grafitgrå kavajer och se vad vi jurister kan göra för dem, på deras villkor.
----------------------------------
Christina Wainikka
Christina Wainikka driver Wainikkas Innovationsbyrå som ger råd och undervisning kring innovationer och icke-materiella tillgångar. Hon har tidigare arbetat med liknande frågor på Svenskt Näringsliv och som förbundsjurist på Medieföretagen och är juris doktor vid Stockholms universitet.
UTBILDNING
» Till utbildningarDNA som bevisning
Om DNA-bevisning i olika typer av brottmål handlar det senaste inlägget på Domarbloggen.
Häktning av barn
Om lagens särskilda krav för häktning av barn handlar det senaste inlägget på Domarbloggen.
Ny MP på Lindahl
Från den 1 mars har Advokatfirman Lindahls kontor i Uppsala en ny Managing Partner.