Domare värnar självständigheten
Statsmakterna har som målsättning att de skickligaste och för yrket mest lämpade juristerna ska söka anställning som ordinarie domare. Att det är de skickligaste och de för yrket mest lämpade juristerna som arbetar som domare är en grundförutsättning för allmänhetens fortsatta förtroende för rättsväsendet. Under senare år har det emellertid varit svårt att få kvalificerade och lämpliga jurister att söka sig till landets domstolar. Vad beror det på och vad kan göras för att ändra på det?
Rekryteringsproblemen har sin förklaring i flera faktorer. Skäl som lyfts fram av domarkåren är t.ex. för lågt löneläge och bl.a. till följd därav minskad status, orimliga produktionskrav samt förändringar av domstolarnas inre organisation.
Förändringar av domstolarnas inre organisation har motiverats av effektivitetsskäl och en ”renodling av domarrollen”, som i sig inte kan ses som något annat än resultatet av tillämpningen av New Public Management i domstolsväsendet. Mer eller mindre renodlade beredningsorganisationer har införts. Domarna involveras i handläggningen först i anslutning till att målen ska avgöras. Målen förutsätts då vara så väl beredda att domaren kan döma på befintligt underlag. Arbetet med att driva målen framåt i beredningsprocessen har överlåtits till handläggare och sekreterare
Genomförda organisationsförändringar har inneburit drastiska förändringar i domarens arbetssituation. Tidigare hade domaren kontroll över de mål som lottades på henne eller honom, från det att målen kom in till de avgjordes. Till sitt förfogande hade domaren en eller flera handläggare samt sekreterare. Domaren hade alltså en arbetsledande roll och därmed kontroll över arbetssituationen. Arbetssättet var självständigt och lämnade stort utrymme för domaren att redan under beredningen av målen söka efter konstruktiva lösningar, arbetsbesparande handläggning, etc.
Organisationsförändringarna har lett till att domaren alltmer övergått till att bli en kugge i en större beredningsorganisation. Den arbetsledande rollen har gått förlorad, vilket har inneburit att flexibiliteten och förutsebarheten i arbetet har minskat. Möjligheterna till inflytande över beredningen har också gått förlorad. Bristfälliga rutiner för beredningsarbetet har ibland medfört handläggningsmisstag som varit svåra att åtgärda när målet väl hamnat på domarens skrivbord. Det senare är problematiskt mot bakgrund av att det fortfarande är domaren som har det formella ansvaret för målets handläggning.
I och med förändringarna har alltså en stor del av de arbetsuppgifter som är intellektuellt stimulerande försvunnit för domaren, liksom möjligheterna att påverka arbetssituationen och ta ansvar för en rättssäker handläggning. När det gäller domaryrkets attraktivitet blir konsekvenserna av dessa förändringar särskilt intressanta om dessa relateras till vetskapen om att autonomi i fråga om arbetsinnehåll och arbetsplanering är en viktig, kanske avgörande, motivationsfaktor i kunskapsintensiva yrken.
Förändringarna har också väckt debatt (se t.ex. rådmannen Mikael Ohlssons artikel på rättsdatabasen Infotorg den 17 juni 2014 och flera artiklar i Svea hovrätts festskrift). Det tycks dessutom som om debatten har fått viss effekt. Det finns nämligen ett antal exempel på domstolar som gått ifrån den renodlade beredningsmodellen och släppt in domarna på ett tidigare stadium i handläggningsprocessen. Det är ett steg i rätt riktning.
De skickligaste och för domaryrket mest lämpade juristerna bör bland annat ha stor integritet och ställa höga krav på kvalitet och professionalism. För att attrahera denna grupp jurister krävs att de erbjuds en arbetsmiljö som innefattar en rimlig arbetsbörda och goda möjligheter att styra och planera sitt arbete. Det förutsätter också att lönen ligger på en konkurrenskraftig nivå som är i paritet med arbetsgivarens kravspecifikation. Om rekryteringsproblematiken tas på allvar är det faktorer som dessa som måste diskuteras mellan domstolschefer, statsmakterna och Domstolsverket.
-----------
Styrelsen för Sveriges Domareförbund genom Mona Aldestam och Cecilia Nermark Torgils
Debattartikeln har även publicerats i Svenska Dagbladet, Brännpunkt, i dag.
-----------
Bakgrundsfakta
Domstolsverket, som är en statlig myndighet under regeringen och som fungerar som serviceorganisation till Sveriges domstolar, har de senaste åren uppmärksammat rekryteringsproblem vid landets domstolar. Utredningar som Domstolsverket låtit utföra visar att jurister – både med och utan särskild domarutbildning – avhåller sig från eller tvekar inför att söka lediga domaranställningar.
Sveriges Domareförbund är ett yrkesförbund för domare med uppgift att bl.a. värna domarnas och domstolarnas självständighet.