Christian Hybbinette

LÄS MER

»

HD ger återförsäljare tre månaders uppsägningstid

VERKTYG

»

Skriv ut

»

Tipsa en vän

»

Skriv kommentar

E-postadress att skicka till Ditt namn
Skicka

Eftersom lagstiftning saknas för återförsäljare, har återförsäljaravtal tidigare ofta kunnat fungera som en frizon från skyddslagstiftningar (såsom lagen om handelsargentur). Detta har gällt förutsatt att förhållandet mellan återförsäljaren och leverantören har reglerats på ett sådant sätt att dessa skyddslagstiftningar inte har blivit analogt tillämpliga. Viktiga parametrar som talar för en analog tillämpning har bl.a. varit om återförsäljaren har agerat i eget namn, tagit en ekonomisk risk samt varit leverantörens enda återförsäljare inom ett visst område.

Leverantörernas frizon har nu inskränkts genom att Högsta domstolen har slagit fast vissa riktlinjer avseende skälig uppsägningstid vid uppsägning av återförsäljaravtal. Bedömningen av vad som är skälig uppsägningstid skall enligt Högst domstolen göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, vidare skall det inte finnas några minimitider och bedömningen skall ske med vägledning av följande kriterier (fotnot 2);

(i) den tid kontraktsförhållandet varat,

(ii) gjorda rimliga investeringar,

(iii) den tid det tar att finna ett rimligt alternativ och

(iv) handelsbruk.

Vidare har Högsta domstolen uttalat att, om uppsägningen görs av leverantören, det är mindre viktigt huruvida återförsäljaren hade ensamrätt inom området, än huruvida han var hänvisad till att sälja bara leverantörens varor. Högsta domstolen frångår därmed betydelsen av att vara ensamåterförsäljare inom ett visst område till förmån för att skydda den återförsäljare som har förhindrats att bedriva en verksamhet med ett bredare produktutbud. Uttalandet ligger i linje med lagstiftarens önskan om att nå en starkare skyddslagstiftning för s.k. mellanmän, något som framgår bl.a. av den nya kommissionslagen. 

Högsta domstolen kom, i det aktuella fallet, fram till att skälig uppsägningstid var 3 månader (fotnot 3).  Det är sannolikt att detta kommer att bli en framtida utgångspunkt för skälig uppsägningstid vid långvariga återförsäljaravtal men det är också möjligt att denna bedömning kommer att få långt mer vittgående konsekvenser och påverka bedömningen avseende vad som är skälig uppsägningstid även för andra långvariga avtalsförhållanden.

Därutöver uttalar Högsta domstolen att avsaknad av ersättning för upparbetad kundkrets (jfr 28 § lag om handelsagentur om avgångsvederlag) bör kunna förlänga uppsägningstiden. Detta uttalande är särskilt intressant eftersom rättsläget rörande agenter har varit oklart avseende om avgångsvederlag och uppsägningstid skall ses som separata rättigheter eller om agentens rätt till ersättning snarare bör ses ur ett helhetsperspektiv där en lång uppsägningstid kan påverka storleken på avgångsvederlaget och vise versa. Uppenbarligen anser Högsta domstolen att det senare är fallet avseende återförsäljare.  

Sammantaget kan det konstateras att Högsta domstolen försökt undanröja den oklarhet som, på grund av att lagstiftning saknas på området, funnits avseende rätten till uppsägningstid. Frågan är dock om det inte är lämpligare att lagstiftaren tar ett helhetsgrepp om återförsäljarrollen och stiftar en lag som reglerar dess förhållande än att Högsta domstolen tvingas att successivt skapa klarhet inom rättsområdet. 

Fotnoter:

[1] Mål nr T 3-08. Återförsäljarförhållandet avsåg försäljning och distribution av bröd och hade pågått i sju år.

[2] Kriterierna har Högsta domstolen hämtat från Draft Common Frame of Reference (www.law-net.eu).

[3] Det skall dock poängteras att Högsta domstolen i detta sammanhang konstaterat att det inte är visat att återförsäljaren haft onyttiga marginalkostnader eller att denne avstått från att sälja andra konkurrerande produkter än de egna. Högsta domstolen har även konstaterat att leverantören haft viss nytta av återförsäljarens marknadsbearbetning och att leverantörens bortfall medfört ett visst avbräck för återförsäljaren.