Foto: Mahmut Baran

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Det materiella området – lån till Sverige, koncerninterna lån och anpassningar till EG-rätten

Under senare år har det egentligen inte skett några grundläggande ändringar inom den internationella skatterätten. Det finns dock två nyheter som gäller lån mellan långivare i utländska stater och låntagare i Sverige. Den ena ändringen avser att stoppa de s.k. räntesnurrorna. Den andra ändringen avser att stoppa lån från utländska juridiska personer till deras aktieägare i Sverige, det som i dagligt tal kallas ”utvidgningen av låneförbudet”. Reglerna mot räntesnurrorna begränsar möjligheten att göra ränteavdrag vid internt finansierade förvärv av delägarrätter från företag i intressegemenskap. Lagstiftningsåtgärden sattes in först när det konstaterades att det inte gick att stoppa företeelsen med stöd av skatteflyktslagen. Det utvidgade skatterättsliga ”låneförbudet” avser att likställa lån från utländska juridiska personer med lån från svenska aktiebolag förutsatt att lånet hade varit förbjudet om den långivande utländska juridiska personen hade varit ett svenskt aktiebolag. Lagändringen innebär således att lån som omfattas av den nya lagstiftningen behandlas som skattepliktig inkomst hos låntagaren. Samtidigt har ett generellt avdragsförbud införts för ränteutgifter på lån som utgör skattepliktig intäkt enligt dessa regler.

Vid etableringen av en effektiv internationell struktur måste således, utöver CFC-reglerna, hänsyn tas till ovan angivna regler. I förevarande sammanhang ska även Regeringsrättens dom rörande ett värdepappersförvaltande norskt bolags fasta driftsställe i Sverige uppmärksammas. Dessa regler tillsammans med bedömningen i det norska fallet kan sägas ha minskat utrymmet för skatteplanering med internationell anknytning.

Det minskade intresset för och den ökande tendensen till avveckling av holdingbolagsstrukturer med internationell anknytning får anses bekräfta att de åtgärder mot skatteplanering med internationell anknytning som företagits under senare tid har fått avsedd effekt.

På det materiella området har det även skett och pågår ett par ändringar i de svenska skattereglerna för att få den svenska lagstiftningen i överensstämmelse med EG-rätten. Avskattning av personaloptioner vid utflyttning har slopats. Reglerna om beskattning vid andelsbyten har ändrats på så sätt att en utflyttning inom EES-området inte utlöser beskattning utan beskattning, vid utflyttning, sker endast när utflyttning sker till ett icke EES-land, dvs. ett tredje land. Vidare pågår ett arbete för att införa en möjlighet med anstånd till inbetalning av skatt när en juridisk persons skatterättsliga hemvist ändras från Sverige till ett annat land inom EES-området eller när tillgångar förs över till en utländsk filial som inte kan beskattas i Sverige. Likaså ska koncernbidragsreglerna anpassas till EG-rätten enligt ett förslag som nu behandlas i Regeringskansliet.

Informationsutbytesavtal och kontrollåtgärder

De mest intensiva internationella lagstiftningsinsatserna under det gångna året gjordes dock på kontrollområdet. Sverige ingick ett stort antal informationsutbytesavtal med jurisdiktioner som i allmänt språkbruk brukar betecknas som skatteparadis. Sverige var dock inte ensamt i detta arbete utan åtgärderna för att få till stånd sådana avtal genomfördes inom ramen för OECD:s arbete.

Till skatteparadis räknas länder som inte tar ut någon skatt, eller som har mycket låg skatt. På engelska benämns ett sådant land Offshore Financial Centre (OFC). En annan kännetecken på skatteparadisen är sekretesstater, en benämning som fokuserar på att de genom hänvisning till banksekretess inte vill lämna inkomst- och förmögenhetsuppgifter om medborgare till deras hemländers skattemyndigheter.

OECD-staternas intensiva arbete gav stor effekt även för svensk del. I syfte att följa upp OECD:s arbete mot internationell skatteflykt beslutades att inleda förhandlingar med skatteparadis. Detta arbete resulterade i ett stort antal informationsutbytesavtal på skatteområdet. Hittills har Sverige ingått sådana avtal med Isle of Man, Jersey, Guernsey, Cayman Islands, Bermuda, British Virgin Islands, Aruba och Nederländska Antillerna.

På kontrollområdet synes trycket på lågskatteländerna ytterligare öka i intensitet. Bland annat har G20 hotat att upprätta en svart lista över länder som vägrar samarbeta. Effekterna har varit betydande. På kort tid har Schweiz, Luxemburg, Liechtenstein, Andorra, Österrike, Singapore och Hongkong ställt ut löften om att anamma OECD:s krav på genomlysning och informationsutbyte. Även Monaco har ställt sig villigt till att ingå överenskommelser om utbyte av information i skattefrågor i enlighet med OECD:s riktlinjer. Sedan den 1 maj 2009 återfinns således ingen jurisdiktion på OECD:s svarta lista.

De informationsutbytesavtal som Sverige har ingått med skatteparadisen och/eller lågskatteländerna torde komma att resultera i ett stort antal s.k. frivilliga rättelser. Privat- personer med tillgångar i sådana stater torde i stor utsträckning komma att lämna frivilliga rättelser av sina deklarationer. Det bör noteras att för att en sådan rättelse ska anses vara frivillig måste den ha lämnats in innan Skatteverket vidtar någon granskning mot den enskilde och/eller annonserar granskningsåtgärder mot en viss företeelse. Själva informationsutbytesavtalet torde dock inte eliminera möjligheterna till frivilliga rättelser utan en konkret granskning eller annonsering om granskning av en viss företeelse torde krävas.

Immateriella rättigheter och skatteplanering

Av naturliga skäl är internationella skattestrukturer mest lämpade för ägande av värdepapper genom holdingbolag eller för förvaltning av immateriella rättigheter. En näringsverksamhet bedriven med reella resurser i form av personal och materiella tillgångar är normalt inte lämpad för avancerad skatteplanering med internationell anknytning. De flesta länder som försöker dra till sig kapital och företagsetableringar brukar därför normalt satsa på effektiva holdingbolagsregler och/eller gynnsam behandling av immateriella rättigheter.

De svenska reglerna om näringsbetingade aktier tillhandahåller en, vid internationell jämförelse, effektiv skatteregim när det gäller holdingbolagsstrukturer. Motsvarande kan dock inte sägas beträffande immateriella rättigheter. Den enda lättnad som Sverige tillhandahåller, när det gäller immateriella rättigheter, är att utvecklingskostnader är direkt avdragsgilla.

I ett antal länder, även inom EU, finns dock förmånliga regler för innehav och exploatering av immateriella rättigheter. I Belgien reduceras till exempel skatteunderlag för intäkter från patenträttigheter med upp till 80 procent, vilket ger en effektiv skatt på 6,8 procent. I England finns det lättnader på avdragssidan. I Holland medges lättnader genom ett system som betecknas the Dutch Patent and Research & Development Box ”Innovation Box”. I Innovation Box är inkomster som kan hänföras till patenterade, egenutvecklade immateriella tillgångar eller berättigade forsknings- och utvecklingsaktiviteter föremål för en särskild skatteregim till en skattesats om 5 procent (tidigare 10 procent). För Luxemburg gäller ett system som liknar det belgiska men som inkluderar även andra rättigheter än patent. Från och med den 1 januari 2008 har företag i Luxemburg en skattelättnad om 80 procent för intäkter från mjukvarurättigheter, patent, varumärken, formgivning eller mönster, vilket ger en effektiv skattesats på 5,7 procent.

Den översiktliga genomgången ovan visar att det finns jurisdiktioner med fördelaktiga skatteregler, vilka kan övervägas som alternativ till Sverige när man överväger placeringen av immateriella rättigheter.

Vad gäller överföring av immateriella tillgångar mellan t.ex. intressebolag, etablerade i Sverige och utomlands, är det viktigt att ha i åtanke att transaktionen från ett svenskt skatterättsligt perspektiv ska göras som om transaktionen genomförts mellan två oberoende parter, dvs. på armlängds avstånd. Vid överföring av tillgångar från svenska till utländska juridiska personer finns det således risk att beskattning sker som om tillgången hade sålts till marknadspris. För att undvika denna konsekvens bör strukturen och lokaliseringen av rättigheten övervägas redan innan utvecklingsarbetet påbörjas. Vid detta övervägande bör CFC-reglerna och reglerna om s.k. fast driftsställe tas i beaktande så att effekten av de fördelaktiga strukturer som erbjuds kan upprätthållas. Risken för CFC-beskattning avseende verksamhet i en stat inom EU är dock inte särskild stor eftersom hanteringen av immateriella rättigheter inte anses utgöra finansiell verksamhet enligt CFC-reglerna.