Johan Thim, financial planner på Ålandsbanken

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Bakgrund

Under förra året härskade här i Sverige en intensiv debatt kring frågan om den s.k. tioårsregeln och skatteflyktslagen kan tillämpas framför bestämmelserna i skatteavtal Sverige slutit med en andra stater. Ordningen blev delvis återställd när Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) beslutade att bestämmelserna i ett skatteavtal generellt ska tillämpas framför övrig svensk intern lagstiftning. Skatteverkets inställning är densamma. Emellertid pågick, och pågår, diskussioner och processer hos Skatteverket, hos finansdepartementet och i domstolar om och hur s.k. aggressiv skatteplanering och missbruk av skatteavtal genom sofistikerade internationella skatteupplägg ska stävjas. Som det ser ut nu ligger fokus på att angripa vissa upplägg genom domstolsprocesser eller genom att "lappa ihop" lagstiftningen. Frågan är om det är rätt väg att gå?

I Storbritannien har HMRC gått ett steg längre när det den 1 augusti 2011 publicerade sin "Technical Note on Tax Treaties Anti-Avoidance". Enligt lagförslaget skulle sammanfattningsvis möjligheterna till skattelättnader via tillämpning av skatteavtal begränsas utifrån en bedömning av syftet med de internationella transaktionerna. Med andra ord, om skatteupplägget enbart, eller nästan enbart andades skattekringgående/skatteplanering skulle skatteflyktslagen slå till och någon skattelindring via tillämpning av skatteavtal skulle då inte medges.

I detalj skulle skatteflyktslagen omfatta:

a) för obegränsat skattskyldiga i Storbritannien: inkomst, avkastning eller vinst som i avsaknad av skatteavtal enligt intern rätt skulle ha varit beskattningsbar i Storbritannien eller beskattningsbar i Storbritannien till en högre procentsats,

b) för begränsat skattskyldiga i Storbritannien: all typ av inkomst med källa i Storbritannien som, i avsaknad av skatteavtal, hade varit beskattningsbar i Storbritannien eller beskattningsbar i Storbritannien till en högre procentsats.

Skatteflyktslagen tillämpades om det förelåg ett missbruk av skatteavtal. Missbruket skulle kännetecknas genom följande faktorer:

a) ett upplägg har skapats av en eller flera personer,

b) i avsaknad av upplägget skulle skattefriheten eller skatteminskningen inte uppstå vid tillämpning av skatteavtal, och

c) det huvudsakliga syftet, eller ett av de huvudsakliga syftena med transaktionerna skulle ha varit att få skatteavtalet tillämpligt på skatteupplägget.

Med dessa faktorer för handen skulle ett missbruk av skatteavtal föreligga, med följden att skattelindring med stöd av skatteavtal inte skulle medges.

Resultatet

Förslaget fick ganska omgående omfattande kritik av brittiska skatteexperter. Bland annat hävdades att lagen innebar en "treaty override", att Wienkonventionens bestämmelser inte respekterades, att den handlade om en generell skatteflyktsbestämmelse som riskerade träffa de flesta skatteupplägg och att fundamentala rättsregler därmed överskridits.

Kritiken får anses vara befogad då allmänna skatteflyktsregler skulle kunna utlösas på de flesta typer av internationella transaktioner, exempel:

a) en obegränsat skattskyldig emigrerar till ett "lågskatteland" och lyfter åratal senare successivt inkomster till lägre skatt i båda stater för att skatteavtalet medger det. (Fråga: är syftet med flytten huvudsakligen att undvika skatt?), eller

b) en begränsat skattskyldig etablerar av affärsmässiga skäl ett holdingbolag i ett tredje land, men följd att källskatten från Storbritannien elimineras med stöd av skatteavtal. Om personen istället hade använt ett holdingbolag i sitt hemland, skulle källskatten från Storbritannien även där eliminerades. Trots detta skulle skatteflyktsregeln kunna slå till eftersom personen valt att etablera ett holdingbolag i ett tredje land.

Med tanke på den föreslagna skatteflyktslagens alltför allmänna räckvidd ansågs rättstillämpningen av denna bli oförutsägbar. Det brittiska HMRC yttrade därför i sitt ställningstagande från den 12 september 2011 att förslaget inte skulle implementeras i brittisk skattelagstiftning. I stället avsåg HMRC att "utmana specifika upplägg som med utpräglad tydlighet syftar till att missbruka innehållet i skatteavtal".

Slutsats

Det är inte en framkomlig väg att med hjälp av generella skatteflyktslagar lagstifta mot internationella skatteupplägg, skattekringgåenden eller "missbruk av skatteavtal". Komplexiteten blir nämligen överväldigande då en sådan skatteflyktslag måste ta hänsyn till flera länders skatteregler, (folkrättsliga) skatteavtal och kanske också EU-rätten. Följderna för personer som av affärsmässiga eller personliga skäl genomför transaktionerna blir alltför stora, och då skapas en allvarlig rättsosäkerhet.

Jag har själv - från min tid på Skatteverket - stor erfarenhet av arbetet med att hålla sig a jour med internationell skatteplanering, och försöka stävja denna. Jag har dragit lärdomen att skatteflykt eller skatteplanering i internationella sammanhang (vad det nu kan tänkas vara) hanteras bäst genom riskvärdering och genom information och, i sista hand, genom tillämpning av de skatteflyktsbestämmelser som finns. Det finns en uppsjö av nationella och internationella skatteupplägg och dessa bör generellt inte angripas genom att "testa" skatteflyktsbestämmelsernas räckvidd i domstol, utan snarare genom enklare, flexiblare och förmånligare skattelagstiftning.

Johan Thim

Johan Thim jobbar som financial planner på Ålandsbanken i Malmö. Han är bankens expert på internationella skattefrågor och har en bakgrund från Skatteverket där han jobbat med att analysera skatteupplägg, föreslå lagförändringar och ta fram underlag för omförhandling av skatteavtal.