Bli kund Annonsera
måndag 18 februari 2019
Mitt i juridiken
Mitt i juridiken
Läs direkt!
Publicerad: 14 oktober 2015,

Stärk samboskyddet genom lagstiftning

Kajsa Walleng, juris doktor vid Uppsala universitet, förklarar varför det rättsliga skyddet för sambor behöver förstärkas genom lagstiftning, och bemöter samtidigt den kritik mot ett sådant förslag som bland annat framhållits i en debattartikel på Dagens Nyheters ledarsida. 
Kajsa Walleng är juris doktor vid Uppsala universitet.

VERKTYG

»
Skriv ut
»
Tipsa en vän
»
Skriv kommentar

De senaste decennierna har vi sett en ökning av andelen sambor. Idag är närmare två miljoner svenskar sambor, vilket motsvarar cirka 40 procent av samtliga sammanlevande par. Omständigheten att alltfler väljer samboende som ett långvarigt – ibland livslångt – samlevnadsförhållande har medfört ett utökat behov och önskemål om rättsligt skydd i händelse av att samlevnaden upplöses genom separation eller dödsfall. I denna artikel förklarar juris doktor Kajsa Walleng varför hon anser att det rättsliga skyddet för sambor behöver förstärkas genom lagstiftning, och bemöter samtidigt den kritik mot ett sådant förslag som bland annat framhållits i en debattartikel den 8 augusti 2015 på Dagens Nyheters ledarsida. 

I maj 2015 disputerade jag med en avhandling med titeln ”Att leva som sambo – en civilrättslig studie av det rättsliga skyddet för sambor och om det är i takt med sin tid”. Avhandlingen innehåller bland annat en empirisk studie som genomförts i samarbete med Statistiska centralbyrån. Syftet med nämnda studie var att ge svar på frågor som: Vad har allmänheten för kunskaper och åsikter om det rättsliga skyddet för sambor? Hur betraktar sambor sitt samboförhållande och hur omfattande är deras ekonomiska gemenskap? Utökar sambor skyddet för varandra på egen hand och hur ser de på frågan om giftermål? I avhandlingen speglas sedan resultaten från studien mot de lagar, principer och överenskommelser som kan få betydelse för hur den ekonomiska situationen utfaller för var och en av samborna i händelse av att förhållandet upplöses genom separation eller att någon av parterna avlider.

På ett övergripande plan är den slutsats jag drar av forskningen att det rättsliga skyddet för sambor numera varken är anpassad efter sambors ekonomiska gemenskap, deras sociala samhörighet eller vad majoriteten av alla sambor vill. En sammanfattande förklaring till denna slutsats är allmänhetens bristfälliga kunskaper om sambolagen, att sambor inte diskuterar rättsliga frågor med varandra, att sambor endast i begränsad utsträckning förstärker det ekonomiska skyddet för varandra på egen hand, samtidigt som en majoritet anser att mer ska delas vid en upplösning av ett samboförhållande än vad som följer av gällande rätt. Den naturliga följdfrågan är förstås vad som kan/bör göras för att komma tillrätta med nämnda ”brister” och vem som bör ta ansvar för konsekvenserna av sambors inbördes ekonomiska mellanhavanden.

Redan i lagförarbetena till sambolagen framhålls vikten av information om lagen för att upplysa sambor om de juridiska skillnaderna mellan att vara gift eller sambo. Därtill påpekas att de sambor som önskar ett omfattande juridiskt regelverk har möjlighet att ingå äktenskap. Nämnda argument lyftes också fram i det ledarinlägg som följde i DN (den 8/8-2015) under rubriken ”Dela säng men inte allt”, efter ekots rapportering (den 7/8-2015) om att undertecknad är oroad för att alltför få sambor känner till vilket begränsat skydd som lagen ger och vidare att jag anser att skyddet för sambor bör förstärkas genom lagstiftning – dels genom utökade delningsregler, dels genom legal arvsrätt för sambor med gemensamma barn samt sambor som sammanlevt viss tid. I DN:s ledare framhölls bland annat att det bör krävas en större gest än att flytta ihop för att få en större del av varandras äganderätt, men att staten bör arbeta för att informera allmänheten om de juridiska skillnaderna mellan att vara gift eller sambo. I en annan debattartikel författad av professor Mårten Schultz i SvD (den 28/8-2015) – som rörde frågan om arvet efter Stieg Larsson – lyfts liknande åsikter. Han anser att okunskapen rörande skillnaden mellan att vara gift eller sambo ”bör hanteras genom upplysning snarare än genom att göra samboförhållanden mer lika äktenskapet”. Enligt Schultz finns det goda skäl för olika möjligheter att fördela rättigheter i ett förhållande och att de som vill värna om sin partner efter döden får gifta sig eller skriva ett testamente.

I den bästa av världar tar sambor på egen hand ansvar för sin ekonomiska situation på ett sådant sätt att man som par utformar ett rättsligt skydd som är anpassat utifrån familjens ekonomiska behov och önskemål i händelse av en separation eller dödsfall. Det kan till exempel ske genom att man som sambor ingår ett samboavtal, någon form av förmögenhetsrättsligt avtal, tecknar en livförsäkring och/eller upprättar ett testamente. För att få sambor att rättshandla krävs dock att sambor dels har tillräckliga kunskaper om lagens konskevenser, dels diskuterar sina ekonomiska mellanhavanden med varandra. Därtill måste parterna komma överens om vad de vill uppnå, för att sedan vidta relevanta rättshandlingar. Det är dock inte säkert att det är möjligt att uppnå det resultat som paret är överens om; exempelvis är sambors testationsfrihet begränsad mot bakgrund av barns rätt till sin laglott, och det föreligger oklarheter om i vilken utsträckning sambor kan ingå förmögenhetsrättsligt giltiga avtal villkorade att fullgöras vid en separation.

Idag är kunskaperna om sambolagen bristfälliga vilket medför att det, precis som DN:s ledare framhåller, behövs information som gör sambor medvetna om att sambolagen endast ger ett begränsat skydd för gemensam bostad och bohag som förvärvats för gemensamt begagnande. Som framhållits ovan räcker det dock inte med att sprida information för att lösa de generella behov och önskemål om ett utökat rättsligt skydd som finns hos en majoritet av alla sambor. Den forskning jag genomfört visar att sambor är dåliga på att såväl diskutera sina ekonomiska mellanhavanden med varandra som att rättshandla. Det gäller även i sådana frågor som det råder god kunskap om. Ett exempel på det är att en övervägande majoritet av alla ogifta kvinnor och män (20–70 år) har kunskap om att sambor inte ärver varandra. Trots att 62 procent av nämnda urvalsgrupp – varav ungefär hälften var sambor vid frågetillfället – anser att sambor bör ärva varandra, är det bara 18 procent av samtliga sambor som upprättat ett testamente till förmån för sin partner. Ett annat resultat som ger stöd för att sambor har såväl behov som önskemål om utökade rättsverkningar är att 60 procent av alla sambor skulle vilja ha en möjlighet att registrera sig och på så sätt få samma rättigheter och skyldigheter som om man var gift. Även om ett individanpassat skydd allmänt sätt är att föredra, visar exemplen att det inte är realistiskt att tro att ett system som bygger på individuella initiativ kan läggas till grund för ett relevant och efterfrågat skydd.

”Men det är väl bara för sambor att gå och gifta sig!” Som redan framhållits ovan brukar detta argument användas som motargument i diskussioner om utökade rättsverkningar för sambor. DN:s ledare framhåller bland annat att det kanske är dags att uppdatera och avdramatisera vår syn på äktenskap och skilsmässa. Ur ett juridiskt perspektiv är jag villig att hålla med. Om äktenskapet i större utsträckning skulle betraktas som ett juridiskt avtal snarare än något symboliskt, är det möjligt att fler sambor skulle ingå äktenskap. Min forskning visar dock att problemet snarare är att sambor skjuter giftermål på framtiden på grund av ekonomiska skäl, än att man inte alls önskar ingå äktenskap. Andra orsaker som anges som skäl för att man ännu inte gift sig – trots att man tror att man kommer att göra det – är tidsbrist, att man är för ung, etcetera.

Att bli sambo innebär inte endast att dela säng, utan också att i hög grad bli del av en social och ekonomisk gemenskap. Hur omfattande denna gemenskap blir är förstås individuellt och beror på en rad faktorer såsom samlevnadens varaktighet, parternas ekonomiska förutsättningar, eventuella barn i hushållet etcetera. Generellt sett kan dock konstateras att sambors sociala och ekonomiska gemenskap blivit alltmer omfattande under de senaste decennierna. Att leva som sambo betraktas i praktiken numera som en lika etablerad samlevnadsform som äktenskap. Trots detta speglar lagstiftningen på området fortfarande att samboförhållanden utgör ett förstadium till äktenskap. Det får anses följa av samlevnadens natur att den uppdelning sambor gör mellan sig av såväl utgifter som obetalt arbete (exempelvis fördelning av föräldraledighet, deltidsarbete och sedvanligt hemarbete) kan få ekonomiska konsekvenser den dag samlevnaden upplöses. Det är dock enligt min mening inte rimligt att de ekonomiska följderna blir sådana att den ena sambon hamnar i en betydligt sämre ekonomisk position än den andra endast på grund av deras utgifts- och arbetsfördelning. Värden som båda parter varit delaktiga i att upparbeta – direkt eller indirekt – bör komma båda parter till del i den utsträckning det är praktiskt realiserbart. Eftersom de flesta sambors ekonomiska gemenskap idag omfattar betydligt mer än endast den gemensamma bostaden och bohaget behöver detta också återspeglas i lagstiftningen. En utökning av delningsreglerna för sambor handlar inte om att försöka jämställa sambor med makar, utan endast om att lösa sambors praktiska problem – vilket var utgångspunkten redan då lagen om sambors gemensamma hem infördes. Enligt min åsikt finns det också övervägande skäl för att införa en legal arvsrätt för sambor vars livsgemenskap kan betraktas som lika omfattande som den i ett äktenskap, vilket får anses vara sambor med gemensamma barn samt sambor som sammanlevt ett visst antal år.

Ingen vet med säkerhet hur våra familjebildningsmönster kommer se ut i framtiden. Med största sannolikhet kan dock påstås att samlevnadsformen sambo inte är någon övergående trend, utan har kommit för att stanna. I första hand drabbas de enskilda individer som är sambor av att den rättsliga regleringen för dem inte är anpassad efter hur de flesta sambors ekonomiska och sociala gemenskap idag gestaltar sig. I slutändan drabbas dock även samhället. Enligt min åsikt, grundad på de resultat som framkommit i min empiriska studie, är det en förlegad tanke att tro att det räcker med att tillhandahålla ett heltäckande juridiskt regelverk för dem som ingått äktenskap. Sammanboende par har behov av regelsystem vars rättsverkningar är anpassade till deras ekonomiska och sociala gemenskap – oavsett om de är gifta eller sambor. Som framhållits ovan är det många hinder på vägen för att få alla sambor att skaffa sig ett individanpassat rättsligt skydd på egen hand. Mot bakgrund av detta förefaller det därför rimligt, mest förutsägbart och ekonomiskt effektivast, att låta samhället – och därmed lagstiftaren – ta ett större ansvar för de ekonomiska följderna av folks familjebildningsvanor än vad som gäller för sambor för närvarande.

---------------------------

Kajsa Walleng är juris doktor och universitetsadjunkt vid Juridiska institutionen vid Uppsala universitet

2 TIDIGARE KOMMENTARER
Jurist och gift
14 oktober 2015 16:52

Jag tycker att man bör respektera de som inte ingår äktenskap. Lagstiftaren och samhället har inget rätt att kränka med skyldigheter till de som inte gifter sig. Vad skulle annars hända om samhället tar så stor plats i stället för människans frihet och rättighet att vara ogift med dess innebörd. Till en stat som skall diktera och reglera hur individer bildar familjer och relationer säger jag Nej, tack.

Anmäl inlägg för olämpligt innehåll
Olof.Jakobsson@har.lu.se
19 oktober 2015 16:55

Man blir lätt förvånad av allmänt prat om att stärka skydd för sambor. Vem ska stärkas av de två och framför allt, på vilket sätt ? Handlar det om att stärka skyddet i samband med separation avseende två levande fd sambor, så medför stärkning av den ene motsvarande icke-stärkning av den andre. Avses stärkande i samband med dödsfall så finns ju inte bara äktenskap utan dessutom möjligheten att hantera dessa frågor frivilligt genom testamente.

Anmäl inlägg för olämpligt innehåll

Nya domarutnämningar

Vid sitt senaste sammanträde har regeringen utnämnt sex nya domare.

Försök med snabb-förfarande i brottmål

Sedan januari 2018 pågår i norra Stockholm en försöksverksamhet för att snabbare kunna utreda och lagföra vissa typer av brott. Försöket utvidgas nu till att också omfatta unga lagöverträdare under 18 år..

Foto Europeiska unionens domstol

Fyra kandidater kvar till EU-domartjänst

Av nio kvalificerade sökande till tjänsten som svensk domare i EU-domstolen i Luxemburg efter Carl Gustav Fernlund, har Domarnämnden nu beslutat att kalla fyra till intervju.

Nordia utser ny delägare

Carl-Johan Allansson har valts in som delägare i Nordia med start den första januari.

DI leder arbete med nya EU-riktlinjer

Datainspektionen kommer att leda arbetet med att ta fram nya EU-riktlinjer för tolkning av begreppen personuppgiftsansvarig och personuppgiftsbiträde och deras respektive skyldigheter.

Foto MRR-photography

53 nya advokater

Sveriges advokatsamfund antog 53 nya ledamöter vid sitt sammanträde den 24 januari.

Foyen rekryterar inom miljörätt

Foyen Advokatfirma har anställt bolagsjurist Tomas Fjordevik från Swedavia AB. Han ingår i advokatfirmans affärsområde för Mark och Miljö.

Juristmässan för Göteborgs studenter

När Gaius arbetsmarknadsmässa för jurister ägde rum på Handelshögskolan i Göteborg stod mingel med ett 70-tal utställare, spännande föreläsare och flera event på schemat.

DLA Piper nyanställer

Byrån rekryterar advokaterna Mikael Moreira och Björn Rustare som kommer att fokusera på transaktioner och avtal inom teknologisektorn samt arbetsrätt.

Foto Wavebreakmedia

Nya domare

Regeringen har den 24 januari utnämnt fyra nya domare.

Ny delägare i Wigge & Partners

Wigge & Partners expanderar med rekrytering av advokat Frida Sander som ny delägare.

Foto © Gunold Brunbauer | Dreamstime.com

Ny svensk domare i Europadomstolen

Europarådets parlamentariska församling har valt Erik Wennerström till ny svensk domare i Europadomstolen i Strasbourg.

Så mycket tjänar bolagsjuristerna

En undersökning med lönestatistik för bolagsjurister i Sverige har presenterats. Ur ett generellt perspektiv är lönerna lika oavsett kön. Nytt för i år är att en mer ingående analys av chefsjuristerna gjorts.

Två domare utnämnda

Regeringen har den 17 januari utnämnt två nya kammarrättsdomare.

Foto Ilya Andriyanov

Ny brottsstatistik

Brottsförebyggande rådets preliminära statistik över anmälda brott 2018 visar en ökning av antalet anmälda våldtäkter men en stor minskning av antalet anmälda bostadsinbrott.

Danowskydelägare startar ny byrå

Den 1 januari startade L&L Advokatbyrå som är grundad av fyra advokater från Danowsky & Partners.

Viss ökning av disciplinanmälningar

Antalet disciplinanmälningar mot advokater 2018 var något större än 2017. Den långsiktiga trenden är dock att anmälningarna blir färre, trots att antalet advokater ökar. Det framgår av ny statistik från Advokatsamfundet.

Foto Stockholms universitet

Högst antal sökande på juristprogrammet

Efter urval två till vårterminen 2019 har totalt 18.525 personer antagits till utbildningar vid Stockholms universitet. Populärast var juristprogrammet.

Jag vill ha daglig bevakning av juridiska
nyheter från InfoTorg Juridik.
 
E-post: 
 
 
 
OBS! Om du loggar in kan du lägga upp ett
personligt urval för ditt Nyhetsbrev.
 
Logga in och lägg upp ett Nyhetsbrev.




 
» Logga in automatiskt