Vilket universitet är då bäst på att avlöna sina juristprofessorer? Vi gjorde en genomsnittlig beräkning för varje universitet. Det visade sig att Lunds universitet betalade ut mest; 60.981 kronor i månaden. På andra plats kom Uppsala med 49.466 kronor och sist hamnade Stockholm med 44.408 kronor i månaden.

Med extraknäcken ligger Lund fortfarande etta med 78.609 kronor i medelinkomst men Stockholm kommer tvåa med 66.650 kronor i månaden.

Marianne Levin

Marianne Levin tjänar mest av Sveriges juristprofessorer. Hon har en universitetslön på drygt 50.000 kronor  i månaden och ytterligare 100.000 kronor genom att extraknäcka. Men hon tar inte vilket uppdrag som helst.

- Jag är privilegierad och kan ta det som är intressant. Det måste vara intellektuellt stimulerande för att jag ska ta det.

Levin påpekar att hon genom rättsutlåtandena ställs inför frågor som hon aldrig hade konfronterats med genom forskningen.

Marianne Levin som numera är deltidspensionär men vid tiden för den aktuella inkomstuppgiften var heltidsanställd betonar att det inte är för pengarna hon har extraknäckt. Hon anser att hon skulle kunna klara sig på sin universitetslön men hon ifrågasätter ändå nivåerna i Sverige.

- Det har varit ett problem i alla år. Inte bara juristprofessorer utan alla professorerna har väldigt låga löner i jämförelse med exempelvis de nordiska länderna.

Marianne Levin säger att det huvudsakligen är genom att skriva rättsutlåtanden hon tjänar sina extraslantar. Finns det då några etiska problem med extraknäcken?

- Ja, om det skulle vara skadligt för trovärdigheten. Och sedan vill man ju inte låta sig köpas. Det skulle jag aldrig göra.

Lena Olsen

Lena Olsen, professor i civilrätt vid Uppsala universitet, är en av de som tjänar minst. Hennes månadslön är 43.500 och hon taxerar ännu lägre.

- Mina sidoinkomster är mycket begränsade, säger hon. Det rör sig om max 10.000 kronor per år.

Hur känns det att andra professorer tjänar mycket pengar på sidoinkomster?

- Det stör inte mig. Man kan lägga olika perspektiv på det här. För arbetsgivaren är det viktigt att ha en personal som är oväldig, och det är oerhört viktigt att man har trovärdighet som forskare. Därför måste det finnas tydliga regler så att bisysslorna rapporteras. Det gör det, så därför känns det okej.

Skulle du tycka att det var oetiskt att ta på dig så mycket sidouppdrag att du tjänade det dubbla av din ordinarie lön?

- Inte så länge jag gör mitt jobb på ett acceptabelt sätt. Det är också ett arbetsgivarintresse, att arbetsgivaren verkligen får tillgång till ens arbetskraft. Och arbetsgivaren måste sätta ner foten om så behövs, och säga ”vi behöver dig”. Det finns ju ändå en gräns för hur mycket man kan arbeta utanför sin professorstjänst utan att den blir lidande, man kan inte jobba 200 procent. Även om det är vanligt att man jobbar 150 procent! Själv jobbar jag bara deltid, 75 procent, av hälsoskäl. Jag skulle inte vilja ha en heltidstjänst, för jag vet att det som förväntas av en är att man jobbar över, det förväntas att man ska jobba mellan 125 och 150 procent.

Är det inte negativt ur studenters perspektiv, att professorerna i så hög utsträckning inte är tillgängliga på universiteten?

- Man får ju inte glömma att det tillför väldigt mycket att ha lärare som har praktisk erfarenhet av det som de undervisar om. Dessutom undervisar professorerna ganska lite under de första tre åren av juristutbildningen, det är först efter det som kommer in mer. Och det är ju en väldig tillgång för studenterna att ha lärare som vet vad som händer i deras respektive rättsområde. Det är viktigt att ha lärare som hänger med och är väl insatta i det senaste.

Said Mahmoudi

Said Mahmoudi är dekanus för Juridiska fakulteten i Stockholm och professor i internationell rätt. Han ser inte inkomsterna från professorernas bisysslor som ett problem. Själv har han en månadslön på 49.000 kronor och inkomsttaxerar i genomstnitt 55.150 kronor i månaden.

- Man får inte glömma att det handlar om ett fåtal som tjänar stora pengar på det här sättet, säger han. Här i Stockholm har vi 27 heltidsprofessorer och över 30 lektorer. Det är högst fyra-fem personer som genom sina respektive områden och specialiteter får såna här uppdrag. Och det är helt okej med oss, det finns inget fel med att tjäna pengar.

Hur rapporteras bisysslorna?

- Sedan vi fick en ny prefekt har vi nya regler. Det kontrolleras oftare, varje medarbetare ska redovisa vad han eller hon gör och hur det påverkar arbetet som professor. Det sker genom personliga samtal.

Var går gränsen för hur mycket man kan tjäna utanför professorstjänsten utan att det ska anses gå ut över arbetet? Lars Pehrsson tjänar dubbelt så mycket som sin lön, Jan Kleineman tjänar tredubelt så mycket.

- Det är inte pengarna, den exakta summan, som är det viktiga, utan i hur hög grad man uppfyller de skyldigheter som man har genom sitt uppdrag som professor. Men det ska sägas att både Kleineman och Pehrsson bara jobbar halvtid som professorer. Då ställs det inte samma regler för rapportering. Man kan jobba hur mycket extra man vill.

Är det sant? Då kan ju alla professorer kringgå reglerna på det här sättet, och höja sin månadsinkomst genom att gå ner i arbetstid och ta på sig fler sidouppdrag?

- Nej, de måste ju få sina önskemål om att få gå ner i arbetstid godkända. Och det hade de inte fått, om alla ville gå ner i arbetstid.

Du tycker inte att det finns ett etiskt dilemma i att man kan tjäna såhär mycket pengar som professor?

- Nej, som sagt, pengar är inget problem. Man gör de val man gör - om man är intresserad av något som det inte finns så mycket pengar i, som rättshistoria, så satsar man på att bli professor i det, och om man är intresserad av finansrätt där det finns mer pengar så satsar man på det.

Men är det inte märkligt om det blir en osynlig hierarki mellan de olika rättsområdena på de juridiska fakulteterna, att det blir en uppdelning mellan "fina" rättsområden där det finns jättemycket pengar och lägre stående rättsområden där man snarare är underbetald?

- Nej, så där är det ju i alla discipliner. Bland läkare så är det ju skillnad i status mellan en hjärtkirurg och någon som sysslar med något annat. Dessutom säger ens bisysslor ingenting om hur aktiv man är som forskare. Det finns de som inte har en enda bisyssla men som ändå inte publicerar några artiklar i juridiska publikationer. Men bland de som har väldigt höga inkomster från bisysslor finns också sådana som är väldigt aktiva i att publicera sådana forskningsartiklar.

Enligt 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning får en arbetstagare inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.