Högsta domstolen i Jerusalem

VERKTYG

»

Skriv ut

»

Tipsa en vän

»

Skriv kommentar

E-postadress att skicka till Ditt namn
Skicka

EU-kommissionens enhet TAIEX (The Technical Assistance and Information Exchange instrument managed by the Directorate-General Enlargement) har under en följd av år utbildat domare i EU:s nya medlemsländer och i kandidatländerna. Jag har haft uppdraget att medverka som ordförande och/eller föreläsare vid seminarier i samtliga dessa länder. Verksamheten har nu vidgats till att avse också länder med vilka EU har avtal.

Den 7 – 11 februari genomförde EU-kommissionen det andra seminariet för israeliska domare. Seminarierna har organiserats i samarbete med bl.a. The Institute of Advanced Judicial Studies i Jerusalem. Syftet med seminarierna har i första hand varit att ge kunskap om Unionens lagstiftning och rättssystem – kunskap som är nödvändig för jurister i Israel eftersom Israel har omfattande avtal med EU.

Till det andra seminariet kom ett trettiotal domare samt en rad företrädare för olika departement och institutioner. Högsta Domstolens ordförande Dorit Beinisch deltog första dagen och den Nationella Arbetsdomstolens ordförande Stephen J. Adler deltog övriga dagar. Utbildning för domare hålls regelmässigt i Neve Ilan, en by belägen mellan Tel Aviv och Jerusalem.  Så skedde även denna gång.

FN godkände år 1947 delningen av Palestina i två stater, en judisk och en arabisk. 1948 förklarade sig staten Israel självständig, vilket följdes av krig och konflikter. Israels gränser och statens rätt att existera har varit föremål för tvister. – Idag bor drygt 7,2 miljoner människor i Israel. Israel är en representativ demokrati med parlamentarism och allmän rösträtt. Knesset utgör Israels lagstiftande organ. - Jerusalem är landets huvudstad och där finns också Högsta Domstolen. Jerusalem är den heligaste staden för judar och kristna. Den räknas som den tredje heligaste staden inom islam.

Rättssystemet

Magistratsdomstolarna utgör grunden i det israeliska domstolsväsendet. De avgör brottmål i vilka påföljden kan bli högst sju års fängelse och tvistemål där tvisten gäller belopp upp till en miljon shekels. Distriktsdomstolarna är behöriga som första instans i övriga mål samt utgör mellannivån i domstolsväsendet. De handlägger också en rad andra mål som gäller t.ex. juridiska personer och överklaganden av taxeringar. Det finns vidare regionala arbetsdomstolar och en nationell arbetsdomstol. Härtill kommer en rad specialdomstolar som administrativa domstolar, militärdomstolar och religiösa domstolar. De sistnämnda har behörighet i familjemål när parterna är eniga om att rättsfråga skall avgöras av sådan domstol.

Högsta domstolen, i vilken tjänstgör ordförande och 12 domare, prövar överklaganden av domar från distriktsdomstolarna och har också andra funktioner. Bland dessa finns uppgiften att vara “the High Court of Justice”. Detta innebär att den är första och sista instans i mål som gäller prövning av beslut som inte kan prövas av andra domstolar. I denna funktion tar Högsta Domstolen emot drygt 1.000 mål per år. - En beskrivning av Israels domstolsväsende återfinns under adressen: http://www.mfa.gov.il/MFA/Government/Branches%20of%20Government/Judicial/The%20Judiciary-%20The%20Court%20System

Israels avtal, associeringsrådet och associeringskommittén

Europa-Medelhavspartnerskapet mellan EU och länderna i södra Medelhavsområdet inleddes 1995 genom den s.k. Barcelonaprocessen. EU har nu ingått sju Europa-Medelhavsavtal om associering med Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Tunisien och Algeriet. Avtalen utgör en ram för den politiska nord-syd-dialogen. De utgör också en grund för den gradvisa liberaliseringen av handeln i Medelhavsområdet. Avtalen är bilaterala och därför specifika för varje partnerland. Samtliga innehåller emellertid som en grundsats villkor om respekt för de demokratiska principerna och de grundläggande rättigheterna. Dessutom fastställs i avtalen villkor för samarbetet på det ekonomiska, sociala och kulturella området mellan EU och varje partnerland. - Associeringsrådet, som upprättats på ministernivå, fattar beslut och utarbetar rekommendationer för genomförandet av fastställda mål. Associeringskommittén förvaltar avtalet och löser tvister om avtalen. Avtalen ingås på obestämd tid.

Den grundläggande rättsakten när det gäller Israel är beslut 2000/384/EG, som trädde i kraft den 1 juni 2000. Till detta anknyter bl.a. rekommendation nr 1/2005 av associeringsrådet EU-Israel den 26 april 2005 om genomförandet av handlingsplanen EU-Israel. – Rådet antog den 20 oktober 2009 ett beslut om avtal mellan EU och Israel i syfte att uppnå större liberalisering av viss handel. – EU-domstolen meddelade nyligen sin första dom vad gäller avtalet med Israel (mål nr C 386/08, Firma Brita GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Hafen). Jag refererade domen i InfoTorg den 1 mars.

Seminariet

Sju jurister från olika medlemsstater föreläste under ordförandeskap av den brittiska generaladvokaten Eleanor Sharpston. Vi talade om bl.a. EU:s historia, de fyra friheterna, konkurrensrätt, arbetsrätt och miljörätt. Men vi behandlade också frågor om samarbete vad gäller civilrätt och brottmål.

Vår avslutande föreläsning, som gällde mänskliga rättigheter i EU, utformade Eleanor och jag till en diskussion om de synnerligen intressanta domar som meddelats av EG-EU-domstolen under de senaste åren.

Därefter följde en rad föreläsningar av israeliska domare och professorer om bl.a. närmande av lagstiftning, handel samt minoriteters rättigheter under israelisk lag.

Avslutande kommentar

Enligt min uppfattning har de två genomförda seminarierna varit mycket lyckade. De israeliska domarna har visat stort intresse och deltagit mycket aktivt i diskussionerna efter föreläsningarna. Behov av tolkar har funnits enbart när israelerna föreläste.

Jag har inför de båda seminarierna känt en viss oro eftersom min uppgift har varit att föreläsa om mänskliga rättigheter. Oron har varit betingad av min uppfattning att det skulle kunna vara svårt att förklara t.ex. EG-domstolens dom i de förenade målen C 402/05 P och C 415/05 P, Yassin Abdullah Kadi och Al Barakaat International Foundation mot Europeiska unionens råd, i ett land som har varit och är så utsatt för terroristers attacker. Diskussionerna under de två seminarierna har emellertid visat att min oro varit obefogad. En bekräftelse härpå finns också i vad den f.d. ordföranden i Israels Högsta domstol Aharon Barack skriver i boken ”Judgments of the Israel Supreme Court: Fighting Terrorism within the Law”. Han skriver:

”We the judges in modern democracies, are responsible for protecting democracy both from terrorism and from the means the state wants to use to fight terrorism. Of course, matters of daily life constantly test judges’ ability to protect democracy, but judges meet their supreme test in situations of war and terrorism. The protection of every individual’s human rights is a much more formidable duty in times of war and terrorism than in times of peace and security. If we fail in our role in times of war and terrorism, we will be unable to fulfil our role in times of peace and security. It is a myth to think that we can maintain a sharp distinction between the status of human rights during a period of war and the status of human rights during a period of peace. It is self-deception to believe that a judicial ruling will be valid only during wartime and that things will change in peacetime. The line between war and peace is thin – what one person calls peace, another calls war. In any case, it is impossible to maintain this distinction over the long term. Since its founding, Israel has faced a security threat. As a Justice of the Israeli Supreme Court, how should I view my role in protecting human rights given the situation? I must take human rights seriously during times of both peace and conflict. I must not make do with the mistaken belief that, at the end of the conflict, I can turn back the clock. “

Enligt min mening kan de viktiga principer som kommit till uttryck i den sistnämnda domen inte sammanfattas på ett bättre sätt.