LÄS MER

»

Politiska partier om förebyggande av ungdomsbrottslighet

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

"Att förhindra att ungdomar hamnar i brottslighet är en av våra viktigaste uppgifter. Det gäller att ingripa tidigt. Därför kommer det brottsförebyggande arbetet alltid att vara grundläggande för oss socialdemokrater.

Tidiga insatser

Samhället misslyckas idag i hög grad med att identifiera de människor som senare i livet riskerar att hamna i våldskriminalitet på grund av psykisk ohälsa, funktionshinder eller besvärliga uppväxtförhållanden. I många av de verksamheter som arbetar med barn och ungdomar finns en uppfattning om att identifiering av olika problem per automatik leder till utpekande och stigmatisering. Den inställningen gör att många barn, ungdomar och föräldrar går miste om insatser som skulle kunna mildra eller avhjälpa problemen. Det finns också brister i samverkan mellan olika aktörer som kommer i kontakt med barn och deras föräldrar. Mödravårdscentraler och barnavårdscentraler, liksom förskola och skola, har ibland en tendens att inte anmäla missförhållanden till Socialtjänsten eftersom det finns en rädsla för att socialtjänsten ska vidta tvångsåtgärder mot barnen och deras familjer. Tvångsåtgärder behöver nästan aldrig vidtas när det gäller små barn eftersom föräldrarna ofta är motiverade att ta emot hjälpinsatser. Vi menar att regeringen bör säkerställa att varje kommun utvecklar metoder för att identifiera barn med problem tidigt så att insatser kan sättas in. Kommunerna måste även utveckla bra utvärderingsinstrument.

Polisens närvaro

Polisen är en nyckelaktör i det brottsförebyggande arbetet. Vi behöver poliser ute i brottsutsatta områden. Polisen ska synas på kvällar och helger då risken för att råka illa ut är särskilt stor. Mobila polisstationer är ett bra exempel på hur polisen har utvecklat sin verksamhet för att kunna finnas närvarande i den miljö som ungdomar vistas i. Det är också viktigt att polisen utvecklar metoder för att arbeta förebyggande och för att bekämpa ungdomsbrottsligheten. Polisen behöver samverka med lokalsamhället och finnas i ungdomars vardag.

Kontaktpolis

Alla skolor ska ha en kontaktpolis knuten till sig. Dessa skulle arbeta både brottsförebyggande, genom att åka ut och informera om alkohol inför till exempel Valborg och Lucia, men också delta i andra aktiviteter på skolan. Målsättningen var att bygga förtroende och relationer. Dessa poliser skulle också vara dem som i efterhand utredde incidenter och händelser som inträffade i och kring skolan. Med förkunskap om och raka kontakter med eleverna får man bättre undersökningar och fler som vågar anmäla. Vid ett brott var tanken att varje elev direkt skulle veta vem man ska ringa. Ett par mobilnummer till den lokala polisen på varje skolas anslagstavla eller hemsida skulle vara en trygghet. Kontaktpoliser bör även samverka med socialtjänst, skolan och idrottsrörelsen och andra aktörer i lokalsamhället.

Tydliga påföljder som leder rätt

Bättre och tydligare insatser på ett tidigt stadium hjälper till att bryta den brottsliga banan.
2006 genomfördes en reform där ungdomstjänst infördes som en ny och självständig påföljd för ungdomar. Kommunerna blev även skyldiga, från och med den 1 januari 2008, att erbjuda medling i de fall den som begått brottet är under 21 år. Reformen innebar även att en särskilt kvalificerad kontaktperson ska kunna utses för unga. Det är viktigt att regeringen nu följer upp den stora reform som genomförts, dels för att undersöka hur mycket kommunerna använder sig av de nya redskapen, dels för att undersöka effekterna av dem.

Lagstadgade samverkansavtal

För att kunna ge ett mer heltäckande stöd till föräldrar, barn och ungdomar med behov av särskilda insatser krävs en förbättrad samverkan mellan samhällets olika aktörer. Vi menar att en förändring av nuvarande lagstiftning, så att varje kommun tvingas upprätta handlingsplaner för familjer med extra behov och ansvara för att formella samverkansavtal tecknas mellan barnomsorg, skola/förskola, socialtjänst, polis, hälso- och sjukvården, behövs. Beroende på den enskildes ålder, livssituation och behov ska lämpliga aktörer kopplas in och samplanera insatser så fort ett problem har identifierats. Föreningslivet spelar en betydande roll när det gäller det våldsförebyggande arbetet bland barn och ungdomar. De offentliga aktörerna bör därför i hög utsträckning eftersträva att samarbeta med föreningslivet.
Samverkansavtal mellan olika offentliga aktörer ska också inkludera en gemensam behandling/insatsplan för den enskilde för att säkerställa att de hjälp- och stödinsatser som krävs verkligen planeras och genomförs. Dokumentationen ska upprättas i samförstånd med klienten. Oavsett vart barn, ungdomar eller föräldrar vänder sig för att få hjälp och stöd ska första kontaktpunkten vara dörren in i systemet. Den lagstadgade samverkan gör att den som söker hjälp ska få alla de stöd- och hjälpinsatser som den enskilde eller dennes familj är i behov av.

Policydokument i alla skolor

Idag finns en tendens att låta rättsväsendet ta hand om all våldsproblematik bland unga. Det är långt ifrån nödvändigt att tillkalla polis varje gång det inträffar ett slagsmål på skolgården. I många fall, särskilt när det gäller yngre elever, kan problem som är relaterade till bråk mellan eleverna lösas på ett bättre sätt av skolans personal tillsammans med föräldrar, och vid allvarligare fall socialtjänsten. Alla skolor bör ha en policy för hur man hanterar ungdomsvåld och var gränsen går för tillkallande av polis.
Att de vuxna i skolan engagerar sig i att förebygga våld istället för att skjuta över ansvaret till de rättsvårdande myndigheterna är avgörande för hur attityderna till våld utvecklas bland unga. Genom att ta ställning mot våld upprätthåller lärare och annan skolpersonal sin vuxenroll gentemot eleverna. För att skolpersonal ska kunna förebygga våld och ingripa i mindre allvarliga våldssituationer krävs utbildning av skolpersonal. Hur man hanterar våldssituationer bör också finnas med som ett inslag i lärarutbildningen. "