Stefan Lindskog om tingsrätternas revolt mot HD: Spelplanen har ändrats
Den kanske hetaste juridiska föreläsningen i år ägde på onsdagskvällen rum i Mannheimer Swartlings lokaler på Norrmalmsgatan i Stockholm. Luften var tung av förväntan när det sedvanligt frispråkiga justitierådet Stefan Lindskog äntrade talarstolen inför den nästan fulla karaktäristiskt branta läktaren. Ämnet för dagen var kort uttryckt Europakonventionen i svensk rätt. Men det som alla väntade på var hans syn på Högsta domstolens beslut den 31 mars i år (B 2509-09 och B 5498-09) om att beslut om skattetillägg inte hindrar en prövning av ett åtal rörande skattebrott. Stefan Lindskog var skiljaktig och förväntades ge inblickar i hur både han och ledamöterna egentligen tänkte.
Men han gick ut försiktigt och bjöd på en kavalkad av HD-avgöranden det senaste decenniet med anknytning till Europakonventionen. Han slog också inledningsvis fast att medan han har mindre kunskaper i ämnet än många av åhörarna så har han i alla fall ”ett instrument att spela på” och därigenom åstadkomma desto mer som domare i HD.
"Petréns lekstuga"
Möjligen var det ett uttryck för falsk blygsamhet för sedan redovisade han HD:s rättspraxis på tre fronter; 1. Rätten till en rättvis rättegång. 2. Egendomsskyddet. 3. Rätten till privatlivet.
Stefan Lindskog berörde också det faktum att Europakonventionen en gång i tiden kallades ”Petréns lekstuga” av ledande socialdemokrater men att den i dag åtnjuter en stor respekt. Detta illustrerades väl av Lindskogs genomgång. Konventionen har en extremt tyngd i svensk rätt i dag.
- Den utgör ett tolkningsfaktum som åsidosätter nästan allt annat, sa han.
Den som tror att antalet fall med Europarättslig anknytning har ökat i HD har fel. Stefan Lindskog var själv förvånad efter sin kartläggning i domstolens interna register över att antalet fall konstant varit en handfull per år. Många av fallen berör frågan om utlämning av utländska medborgare för lagföring i andra länder där HD emellanåt säger nej med hänvisning till Europakonventionen och de aktuella ländernas förmåga att erbjuda en rättvis rättegång.
Stefan Lindskog tycker dock personligen att frågan om rätten till ett privatliv i artikel 8 är mest intressant. Han nämnde brottmålet NJA 2008 s. 946 där en person hade installerat en dold kamerautrustning och med hjälp av utrustningen spelat in ljud- och bildupptagningar av bland annat intimt umgänge mellan två andra personer. Där stod legalitetsprincipen i vägen för en fällande dom men Lindskog menar att det kunnat sluta annorlunda om det varit ett rent skadeståndsrättsligt spörsmål.
Skiljaktig
Så var det då dags att lätta på förlåten angående dubbelbestraffningsförbudet, eller som Lindskog sa dubbelprövningsförbudet. Han var alltså skiljaktig i det målet tillsammans med Marianne Lundius medan minoriteten slog fast att ”En förutsättning för att med hänvisning till Europakonventionen underkänna en ordning som gäller enligt intern svensk reglering bör vara att det finns klart stöd för detta i konventionen eller i Europadomstolens praxis. Det saknas sådant stöd för att generellt underkänna det svenska systemet med dubbla förfaranden”.
Lindskog och Lundius ville avvisa åtalet med stöd av lis pendens-regeln i 45 kap. l §
tredje stycket rättegångsbalken och ställde sig bakom det omdiskuterade kravet på ”klart stöd” i konventionen eller i praxis för att en intern svensk reglering, eller ett helt system som han uttryckte det i går kväll. För säkerhets skull slog Lundius och Lindskog fast att det finns klart stöd i konventionen för att fälla den svenska ordningen.
Moderatorn Clarence Crafoord, chefsjurist på Centrum för rättvisa, frågade varför HD i tidigare fall, exempelvis Åke Green-fallet, inte tog upp kravet på klart stöd.
- Det där med klart stöd har inte med Europakonventionen att göra utan med den svenska kompetensfördelningen mellan domstol och lagstiftare.
Stefan Lindskog påminde om att begreppet klart stöd har sin motsvarighet i den norska klarhetsdoktrinen men i Norge har man lagstiftat bort risken för dubbelprövning.
Sven Unger på Mannheimer Swartling frågade om inte klart stöd har inspirerats av uppenbarhetsrekvisitet i regeringsformen som snart för övrigt kommer att försvinna och det bekräftade Lindskog helt och hållet.
Ramberg besviken
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg uttryckte besvikelse över att Stefan Lindskog inte ville gå emot principen om klart stöd.
- Jag brukar alltid hålla med dig men du verkar defensiv. Jag tycker inte det ska krävas klart stöd.
Lindskog svarade blixtsnabbt och ironiskt.
- Jag har väl blivit miljöförstörd men sa sedan något om att det måste ställas vissa krav för att fälla ett helt svenskt system som skapade före den i detta fallet utvecklade Europarättsliga praxisen.
Mårten Schultz, docent på Uppsala universitet numera, ställde kvällens vassaste fråga.
- Hur känns det som justitieråd att en massa tingsrätter gör en annan bedömning än HD angående dubbelbestraffningen?
Stefan Lindskog kontrade först med att ett hundratal avgöranden faktiskt är i enlighet med HD:s bedömning och att bara en handfull gått emot. Men han erkände lite besvärat:
- Spelplanen har förändrats speciellt efter Haparanda tingsrätts beslut om förhandsavgörande i Europadomstolen
Stefan Lindskog efterlyser lagstiftning för att få ordning på den rådande ”oredan”.
- Det är lite störande att man inte ser några aktiviteter från lagstiftaren.
Riksdagsman gav förhoppningar
Men påpassligt nog fanns moderate riksdagsmannen tillika ordföranden i justitieutskottet Henrik von Sydow bland åhörarna och kunde ge svar på tal.
- Det finns otydligheter i vad som varit lagstiftarens intentioner. Men det finns nu goda möjligheter att åstadkomma en bra lagstiftning. Vi har saker på gång men mer vill jag inte säga.
I samtal med undertecknad efteråt tonade han dock ner sitt besked något.
- Det finns en oreda i rättssystemet just nu och HD-domen pekar på behovet av att tydliggöra lagstiftningen.
Justitierådet sa avslutningsvis att Europakonventionen blivit ett slags ideologi ”där konventionen blivit styrande” för många jurister. Den håller på att bli djupt rotad.
- Väldigt ofta finns Europakonventionen med i våra överläggningar på HD utan att vi alltid nämner den vid namn. Därmed har vi kommit långt ifrån Petréns lekstuga och ännu längre kommer det att gå, trodde Lindskog.
Föreläsningen och frågestunden följdes slutligen av en prisutdelning. Advokat och ordföranden i centrum för Rättvisas styrelse Tore Wiwen-Nilsson inledde ceremonin med att betona vikten av att praktiserande jurister också intresserar sig för mänskliga rättigheter och engagerar sig i organisationer som Centrum för rättvisa. Sedan lämnade han över till verkställande ledamoten Gunnar Strömmer som delade ut Midander-Lönnstipendiet till författaren av bästa juridiska examensuppsats om fri- och rättigheter. Det gick till Linnea Sundqvist-Heim som fick 25.000 kronor ”För en heltäckande genomgång av en aktuell och principiellt betydelsefull fråga för fri- och rättighetsskyddet i Sverige. En uppsats som förtjänar en bredare publik”.
Uppsatsen har titeln: ”Europakonventionen och skadeståndsrätten. En studie av rättsutvecklingen till följd av kraven på effektiva rättsmedel på nationell nivå".
FAKTA
Rättsområde: Mänskliga rättigheter
