Hovrättslagman Hjalmar Forsberg

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

- Tyckte jag hade gjort mitt. En slags värnplikt på den upplysta massmediescenen där min uppgift var att förklara juridiken.

Hjalmar Forsberg är noga med att påpeka att det är en mycket viktig uppgift för domare att upplysa allmänheten om hur domstolsväsendet fungerar. Eller, för den delen, förklara innehållet i kontroversiella domar. Han har i stort sett bara positiva erfarenheter från sin tid i domarkårens mediegrupp. Det var spännande att vara med i TV. I alla fall i början.

Under den här tiden gjorde han kanske 10-15 TV-framträdanden. Det var huvudsakligen i TV:s morgonsoffor han fick möjlighet att förklara en del juridiska svårigheter i uppmärksammade brottmål. Det kunde handla om varför domstolen ibland beslutar om stängda dörrar, varför en domstol fäller medan en annan friar, eller svårigheterna kring nödvärnsreglerna.

Medierna beskriver ofta ett nödvärnsfall som en händelse där en hederlig medborgare rycker in och försvarar sig själv eller någon annan. Och som tack för hjälpen själv blir dömd.

I verkligheten, det vill säga i domen, kan en sådan händelse vara betydligt mer komplicerad.

Sådant var exemplet med Per- Anders Pettersson i Dalarna för några år sedan. Han använde en domkraft när han drämde till en drogpåverkad man som använt visst våld mot en äldre kvinna. Den drogpåverkade fick ordentliga skallskador men Pettersson beskrevs i medierna som bygdens hjälte och damernas riddare. Trots det dömdes han till ett års fängelse för att han använt betydligt mer våld än nöden krävde.

I Aftonbladet blev följaktligen rubriken: "Stoppade överfall - dömdes."

Nu fick förstås Hjalmar rycka in och i en av televisionens morgonsoffor förklara hur det kunde bli på dette viset.

 - TV:s morgonsoffor var jättebra. Fick kanske 10 minuter på mig – utan att bli avbruten - att förklara något komplicerat spörsmål. Jag blev väl omhändertagen och respekterad.

Under sina ”värnpliktsår” i domstolsverkets mediegrupp har Hjalmar egentligen bara en dålig erfarenhet. Det var när han blev utsatt för det undersökande radioprogrammet ”Kaliber”. Programmets hypotes var att i många fall döms personer med goda inkomster till för låga belopp när de får dagsböter.

- Allting gick utmärkt fram till det ögonblick när intervjun var avslutad. Jag och reportern gjorde sällskap i hissen och det var då jag fällde ett olämpligt yttrande. Som naturligtvis spelades in i smyg och sändes.

Kalibers version av händelsen går att läsa på deras hemsida:

”I hissen berättar Hjalmar Forsberg att många rättegångar avgörs utan att den som är åtalad är där. Då kan domaren alltså inte fråga om ekonomin. Ibland finns det då uppgifter från polisen om inkomsten, men finns inte det då sätter domstolen den allra lägsta dagsboten. Hjalmar Forsberg säger att det skulle bli för dyrt att skjuta på rättegången.

 - Jag borde fattat att mikrofonerna alltid är på när man har journalister i närheten. Men jag tycker det var taskigt gjort. Blev förbannad och ringde upp chefen som bara konstaterade att jag borde begripit.

Hjalmar berättar också att när han gick en kurs i mediefrågor lärde han sig en viktig sak. Det var en debattövning och han hade bestämt sig för att ”vinna” över sin debattmotståndare. Följaktligen lutade han sig framåt och med en aggressiv kaskad av ord lät han inte motståndaren få en syl i vädret. Efteråt kände han sig mycket nöjd.

Tills han tittade på inslaget. Då fick han en chock.

 - Jag hade inte förstått hur mediet fungerar känslomässigt. Den som är aggressiv och pratar för mycket förlorar. Alla sympatier går omedelbart till den som utsätts för aggressiviteten.

Den här hårdhänta erfarenheten gjorde att Hjalmar i sina framträdanden fortsättningsvis alltid höll en lågmäld ton. Samtidigt som han förberedde sig väl. Vilket säkert gjorde honom populär hos medierna. Och förmodligen också hos allmänheten. Vilket i sin tur gjorde att han fick nya förfrågningar om framträdanden osv

Trots detta valde han att sluta.

 - Jag tröttnade helt enkelt. Varje framträdande var en väldig anspänning. Man underskattar lätt svårigheterna med att på någon bråkdels sekund kunna formulera sig klart och tydligt.

Sedan berättar han att TV-framträdandena på ett förrädiskt sätt vädjade till hans fåfänga. Han började bli medveten om hur han såg ut, hur han inom sig började recensera sina framträdanden i televisionen. Men så började han så sakta tröttna.

 - Jag började tappa intresset för min person. Tröttnade. Ville vara privat. Tyckte jag hade gjort mitt. Det är viktigt att andra tar över. Så enkelt är det.