Okunskap om lagen kan fria från straffansvar
VERKTYG
Avhandlingen behandlar två teman; dels analyseras möjligheterna att gå fri från ansvar enligt bestämmelsen om straffrättsvillfarelse (brottsbalken 24 kap. 9 §), dels analyseras gränsdragningen mellan sådana misstag som är relevanta för uppsåtsbedömningen och misstag som kan aktualisera en bedömning av brottsbalken 24 kap. 9 §.
Enligt bestämmelsen om straffrättsvillfarelse måste villfarelsen vara ”uppenbart ursäktlig” för att gärningspersonen ska gå fri från ansvar. Detta ursäktlighetskrav är mycket strikt och kan beskrivas som en särskild sträng oaktsamhetsbedömning. Lite förenklat kan gärningspersonen ursäktas vid två huvudfall. För det första kan gärningspersonen ursäktas om han eller hon har undersökt vad som gäller, men på något sätt har misslyckats med att komma till rätt slutsats. För det andra kan gärningspersonen ursäktas om han eller hon inte har undersökt vad som gäller, eftersom gärningspersonen saknade möjlighet att komma till rätt slutsats. Den förstnämnda gruppen av fall är betydligt vanligare än den andra..
Flera skäl till straffrättsvillfarelse
Rent allmänt kan man också säga att ansvarsfrihet, traditionellt sett, kan aktualiseras i vissa typfall, t.ex. fall där det är fråga om en felaktig publicering eller fall där gärningspersonen har förlitat sig på ett felaktigt besked från en myndighet. I avhandlingen visar Dennis Martinsson att det också – utöver de traditionella typfallen – skulle kunna finnas andra situationer där det kan vara motiverat med en friande dom på grund av uppenbart ursäktlig straffrättsvillfarelse. Detta eftersom det centrala bör vara om det finns skäl som pekar på att det är rimligt att betrakta villfarelsen som uppenbart ursäktlig.
I avhandlingen berör Dennis Martinsson också frågan om när – och varför – vissa misstag om det rättsliga innehållet i ett straffbud behandlas som en invändning om bristande uppsåt, medan andra misstag aktualiserar en tillämpning av brottsbalken 24 kap. 9 §. Denna fråga är också viktig utifrån ett praktiskt perspektiv eftersom, om det rör sig om en uppsåtsrelevant villfarelse, så blir det i regel en (för gärningspersonen) generösare bedömning. Skälet till detta är att det, i dessa fall, inte ställs något krav på att villfarelsen skall vara uppenbart ursäktlig för att ansvarsfrihet ska komma på fråga.
Uppsåt styrande
Däremot låter sig inte frågan (om misstaget ska hanteras vid uppsåtsbedömningen eller vid en bedömning av bestämmelsen om straffrättsvillfarelse) enkelt besvaras, eftersom den kräver en analys av varje enskilt rekvisit (villkor för att en viss bestämmelse ska vara tillämplig) i varje enskild straffbestämmelse. I avhandlingen analyseras därför ett urval av vissa rekvisit i vissa straffbestämmelser. Det bör framhållas att den avgörande frågan blir hur man har valt att utforma kravet på uppsåtstäckning – beroende på vad gärningspersonen ska ha uppsåt till, blir det styrande för hur en villfarelse i ett enskilt fall ska hanteras.
- Ju mer gärningspersonens uppsåt ska omfatta, desto mindre blir utrymmet för att tillämpa bestämmelsen om straffrättsvillfarelse och ju mindre som fordras i uppsåtshänseende, desto större utrymme finns det för att aktualisera en tillämpning av bestämmelsen om straffrättsvillfarelse. På det sättet kan man uttrycka det så att utformningen av kravet på uppsåtstäckning och bestämmelsen om straffrättsvillfarelse fungerar som två kommunicerande kärl, säger Dennis Martinsson.
UTBILDNING
» Till utbildningarDNA som bevisning
Om DNA-bevisning i olika typer av brottmål handlar det senaste inlägget på Domarbloggen.
Häktning av barn
Om lagens särskilda krav för häktning av barn handlar det senaste inlägget på Domarbloggen.
Ny MP på Lindahl
Från den 1 mars har Advokatfirman Lindahls kontor i Uppsala en ny Managing Partner.