Från Undén till Kling

1920 Bo Östen Undén (1886-1974)

Undén var en internationellt uppmärksammad svensk professor i juridik, rektor vid Uppsala universitet och universitetskansler. Han var socialdemokratisk politiker och under lång tid Sveriges utrikesminister. Som sådan fasthöll han konsekvent den alliansfria linjen som norm för svensk utrikespolitik.

Undén skrev en rad vetenskapliga juridiska arbeten, särskilt inom folkrätt och civilrätt, bland annat om panträtt i rättigheter och svensk sakrätt. Han debatterade mot Gustaf Petrén i Svensk juristtidning på 1950-talet beträffande domstolarnas rätt till lagprövning. Lagprövningsrätten, som Undén avvisade och Petrén ansåg gällde i praxis, grundlagsfästes 1980 i 11 kap. 14 § regeringsformen.

1920-1921 Lars Birger Ekeberg (1880-1968)

Ekeberg var professor i speciell privaträtt och i civilrätt. Övergick till lagberedningen efter justitieministertiden och därefter till domstolsväsendet, först som justitieråd sedan som president i Svea hovrätt. Som ledamot i lagberedningen gjorde han en betydande insats i lagstiftningsarbetet, särskilt på familjerättens område. Han var också ledamot  i Svenska Akademin från 1945 och fram till sin död.

Ekeberg var en av stifarna av Svensk Juristtidnings redaktion och tillhörde tidsskriftens styrelse från begynnelsen 1916 till 1960. Han var också styrelsens ordförande 1940-1960. Han intog en ledande ställning inom den svenska juristvärlden. Han utgav, förutom åtskilliga tidsskriftsuppsatser, bland annat studier i patenträtt, om säljares stoppningsrätt enligt sjölagen och förmögenhetsbrotten.

Ekeberg var en av pådrivarna för dödsskaffets avskaffande och var justitieminister när Sveriges riksdag avskaffade dödsstraffet lördagen den 7 maj 1921.

1921-1923 Assar Emanuel Åkerman (1860-1936)

Åkerman var justitieminister i de två första rent socialdemokratiska ministärerna. Han var en svensk häradshövding och politiker. Han var liberal och sedan vilde, innan han slutligen blev socialdemokrat. Som politiker engagerade han sig bland annat för kollektivavtal, strafflagsreform samt ordensväsendets avskaffande.

1923-1924 Lars Birger Ekeberg (1880-1986)

Se 1920-1921 ovan.

1924-1926 Torsten Karl Viktor Nothin (1884-1972)

Nothin var svensk ämbetsman och politiker med hovrättsexamen. Han tjänstgjorde som justitieminister i Brantings och Sandlers ministärer. Nothin blev sedermera först tillförordnad chef och sedan generaldirektör för Lantmäteriverket. Hans stora arbetsförmåga och praktiska duglighet medförde att han ofta anlitades för offentliga utredningsuppdrag, bland annat 1934 års luftfartsutredning, 1936 års kommunalskatteberedning och 1949 års försvarsutredning.

1926-1928 Johan Carl Wilhelm Thyrén (1861-1933)

Thyrén var son till en kyrkoherde och dotterson till Carl Johan Schlyter. Den senare hade stort inflytande på honom. Han var extra ordinarie professor i romersk rätt och rättshistoria vid Lunds universitet 1894 och senare även professor i straffrätt och juridisk encyklopedi. Inom straffrätten utövade han under 30 år ett betydande och uppskattat arbete som lärare, forskare och lagstiftare. Hans vältalighet och representativa egenskaper skaffade honom många förtroendeuppdrag

Straffets huvudsyfte var enligt Thyrén att neutralisera den brottsliges samhällsfarliga vilja, antingen genom avskräckning, förbättring eller oskadliggörande. Sina idéer framförde han i det mycket berömda verket Principen för en strafflagsreform. Efter verket ”framlade han utkast till en helt ny strafflag, åtföljd av vidlyftiga komparativa och historiska framställningar och ingående motivering”. Utkasten ledde dock inte till lagstiftning i motsvarande omfattning. I fråga om straffen och de straffrättsliga straffverkningarna har hans förslag lett till betydande partiella reformer, bland annat dödsstraffets avskaffande 1918 , nya regler om preskription 1926 och lagstiftning om förvaring av förminskat tillräkneliga och internering av återfallsförbrytare 1927.

Han kallades "Trollkarlen från Lund" då han var mycket kunnig inom flera områden. Vid sidan av vetenskapen var han en duktig sportsman och musiker. Som justitieminister hade han inget bestående inflytande. Han införde en ny arvslag, lagar om kollektivavtal och arbetsdomstol – detta skarpt kritiserat av socialdemokraterna. Thyrén förekommer, i lätt parodierad form, under namnet Professor Borén i Fritiof Nilsson Piratens roman Tre terminer.

1928-1930 Georg Fredrik Bissmarck (1871-1941)

Släkten Bissmarck  är från Pommern och invandrade till Sverige omkring mitten av 1700-talet. Bissmarck blev efter juristexamen först stadsfogde, sedan rådman och avslutningsvis borgmästare i sin hemstad Halmstad. Han anslöt sig till Nationella partiet och blev justitieminister i Lindmans andra ministär, parallellt med att han var borgmästare.

Bissmarck blev efter justitieministerämbetet en av riksdagens mest ansedda sakkunniga inom juridik. Han engagerade sig mest i att samordna de nordiska lagstiftningsarbetena.

1930-1932 Johannes Natanael Gärde (1880-1968)

Gärde var politiker för folkpartiet, statsråd och landshövding. Han var också vattenrättsdomare och deltog flera gånger i vattenrättsliga internationella sammankomster. Gärde var konsultativt statsråd i Carl Gustaf Ekmans första regering och justitieminister i hans andra. Därefter var han riksdagsledamot. I riksdagen engagerade han sig bland annat i tryckfrihetsfrågor samt för kvinnors rätt till statlig anställning.

1932-1936 Karl Johan Daniel Schlyter (1879-1959)

Schlyter var politiker. Han arbetade med en doktorsavhandling som aldrig blev klar. Utnämndes trots det till juris hedersdoktor vid universiteten i Stockholm och Köpenhamn. Han var en av grundarna av Svensk Juristtidning, där han medverkade som redaktör 1916-1951. Han tog också initiativet till grundandet av Kriminalpolitiska sällskapet, ofta kallat "Schlyters akademi".

Schlyter biträdde sedan 1912 justitiedepartementet vid ett stort antal utredningar, huvudsakligen av processrättslig och straffrättslig art. Han var justitieminister i Per Albin Hanssons ministär och tog som sådan initiativ till en rad betydelsefulla lagändringar. Han var under många år den ledande kraften vid reformarbetet på straffverkställighetens område inklusive andra samhälleliga skyddsåtgärder mot brottsligheten. Schlyter utgav bland annat Rättsfråga och sakfråga i högsta instans och den straffrättsliga behandlingen av fosterfördrivning.

1936 Thorwald Erik Natanael Bergquist (1899-1972)

Thorwald Bergquist kom från en prästfamilj,var politiker i Folkpartiet och ämbetsman. Han var borgmästare i Västerås delvis parallellt med att han var justitieminister. Bergquist var flitigt anlitad för olika statliga utredningar om bland annat rätts- och förvaltningsfrågor. Han var en av de sista svenskar utan kunglig börd som tilldelades Serafimerorden. Serafimerskölden är placerad i Riddarholmskyrkan till vänster efter ingången och bär valspråket Mödan min glädje.

1936-1943 Karl Gustaf Westman (1879-1944)

Westman var son till en postmästare. Han var professor i rättshistoria vid Uppsala universitet och politiker. Han anslöt sig 1917 till det nybildade Jordbrukarnas riksförbund, som senare sammanslogs med Bondeförbundet. Westmark var utrikesminister i Bondeförbundsregeringen och sedan justitieminister i Per Albin Hansson koalitionsministär. Han avgick på grund av sjukdom.

Under sin period genomförde Westman 1938 års gruvlag, 1942 års rättegångsreform, och restriktioner av tryckfriheten. Westman har av professor Sverker Oredsson i Lund karakteriserats som en av "Sveriges skadligaste och farligaste statsråd. Synnerligen frikostigt slog han till mot tidningar, som vågade komma med kritik av Nazityskland". Det bör dock beaktas att dessa inskränkningar hjälpte till att hålla Sverige ur kriget.

1943-1945 Thorwald Erik Natanael Bergquist

Se ovan 1936. Bergquist var konsultativt statsråd i samlingsregeringen under andra världskriget och därefter justitieminister till samlingsregeringens upplösning den i juli 1945. Han var även generaldirektör för Socialstyrelsen 1939-1946 och landshövding i Kronobergs län 1946-1964.

1945-1957 Herman Zetterberg (1904-1963)

Zetterberg var politiker och ämbetsman. Han var justitieminister under Per Albin Hanssons och Tage Erlanders ministärer. Zetterberg uppmärksammade särskilt straffrättsliga frågor under sin tid som justitieminister, straffverkställighet, ungdomsbrottsligheten och omarbetning av strafflagen. Han införde flera förändringar, bland annat genom en ökad benådning och i fråga om större fokus på vård i straffverkställigheten. Han blev därför mycket kritiserad, men också beundrad av dem som delade hans ideologi i fråga om sådan humanisering.

Den så kallade rättsrötedebatten utspelades 1950. Den innebar stark kritik av inflytelserika kriminalpolitiska idéer. Under Zetterbergs tid genomfördes bland annat ny byggnadslag 1947, ny TF 1949, föräldrabalk 1949, strandlag 1952 och utlänningslag 1954.

1957-1959 Ingvar Albert Lindell (1904-1993)

Lindell var läkarson, ämbetsman och socialdemokratisk politiker. Han hade ett flertal poster inom regeringen innan han utsågs till justitieminister. Fick 1977 i uppdrag att göra en enmansutredning om successionsordningen. Han förordade en kognatisk tronföljd, det vill säga att äldsta barnet ärver tronen oavsett kön. Efter att två riksdagar röstat för hans förslag om grundlagsändring blev prinsessan Victoria tronarvinge. Var efter justitieministerämbetet landshövding i Hallands län.

1959-1969 Erik Herman Kling (1913-1985)

Kling var socialdemokratisk politiker. Han var bland annat generaldirektör för Statskontoret och konsultativt statsråd innan han utsågs till justitieminister. Han lade under sin tid fram flera uppmärksammade lagar, av vilka de mest betydelsefulla var beredningarna inför de nya grundlagarna, som dock antogs efter hans avgång. Brottsbalken, upphovsrättslagen och jordabalken härrör också från hans tid, liksom barnavårdslagen, LVU och införandet av sociala centralnämnder. Kling var ambassadör efter sin justitieministertid.

Källor: Wikipedia, Svensk uppslagsbok, Nationalencyklopedin, Sveriges statsministrar under 100 år och SvJT 1968 s. 694