Debatt: En framtid utan upphovsrätt
Den ekonomiska upphovsrätten lever idag på lånad tid. Den är redan omöjlig att upprätthålla för musik och film. Snart blir det likadant med böcker, ty den dag är inte långt borta då man kan sitta lika bekvämt i en fåtölj och läsa en digitalt kopierad bok som en traditionell.
I denna tekniska miljö skulle inte ens en repressiv stats alla maktmedel i längden kunna hindra piratkopiering. Ännu mindre en demokratisk rättsstats. Detta är inte nödvändigtvis av ondo. Den nya situationen öppnar flera nya möjligheter för framställning och spridning av både kultur och läromedel.
Viktigt är dock att inte kasta ut barnet med badvattnet. Bara för att ekonomisk upphovsrätt inte går att upprätthålla är inte all upphovsrätt fel. Den ideella upphovsrätten kan och bör värnas. Lyckligtvis finns i dagens internetkultur en hög respekt för principen att upphovsmän ska attribueras när deras verk återanvänds. Inte heller är all immaterialrätt fel. Patentsystemet spelar en viktig roll för teknisk och medicinsk utveckling. Men dagens polariserade debatt om upphovsrätt tycks hos stora grupper undergräva legitimiteten även för detta system.
Många frågar sig hur musiker och författare ska kunna försörja sig när royaltyinkomster sinar. Viktigt att minnas är då att royalties aldrig kunnat försörja mer än ett litet antal konstnärer med stor försäljning. De flesta tjänar mer på uppträdanden (konserter, föreläsningar, TV-soffor).
Dessa hotas inte av den tekniska utvecklingen, snarare tycks musikälskare få råd att gå på fler konserter då skivinköp inte äter upp huvuddelen av budgeten för intresset.
Bildkonstnärer har i generationer övertygat sin publik att en signerad kopia i en numrerad kort serie är värd mångfalt mer än en osignerad. Kanske bok- och musikförlag i framtiden livnär sig själva och sina konstnärer genom att förmedla framträdanden och sälja signerade exemplar av korta numrerade serier (med vackert papper innanför pärmar och fodral som håller), medan man sprider digitala exemplar av verken som PR.
När den ekonomiska upphovsrätten rämnar kommer dock ett stort problem att uppstå för utbildningssystemen: Varifrån ska nya läroböcker komma, när förlagen inte längre kan tjäna pengar på arbetet att omvandla läroboksförfattares kladdiga kompendieliknande manuskript till vackra behagliga böcker?
Starka intressen har länge sett vart utvecklingen är på väg och förser redan skolor och högskolor med vackra, aktuella, pedagogiskt genomarbetade material, som skildrar stoffet ur de synvinklar de anser önskvärda. Hur ska vi då få allsidiga, opartiska läromedel? Jag tror samhället måste använda två parallella strategier:
- Drivna av kärlek till sitt ämne och sina studenter skapar många lärare redan idag kompendier, webbsidor och annat undervisningsmaterial. Detta arbete kan uppmuntras samtidigt som man stimulerar processer, där materialet sprids, granskas och bedöms. Kanske man kan stödja framväxten av grupper´av lärare, som inspirerade av vetenskapssamhället organiserar kollegial granskning av utbildningsmaterial. (Några lärare läser materialet, sakgranskar det och bedömer om det bör publiceras av gruppen). Kanske kan istället en statlig myndighet organisera granskning och upprätta ett register över ackrediterade material. I vilket fall behöver arbetet stödjas av utbildningsanordnarna, som måste premiera dem som producerat och granskat då löner justeras och tjänster tillsätts.
- Staten producerar själv (eller beställer) centrala läromedel i viktiga ämnen. Inspiration kan hämtas från början av 1900-talet då en rad läroböcker för folkskolan beställdes, bland annat av Selma Lagerlöf (i svensk geografi) och Sven Hedin (världens geografi). Det bestående läsvärdet hos många av de böcker som därigenom skapades visar att även en centraldirigerad insats kan ge mycket lyckade resultat.
När upphovsrätten nu rämnar kommer mycket att behöva förändras, både i kultur- och utbildningsvärlden. Nya möjligheter öppnas, samtidigt som en del problem kommer att uppstå. Låt oss ta vara på möjligheterna och leta efter lösningar på problemen.