Mona Blåsjö

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

– Jag kan citera okänd mästare som kallade bolagsjurister för rundningsmärken!

Så skämtar en förhandlingsledare där han sitter vid förhandlingsbordet med bolagsjurister från varsitt företag. Ett rundningsmärke är något en seglare bör undvika. Förhandlingsledaren verkar tycka att hans bolagsjurist är för noggrann. Det tar tid att vara noggrann, och tid kostar pengar.

Det är vanligt att juristen ses som någon som krånglar till det, en "bromskloss" som sätter hinder när andra tycker att de har kommit fram till någonting bra. I en krönika i Infotorg Juridik i december 2013 skriver Christina Wainikka om fenomenet att jurister ofta släpps in för sent i arbetet med till exempel avtal. Icke-jurister inser inte alltid vad jurister kan bidra med tidigt i arbetsprocesser.

Själv har jag gjort en undersökning om bolagsjuristers arbete ur kommunikativ aspekt. Många av de tjugo jurister jag intervjuade vittnade om problemet att bolagsjurister ibland kallas in för sent i avtalsprocesser. Risken är då att företaget står inför framtida problem, som stora kostnader.

Så här sa en intervjuad om hur olika olika yrkesgrupper kan se på avtal:

– De ber mig att jag ska skriva ett avtal. Jaha, säger jag, avtalet är ju att skriva ner den affär du har gjort. Men de ser inte kopplingen, de tycker att avtalet är juristens sak. Men det är ju en beskrivning av affären du gjort, säger jag. Jag kan inte skriva avtalet i tomma luften.

Givetvis har många företag och organisationer riktlinjer för när och hur jurister ska involveras, till exempel vid avtal över ett visst belopp. Och givetvis är det ett välkänt fenomen att bolagsjurister ibland kommer in för sent. Ändå – eller just därför – blev intresset stort då Stockholms universitet bjöd in till ett frukostseminarium om frågan, och många sa att det aldrig tidigare diskuterat problemet på en generell nivå.

Vad kan man då göra åt problemet? Beror det främst på juristerna eller på "de andra"? Någon enkel lösning att använda i alla sammanhang finns knappast. Och i stället för att lägga skulden på en av sidorna är det mer realistiskt att säga att problemet uppstår i relationen mellan jurister och icke-jurister. Andra kan ha en överdriven respekt, distans och nästan rädsla för företagets jurist. Bolagsjuristen i sin tur har ett ansvar att motverka denna distans. Deltagarna i frukostseminariet och flera intervjuade, poängterade att det sociala spelar stor roll. Det kan vara en god investering att helt enkelt regelbundet fika med de andra, visa sig i korridorerna och vara allmänt tillgänglig. Ofta sitter bolagsjurister tillsammans med ledningen, kanske bokstavligen ”där uppe”, och det blir då svårare för andra att ta kontakt. För juristen blir det svårare att visa vad man kan bidra med, om man sällan träffas.

En bolagsjurist kan behöva en sorts radar som uppfattar vad som är på gång. Det är förstås lättare om man har tid och möjlighet att gå ifrån sitt rum lite oftare. En intervjuad bolagsjurist sa:

– Själv uppfattar jag mig som väldigt social så därför har jag nog förmågan att genom att pladdra lite med folk, nästan låtsaspladdra, så dyker det alltid upp nånting, "Jaha, hur har han hanterat det där? Det där kanske vi borde lösa".

På frukostseminariet kunde deltagarna tillsammans med mig som forskare formulera några tänkbara åtgärder:

- "Marknadsföra" bolagsjuristen, inte bara på egen hand utan även med hjälp av ledningen.
- Erbjuda utbildningar för anställda – förutom kurser kring avtal kan man ha t.ex. rollspel där de får spela jurist eller kurser i vardagsjuridik.
- Arbeta med "intern förhandling" med olika yrkesgrupper före förhandling med motpart.

Det finns mycket att göra för att minska distansen mellan jurister och icke-jurister och därmed undvika risker i affärsprocesser.

-------------------------------------

Mona Blåsjö, docent, text- och samtalsforskare vid Stockholms universitet.