Skattefusk i kontantbranschen medför stora skattebortfall för staten. Intresset av att lagföra individer och beskatta dessa verksamheter är stort. Intresset är också stort av att lagföringen och beskattningen sker på ett korrekt och rättssäkert sätt. Vi har undersökt dels skattemål om oredovisade löner, dels skatte- och brottmål om oredovisade intäkter. Den övergripande slutsatsen är att dessa mål prövas på ett rättsosäkert sätt.

Skattemål om oredovisade löner

Skattemål om oredovisade löner handlar om en rörelse - typiskt sett en restaurang, ett kafé eller ett tvätteri - där Skatteverket påstår att det utbetalats löner till arbetskraften som inte redovisats i dess skattedeklarationer för arbetsgivaravgifter. Centralt att utreda är rörelsens arbetskraftsbehov och lönenivå.

Den främsta synpunkten i dessa mål är att tillämpligt beviskrav inte uppnåtts i flera mål. I flera mål har Skatteverket haft framgång till sin talan trots att kontrollbesök i verksamheten för att kunna uppskatta arbetskraftsbehovet och lönenivån inte åberopats som bevis. Istället har enbart en bristfälligt förd personalliggare åberopats som bevis för att uppskatta arbetskraftsbehov och lönenivå under flera månader. I flertalet mål har emellertid kontrollbesök utförts, men så pass få (i regel 2-4 stycken) under en relativt lång period (i regel 6-12 månader) att bevisningen får anses vara så svag att beviskravet ”sannolikt” inte uppnåtts.

Skattemål om oredovisade intäkter

I dessa mål är det främst två synpunkter som gjorts gällande. Den ena är att Skatteverket och domstolarna utsatt den skattskyldiges motbevisning för beviskrav på sådant sätt att den fria bevisvärderingen inskränkts. Detta sätt att pröva målen kräver enligt oss en fullt utbyggd kontradiktorisk process, vilket skatteprocessen inte är. Den andra synpunkten avser att Skatteverket och domstolarna i flera fall hyst en sakligt omotiverad skepsis mot den skattskyldiges uppgifter. I ett fall - där en av tvistefrågorna i målet var mängden kebabkött i en maträtt – ansåg domstolarna att Skatteverkets huvudbevis – ett påstående om viss kebabmängd styrkt med recept ur en ospecificerad kokbok - hade högre bevisvärde än den skattskyldiges uppgift om kebabmängden, vilken inte var osannolik.

Skatte- och bokföringsbrott i mål om oredovisade intäkter

I målen om skatte-och bokföringsbrott påstår åklagaren att oredovisade intäkter förekommit i verksamheten. Dessa intäkter borde ha beskattats och bokförts, vilket enligt gärningspåståendena inte skett. Åklagaren ska enligt gällande rätt bevisa att oriktig uppgift lämnats för varje redovisningsperiod (skattebrott) och på vilket sätt huvudsaksrekvisitet inte är uppfyllt för varje räkenskapsår (bokföringsbrott). Endast i undantagsfall har dock gärningsbeskrivningen innehållit uppgift om detta, vilket i regel inte hindrat domstolarna från att bifalla åtalen. Vi bedömer därför dels att domstolarna i flera mål haft bristande kunskaper om den materiella rätten, dels att bristande precision förelegat i gärningsbeskrivningarna och därför inte uppfyllt kraven enligt 45 kap. 4 § 1 stycket 3 p. rättegångsbalken och artikel 6 EKMR. Därutöver har i vissa mål förelegat en stor osäkerhet angående de oredovisade intäkternas storlek. I ett par mål har uppskattningen grundats på branschstatistik om t.ex. bruttovinster, vilket får anses ha ett mycket begränsat bevisvärde. I vissa mål kan därför ifrågasättas om beviskravet uppnåtts.

Sammantaget framträder en ganska tydlig bild av att flera av de undersökta målen prövats på ett för den enskilde rättsosäkert sätt.

---------------------------------------

Resultaten redovisas i sin helhet i Lindkvist & Lyhagen, Skatte- och brottmål i kontantbranschen. Prövning och bevisprövning i mål om oredovisade löner och intäkter, Norstedts Juridik 2014.