Ville Carlström, redaktionschef

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Hela historien är förstås fantastisk. En av världens mäktigaste män – vi kan kalla honom Tjuren från France - rusar naken ut från badrummet på sitt hotell, brölar av otyglad lust, och kastar sig över en intet ont anande hotellstäderska, och våldtar henne. Till råga på allt visar hon sig vara en ensamstående mor från Ghana.

Så uppfattade vi historien från början och hade förstås scenbilden fullständigt klar.

Inget konstigt med det.

Händelsen innehåller nämligen de grundläggande sagoelement som får en berättelse att lyfta ur gärdsgårdsserien och ta plats i berättelsernas egen elitserie.

En sådan berättelse behöver tre sk ”arketypiska”  karaktärer: Ett offer vi kan känna medkänsla med, en skurk som förtrycker offret, samt förstås en hjälte som dyker upp och räddar offret och förgör skurken.

Om ni tänker efter är detta grundläggande dramaturgiska element som alla fantastiska berättelser innehåller. Det gäller sagorna vi hörde som barn, det gäller teater, film och litteratur.

Och det gäller i högsta grad dagens medier.

Offret i den här berättelsen behöver ju ingen närmare presentation, inte heller skurken. Men vem är hjälten? Kanske det amerikanska rättsväsendet, kanske kvinnans advokat som kämpar för sin fattiga klient mot en övermäktig motståndare?

Ni får välja själva.

Poängen är att här serveras en berättelse som redan från början innehåller de tydliga rollkaraktärer som en skicklig storyteller i vanliga fall skulle behövt månader för att snickra till. Och här serveras allt, färdigpaketerat och klart. Offret är en fattig invandrare, skurken är rik och mycket mäktig. Är det inte David och Goliat vi ser där vid horisonten?

Och hjältarna, amerikansk polis och åklagare åker modigt ut till flygplatsen och griper skurken med buller och bång.

Det var nästan för bra för att vara sant.

Och då brukar det tyvärr heller inte vara det.

Eller…vi vet ju faktiskt inte. Det är klarlagt att paret hade sex. Enligt städerskan ofrivilligt, enligt DSK frivilligt. Berättelserna om vad som egentligen hände på det där hotellrummet går minst sagt isär.

Det skapar förstås utrymme för allas vår fantasi. Konspirationsteorierna kommer naturligtvis att växa som svampar ur jorden. Har redan träffat förståsigpåare som vet att DSK är skyldig. Det vet man ju hur rika mansgrisar beter sig, menar dessa.

Han har ju varit notoriskt otrogen, säger dessa vetbästare och glömmer att det är rätt stor skillnad på laglig otrohet och kriminell våldtäkt.

Eftersom juridiken i det här fallet inte räckte till för att ge oss sanningen så lever berättelsen vidare i vår fantasi. Som om den vore sanningen.

Så enkelt är det.