Har Sverige ett bra rättssystem (II)?
VERKTYG
WJP är ett gigantiskt pionjärprojekt – finansierat av bl.a. Gates Foundation – som med hjälp av intervjuer producerar ett kvantitativt index över rättsväsendets effektivitet. Bedömningen av varje land görs på basis av dels ca 1000 medborgares personliga erfarenheter och uppfattningar och dels ca 30 lokala juridiska experters – företrädesvis advokaters och akademikers – uppfattningar om tillståndet i respektive lands rättsväsende. Sammantaget medverkade 2000 akademiker och praktiker och 66 000 medborgare som respondenter.
Projektet bedömer ett lands rättsväsende genom en mätning av följande åtta faktorer: möjligheten att utkräva ansvar av staten och dess tjänstemän; korruption; lag och ordning; mänskliga rättigheter; öppenhet och klar lagstiftning; verkställighet; tillgång till rättvisa; och ett effektivt straffrättssystem. Dessa faktorer är i sin tur nedbrutna i 52 underfaktorer för att vara mätbara. Mätningen avser landets förmåga att i praktiken uppfylla rättsstatens krav, inte göra det bara de jure. Och det handlar inte bara om förfaranden och formella aspekter utan även reglernas substans, t.ex. respekt för mänskliga rättigheter. Exempel på frågor som ställs: Kan medborgarna få tillgång till samhällstjänster utan att betala mutor? Kan en tvist lösas på ett kostnadseffektivt sätt av en självständig rättsinstans? Riskerar medborgarna övergrepp från polisens sida? Det är resultaten som räknas (inte resurser såsom budget, antal poliser osv).
WJP:s index omfattar 66 länder, varav Sverige är ett. Av de 66 länderna hör 12 hemma i Nordamerika och Västeuropa. Sverige kommer bäst ut av dessa länder, tätt följt av Norge. Det kan noteras att alla västeuropeiska länder utom Italien, som intar bottenplatsen, och Spanien får bättre resultat än USA som tillskrivs svåra brister i fråga om alla åtta ovan nämnda faktorer utom lag och ordning.
Sverige uppfyller alltså mycket högt ställda krav på rättsstatlighet. Vi placerar oss i en tätposition vad gäller frånvaro av korruption, respekt för mänskliga rättigheter, öppenhet och verkställighet.
Men även solen har sina fläckar, som bekant. Det gäller två av de underfaktorer som undersökts: dels polisens förmåga att utreda brott och dels tillgången till rättsligt biträde. De viktigaste åtgärder som kan vidtas för att stärka rättsväsendets effektivitet vore alltså att utveckla polisens kompetens och att förbättra rättshjälpen.
Claes Sandgren, professor i civilrätt vid Stockholms universitet




















