Så fungerar den storskaliga skattebrottsligheten
VERKTYG
– Kartläggningen slår hål på vissa myter, till exempel att det ofta finns en ensam person – en ”hjärna” bakom brottsligheten. Ofta överdrivs också kopplingarna till annan organiserad brottslighet och yrkeskriminella, säger Johanna Skinnari, projektledare på Brå.
En annan myt är att myndigheterna alltid ligger långt efter. Att utföra skattebrott är komplicerat, riskfyllt och innebär även vissa utgifter. Gärningsmännen anpassar sig efter myndigheternas åtgärder, men begränsas av sin branschkunskap och sitt nätverk. Många gärningspersoner begår till följd av begränsad erfarenhet brott endast inom sin egen bransch och utan större variation.
Skattebrottslingarna påverkas i hög grad av risken att bli upptäckt och av de kostnader som brottsligheten innebär. Myndigheterna kan därför effektivt störa den kriminella verksamheten genom att till exempel täppa till allmänt kända luckor i kontrollsystemen.
– Kartläggningen är värdefull för Skatteverkets brottsbekämpande arbete. Den bekräftar att vår strategi som bygger på att ”följa pengarna” ger resultat och att vi måste fortsätta att utveckla samarbetet med andra myndigheter, säger Martin Solvinger, områdesansvarig på Skatteverket.
Kontanter är skattebrottslingarnas akilleshäl. För att tvätta pengar och till exempel avlöna svart arbetskraft behöver skattebrottslingar tillgång till stora summor kontanter. De skärpta reglerna för rapportering av misstänkt penningtvätt har gjort det svårare för gärningspersonerna att få tag på kontanter.
Riktade insatser mot exempelvis växlingskontor och factoringföretag är ett effektivt sätt att komma åt skattebrottsligheten.
Rapporten föreslår också att myndigheterna inrättar ett gemensamt finansiellt underrättelsecentrum. Genom att utbyta information kan myndigheterna bli bättre på att identifiera nyckelpersoner och bolag i ett tidigt skede.




















