”Det viktiga är inte vem man är, utan vem folk tror att man är”, sa en gång Joseph Kennedy, fader till framlidne presidenten John F Kennedy. Kennedy syftade på sin goda förmåga att utnyttja medierna.

Men uttrycket skulle lika gärna ha kunnat tillskrivas vår svenske medieadvokat Henning Sjöström, mannen som befolkade våra löpsedlar under flera decennier. Var det inte som premiärlejon på Stockholms teatrar, var det som Haijby-försvarare, eller advokat för de neurosedynskadade barnen på 60-talet.

Eller så var det som ombud för Keith Cederholm, när denne sökte och fick resning efter att ha dömts för mordbrand. Jan Guillou drev frågan om Cederholms oskuld i TV-programmet Rekordmagasinet och kallade in Sjöström när det var dags för ny rättegång.

Cederholm friades och det var för övrigt denna händelse som bidrog till att Jan Guillou och Sjöström blev goda vänner.

Henning Sjöström älskade publiciteten. Han framträdde i mängder av TV-program, i några var han till och med själv programledare. Och i rätt många var han en karismatisk gäst. Minns till exempel när han framträdde i TV3:s Diskutabelt där en gapig och skrikig Robert Aschberg jobbade hårt för att Sjöström skulle svara på hans frågor. Utan någon större framgång eftersom Sjöström gjorde som han brukade. Struntade i frågorna och pratade om det som intresserade honom.

Aschbergs ansiktsfärg steg i takt med att han blev ignorerad.

Sjöström hade själv en dragning åt det teatraliska. Med stora gester, rak i ryggen och en röst med djup klangfärg både talade och sjöng han sig genom tillvaron.

Exempel på det senare är hans inspelningar av Bob Dylans ”Blowing in the wind” och Frank Sinatras ”My way”. Tolkningar som knappast tilltalat artisternas fans, men sådant brydde sig Sjöström inte om. Han gjorde på sitt sätt. His way.

Konflikter och strid verkade vara Sjöströms livsluft i det offentliga livet. Han stred som ett lejon för sina klienter och ibland gick det för långt. Som den gången han uteslöts ur advokatsamfundet. Han företrädde La Reine-mannen i den tidens största ekobrottshärva, och trots att klienten var belagd med restriktioner, skickades fax från Sjöströms kontor till banker i USA. Med uppmaning att flytta stora summor pengar.

Det såg inte alls bra ut och Henning Sjöström uteslöts ur advokatsamfundet.

Få glömmer hans våldsamma vredesutbrott i en TV–studio där han skällde ut advokatsamfundets dåvarande generalsekreterare Lars Bentelius. Och med rösten darrande av undertryckt harm skrek:

- Du ska få. När sanningen kommer fram ska du få!

Så vitt  jag minns gjorde han aldrig allvar av hotelserna. Vilka de nu var.

Efter fem år togs Sjöström till nåder. Och blev åter advokat.

Nu har alltså Sveriges genom tiderna färgstarkaste advokat – Silbersky må förlåta – somnat in. Tidigt på morgonen söndagen den 16 oktober blev han medlem i det sälla advokatsamfundet. Och den här gången blir han inte utesluten. Kanske sjunger han sin favoritsång. Den som också kom att bli hans varumärke.

My way.