Svett, segervrål och stukade leder
LÄS MER
VERKTYG
- Fan, att vi inte tog det där. Det var ju vår match!
Besvikelsen är påtaglig när Baker & McKenzie bänkar sig i kafét efter matchen. Tonläget är högt och ansiktena är blanka av ansträngning. Taktiksnacket är intensivt och "nu-jävlar-ska-vi- ta-dom" - känsla stiger i takt med att man försöker hålla tröttheten stången.
Det konsumeras Vitamin Well litervis, ja hektolitervis. Tomma plastflaskor överallt. Men det behövs käk också. Påsarna med wraps ekar allt tommare under eftermiddagen. I den mån påsar med wraps kan eka.
Där finns wraps för alla smaker och behov. Allt från grillad lax med tzatziki, till bulgur med fetaost. Men va fan, tar käket slut kan man ju ta en kexchoklad istället, tycks någon tänka.
Och tar en kexchoklad ur den välförsedda papplådan.
De låter fingrarna snurra runt bandyklubborna medan de bubblar av berättelser om vad som hände på plan.
- Såg du vad som hände vid målburen, säger någon.
- Nä,svarar nån annan. Som inte såg vad som hände vid målburen.
Nytt för i år är en ökad respekt för domarna. Det är inget konstigt. Domarna är proffs till skillnad mot tidigare, när studenterna skötte domarsysslan. Med all respekt för studenter, de har inte samma pondus på plan som en ärrad veteran. Som vet vad han gör, därför att han sett och hört allt.
Såna vågar inte ens unga jurister trotsa.
- De spelar faktiskt riktigt schyst!
Som en av domarna uttryckte saken. Och sedan kunde han inte låta bli att lägga till:
- Rätt kul att få döma över advokater. För en gångs skull.
Bo Eriksson från Juridiska Föreningen på Stockholms Universitet kommer ångande. Han är elegant skrudad i en sliten InfoTorg-tröja och är försedd med protokoll där han noga noterat matchresultaten.
Hans uppgift här idag är att flänga som en skottspole mellan alla fem planerna, samla in resultaten, och sedan delge dem till Ulrika Engdahl från InfoTorg. Hon lägger in dem i systemet så att de sedan kan visas på den virtuella anslagstavlan.
- Var är sjuksköterskan? frågar någon med något nervöst i blicken. Det ser dessvärre ut att vara bråttom.
- Gå in i stora salen. Hon finns alldeles till höger.
Amanda, sjuksköterskan plåstrar fötter, knän och fingrar för brinnande livet. Just nu är det ett blödande knä som får lindring. Amanda applicerar ömsint ett jätteplåster tvärs över skadan.
- Fast annars är det väl mest småskador, säger hon.
En bit därifrån jobbar hennes kollega Cecilia. Plåster och lindor, lindor och plåster. Att döma av lindningarna kring utsatta leder, gör hon ett bra jobb.
Innebandy är en farlig sport, inget för veklingar. Den saken är klar.
Antalet skador sen eftermiddag var uppe i sammanlagt ungefär femton. Men inget jätteallvarligt. En vanlig dag på jobbet således för de två sjuksköterskorna. De har varit med om värre.
Linda Bernbo, InfoTorgs eminente fotgraf har sedan länge försvunnit ur sikte. Förmodligen mycket upptagen med att plåta alla de foton ni ser i anknytning till den här berättelsen.
Så småningom dyker hon emellertid upp. Har nästan plåtat alla trettio lagen. Tagit lagfoton, plåtat matchbilder, gjort intervjuer.
När krutröken lagt sig över slagfälten sänkte sig en stilla eftermiddagsstämning över Stockholms Innebandycenter. Eftersnack och utvärderingar. Glädje och besvikelse.
Varför gjorde vi inte si, istället för så? Varför satte jag inte den där baljan? (balja är idrottsslang och betyder mål). Hur kunde du missa öppet mål? Hur kunde du tappa fattningen så att du fick matchstraff?
Och så vidare.
Men Foyen är väldigt nöjda. Deras samspelta lag vann över Cederquist med 4-3 i en rafflande final. Precis som det ska vara. Och "belönas" på så sätt att de får förtroendet att arrangera nästa års turnering.
Ute slöt sig novembermörkret kring trötta bandyspelare, på väg hem för att byta om till kvällens efterfest. Beslutsamhetens friska rodnad övergick i eftertankens kranka blekhet.
Men nu är det fest.




















