Domstolsverket beslutade i maj 2010 att det skulle inledas ett projekt om rekrytering av ordinarie domare. Rapporten som nu presenteras innehåller undersökningar som visar att det finns olika förklaringar till varför assessorer och andra kvalificerade jurister avhåller sig från eller tvekar inför att söka lediga domaranställningar.

Genomförda reformer och förändringar har inneburit bland annat sammanläggning av domstolar, inrättande av beredningsorganisationer och renodling av domarrollen. Rapportens undersökningar visar att konsekvenserna av dessa förändringar inte har varit enbart positiva. En del konsekvenser verkar till och med vara sådana att de avhåller potentiella sökande från att söka lediga domaranställningar. Många potentiella sökande har angett eller uppgett väsentligen följande.

- En del domstolar har blivit stora och anonyma ”fabriker” där domare och andra personalkategorier ska fullgöra sina arbetsuppgifter vid ”ett löpande band”. Arbetet som domare på sådana domstolar är eller verkar vara både enformigt och tråkigt.

- Inrättandet av beredningsorganisationer och renodlingen av domarrollen har inneburit att arbetet som domare i allmän domstol har blivit mer bundet än tidigare. Förändringarna har på många sådana domstolar också inneburit sämre möjligheter till förutsebarhet och framförhållning samt därmed också sämre möjligheter att kunna kombinera domaryrket med ett bra privatliv.

Många jurister har som avhållande faktorer också nämnt låg lön och oflexibla anställningsvillkor. De nuvarande domarlönerna verkar dock inte vara lika avhållande som många domstolschefer tror. Under seminarium med assessorerna har det framkommit förljande. Domarlönerna måste vara konkurrenskraftiga i förhållande till lönerna inom andra kvalificerade juristyrken. En höjning av domarlönerna skulle dock inte lösa rekryteringsproblemen runt om i landet. För att lösa dessa problem krävs andra åtgärder, bland annat ökade möjligheter för domare att arbeta utanför domstolen i viss utsträckning. Det senare är, enligt assessorerna, ofta en förutsättning för att kunna kombinera ett kvalificerat juridiskt arbete med till exempel livet som småbarnsförälder.

I samtliga respondentgrupper förekommer också uttalanden om att hög arbetsbörda eller arbetsbelastning avhåller jurister från att söka domaranställning vid allmän domstol. Många jurister har angett att den höga arbetsbelastningen där är ett resultat av ökad måltillströmning och ökat antal mål av förturskaraktär samt av allt högre fokus på effektivitet och målavverkning. En del av dem har också angett att det idag finns för mycket fokus på kvantitet och för lite fokus på kvalitet. Diskussionerna med assessorerna och domstolscheferna visar att det nog ofta är kombinationen ”hög arbetsbelastning och låg förutsebarhet” som verkar hämmande på sökbenägenheten. En del assessorer och externa jurister har angett följande. Arbetsbelastningen på konkurrerande arbetsplatser är nog ofta lika hög som på domstol. Möjligheterna till flexibilitet, förutsebarhet och framförhållning är däremot helt annorlunda. Det senare innebär att jurister där, även under perioder med hög arbetsbelastning, kan påverka sin arbetssituation och kombinera ett kvalificerat juristyrke med ett bra privatliv.

De externa juristerna har som avhållande faktorer framhållit bland annat avsaknaden av eller bristen på specialisering samt den dåliga arbetsmiljön och det dåliga arbetsklimatet på domstolarna. Några av dem har tillagt att domstolarna är eller uppfattas som ålderdomliga, konservativa och hierarkiska arbetsplatser samt att arbetet som domare ofta verkar innefatta för mycket ensamarbete. Under möten med assessorer och domstolschefer har det framkommit att externa juristers uppfattningar om domstolen som arbetsplats nog ofta baseras på gamla erfarenheter, rykten eller föreställningar. Några av dem har tillagt att detsamma nog gäller för assessorer som inte har arbetet i domstol under lång tid. En del assessorer har tillagt följande. Felaktiga uppfattningar om verkliga förhållanden är dock minst lika allvarliga som riktiga uppfattningar om negativa förhållanden. Även den förstnämnda typen av uppfattningar kan nämligen avhålla potentiella sökande från att söka lediga domaranställningar.

En hel del jurister, särskilt många externa jurister, har också framhållit offentligheten i rekryteringsförfarandet som en avhållande faktor. De externa juristerna och domstolscheferna har angett bland annat följande. Det är inte bara de offentliga rangordningarna som avhåller kvalificerade jurister från att söka domaranställningar. Även bristfälliga kunskaper om domaryrket och kraven på skriftliga referenser eller vitsord kan ha en sådan effekt. Till detta kommer svårigheterna att bedöma externa juristers erfarenheter och kompetens samt deras skicklighet och lämplighet för en anställning som ordinarie domare. Det nu sagda innebär att många externa jurister inte kan konkurrera med assessorer på lika villkor och därför avhåller sig från att söka lediga domaranställningar.

Det finns också två andra viktiga förklaringar till varför assessorer och andra kvalificerade jurister inte söker lediga domaranställningar. Den första är att anställningsvillkoren och anställningsförhållandena på konkurrerande arbetsplatser ofta är lika bra eller bättre än de på domstol. Många assessorer och andra kvalificerade jurister har således inte tillräckliga incitament att söka anställningar som ordinarie domare. Den andra är att utnämningen till ordinarie domare ofta innefattar byte av bostadsort. Många assessorer och andra kvalificerade jurister har redan hunnit rota sig i en storstad eller på en annan ort när de kan komma i fråga för domaranställningar och kan eller vill då inte byta bostadsort för att få en sådan anställning. Benägenheten att byta bostadsort kan vara ännu lägre i de fall då den potentiella sökanden har make, maka, sambo eller barn.

Åtgärder

Rapporten föreslår således en viktig åtgärd för att öka assessors möjligheter att rota sig även på andra orter än Stockholm, Göteborg och Malmö samt två viktiga åtgärder för att öka andra kvalificerade juristers sökbenägenhet. Åtgärderna är följande.

- Höjt meritvärde för arbete som domare i domstol.

- Ökade satsningar på extern adjunktion i domstol. De ökade satsningarna innefattar dels ökat antal platser för extern adjunktion i hovrätt och kammarrätt, dels en försöksverksamhet med sådan adjunktion vid tingsrätt och förvaltningsrätt.

- Införande av en bestämmelse om sekretess för anmälares identitet i generella intresseanmälningar vid Domarnämnden.

De nu behandlade åtgärderna bör, särskilt på tingsrätterna, kompletteras med åtgärder för att öka domaryrkets attraktivitet. De senare åtgärderna bör till stor del vara inriktade på att försöka anpassa domaryrket och arbetet som ordinarie domare efter de potentiella sökandenas önskemål. Åtgärderna kan innefatta bland annat följande.

- Införande av ”fasta dagar” för förhandlingar och joursystem av olika slag.

- Ökade möjligheter för ordinarie domare att arbeta utanför domstolen i viss utsträckning.

- Överflyttning av beredningen av vissa dispositiva tvistemål från beredningsorganisationerna till de ordinarie domarna.

- Ökade möjligheter för ordinarie domare att specialisera sig inom ett eller flera rättsområden.

De tre viktiga åtgärderna bör också kompletteras med andra åtgärder för att öka assessorers möjlighet att rota sig på olika platser runt om i landet samt för att öka assessorers och andra kvalificerade juristers benägenhet att söka lediga domaranställningar. Som exempel på andra åtgärder kan nämnas följande.

- Ökad spridning av meriterande anställningar och uppdrag för assessorer.

-  Inrättande av ett lokalkontor (Domstolsverket) eller en utredningsavdelning (Regeringskansliet) i Sundsvall eller Umeå.

- Förmedling av information om assessorernas kunskaper och kompetens till lämpliga arbetsgivare på orten eller i regionen.

- Införande av ett system med preliminär information om lediga domaranställningar.

- Utarbetande av tydliga riktlinjer för vad skriftliga referenser och vitsord bör innehålla.

- Ett mer aktivt agerande inför och under rekryteringen av ordinarie domare.

- Ökade satsningar på information och marknadsföring.