Marianne Lundius är född i Lund 1949 och tog sin jur.kand.examen i Lund 1976.

Efter tingstjänstgöring 1978 började hon som biträdande jurist på Advokatbyrån Lagerlöf & Leman i Stockholm. Som ledamot av advokatsamfundet specialiserade hon sig på affärsjuridiska och bolagsrättsliga frågor och hon var verksam som advokat till 1998 då hon utsågs till justitieråd i Högsta domstolen.

Marianne Lundius är bland annat vice ordförande i Fideikommissnämnden, Oljekrisnämnden och Domarnämnden. Hon sitter också med i Stockholmsbörsens disciplinnämnd, Aktiemarknadsnämnden och styrelsen för Emil Heijnes stiftelse för rättsvetenskaplig forskning.

Dessutom har hon engagerat sig för Stiftelsen Stockholms sjukhem, Hjärt-Lungfonden och Svenska Nationalföreningen mot hjärt- och lungsjukdomar samt är ordförande i styrelsen för Sven och Lilly Lawskis fond för naturvetenskaplig forskning.

Sin starka koppling till Lund och Lunds universitet har Marianne Lundius bevarat genom åren genom att generöst välkomna Lundafakultetens studenter till årliga studiebesök vid Högsta domstolen samt genom att medverka i fakultetens samarbeten med utländska universitet. I sin egenskap av första kvinnliga ordförande i Högsta domstolen och sitt engagemang för samhälleliga frågor är Marianne Lundius en viktig förebild för dagens unga juristgeneration.

Anne Orford

Juridiska fakulteten har också tilldelat professor Anne Orford graden doctor honoris causa för att hon genom sin forskning återför folkrätten till hela dess intellektuella, politiska och emancipatoriska komplexitet.

Anne Orford innehar för närvarande Michael D. Kirby Chair of International Law vid juridiska fakulteten vid Melbournes universitet. Hon har knutit täta band med juridiska fakulteten i Lund som hon har gästat 2005, 2007 och 2011.

Orford har visat en unik förmåga att engagera sig i konkreta rättsliga frågor såsom skyddet av mänskliga rättigheter genom internationellt våld, den säkra tillgången till livsmedel och konsumentskydd i WTO-rätten genom teoretiska och historiska anslag.

Hennes senaste monografi tar sig an det folkrättsliga begreppet ”responsibility to protect”. Mot bakgrund av omfattande studier av Dag Hammarskjölds efterlämnade skrifter som deponerats hos Kungliga biblioteket förmår Orford visa hur ideologin bakom detta begrepp ytterst bottnar i Hammarskjölds hantering av Kongokrisen.