Sten Rudholm dog 90 år gammal för ett drygt år sedan och blev den kanske siste juristen i Svenska Akademien. De aderton valde att bryta en tradition då stol nummer ett under hela 1900-talet av hävd tillfallit jurister. Rudholm efterträdde år 1977 en annan hovrättspresident, Sture Petrén.

Av Lotass traditionsenliga inträdestal framgår att Rudholm inte blott var jurist utan också humanist och en mycket bildad med. Hon beskriver hans rekordsnabba karriär som förde honom både till JK-ämbetet och posten som hovrättspresident – det mest prestigefyllda domarjobbat i Sverige. Han hade en nyckelroll i Författningsutredningen som ledde till Grundlagsutredningen vilken gav en ny grundlag 1974.

Lotass erinrar om Rudholms hälsningsanförande vid tillträdet vid Svea hovrätt där han lyfte fram domstolarnas plats i samhället med hänvisning till 1809 års konstitutionsutskott, där domarmaktens ställning, i memorial nummer 1, anges som ”självständig under lagarna, men ej självhärskande över dem”. Rudholm betonade alltid, menade Lotass, vikten av domstolarnas och domarnas integritet och den oeftergivliga gräns som måste hållas mot myndigheter och regering.

Wrangelskas kvinnliga ande

Den 14 maj 1983 entledigas han från tjänsten som hovrättspresident. Vid avtackningsfesten uppenbarar sig, beskriver Lotass målande, Wrangelska palatsets kvinnliga ande, i förtvivlade ordalag uttryckande sin bestörtning över att Sten Rudholm skall lämna henne. I gåva får han en förgylld nyckel till palatsets huvuddörr, på det att han alltid skall kunna återvända till detta sitt andra hem.

Lotass fortsätter: ”Juridiken är, som professor Erik Anners uttryckt det, ”samhällslivets teknik, juristerna samhällslivets ingenjörer och deras verktyg det talade och skrivna ordet”. För Sten Rudholm var språket inget verktyg att hantera ovarsamt eller sorglöst. Han släppte inga ord lättvindigt ifrån sig; det han skrev utmärktes av en noggrannhet som till resultat gav stilistisk stringens och innehållslig precision”.

Med inträdet i Svenska Akademien 1977 kom Rudholm att i än högre grad umgås med språket, nu från flera andra vinklar. Han blev samma år även ledamot av Svenska språknämnden, där han var verksam fram till 1986. Lotass berättar också om hans insatser för Svensk juristtidning:

”Sin mest konkreta och aktiva insats som språkvårdare gjorde Sten Rudholm i sitt digra arbete med Svensk Juristtidning. Han var där, som redaktionssekreterare, korrekturläsare, redaktör och medutgivare, verksam under trettiofyra år. Och han kom under åren själv att skriva en mängd notiser, huvudsakligen kring nyheter i svenskt och internationellt rättsliv, samt mångtaliga recensioner. Det begränsade utrymme tidningen erbjöd tilltalade hans skarpa, lakoniska och stundtals ironiska penna”.

Hela talet kommer ut nästa år i en bok från Svenska Akademien men med Akademiens medgivande lägger vi här intill ut den del av talet som Lotta Litass framförde vid Akademiens sammankomst 20 december i närvaro av  kungen och drottningen.