- Jag är chockad, precis som jag var när hovrättens dom kom, säger Mathias André när PointLex når honom på tisdagsförmiddagen.

Mathias André friades i tingsrätten men fälldes i hovrätten för bland annat grov oredlighet mot borgenärer i fyra fall. De två tyngsta av dessa delar rörde vinstbolagen Turebergs Chartering och Sollentuna Shipping, där Mathias André företrädde köparen.

- Köpare av vinstbolag på den tiden lånade vinstbolagets kassa och det var därför viktigt att köparen var tillräckligt stark för att kunna återbetala lånet. Köpare i dessa fall var det norska börsnoterade bolaget Gyda Shipping som var tillräckligt starkt. För att ändå komma fram till en fällande dom gjorde hovrätten två gissningar. Båda saknade helt konkret grund, säger Mathias André om hovrättsdomen idag.

Han hävdar att hovrätten gissade att han planerade att sälja vinstbolagen vidare till ett visst grekiskt företag.

Domstolen skrev på s. 114 f i domen:

Två antaganden

Enligt [en annan tilltalad] skulle Tureberg Chartering och Sollentuna Shipping bara "studsa" i Gyda Shipping. Enligt hans uppfattning var det ingen tvekan om att bolagen skulle säljas vidare. Mathias André har för sin del påstått att det i februari inte var bestämt vad som skulle hända med bolagen på sikt och att idéen med vidareförsäljningen till den grekiska gruppen kom upp senare. [Den andre tilltalade] var emellertid den som bäst kände till förhållandena i den norska sfären och han var också den som företrädde köparna. Det ligger därför närmast till hands att anta att hans version av vad som var syftet med affären är den riktiga. Det förefaller enligt hovrättens förmenande då rimligt att utgå från att Mathias André såg en fördel i att låta Gyda Shipping uppträda som köpare för att säljarna, [...], skulle få uppfattningen att det var ett börsnoterat norskt bolag som skulle hantera de skattemässiga frågorna i skalbolagen. Säljarna behövde därmed inte få veta vad som slutligen skulle hända med skalbolagen. Det skulle också kunna uttryckas så att [den andre tilltalade] ställde Gyda Shipping till förfogande som köpare för att därigenom försöka göra en vinst på vidareförsäljningen av aktierna.

Mathias André menar att domstolen även gissade han visste att det grekiska företaget var insolvent.

Förnekar kännedom

På s. 115 i domen skrev hovrätten:

Genom den av åklagaren förebringade utredningen finner hovrätten att den bedömningen kan göras att berörda grekägda bolag, [...], vid den aktuella tiden inte var solventa för de skulder som fanns, latenta eller ej. Det får hållas för visst att Mathias André till följd av sina kontakter med den grekiska gruppen under år 1993 kände till detta.

Men hovrättens båda gissningar var felaktiga, säger Mathias André.

- Jag hade ingen uppfattning om vinstbolagen skulle säljas vidare och i så fall till vem. Det fanns på den tiden hur många köpare som helst på marknaden och eventuell vidareförsäljning behövde inte ens övervägas i förväg. Jag medverkade för övrigt aldrig i någon affär med det utpekade grekiska bolaget. Jag hade inte heller uppfattningen att det bolaget var insolvent. Tvärtom hade jag fått ett intyg, undertecknat av revisorer, som utvisade att det var solvent säger han.

Betalningsviljan bedömdes

Intyget uppvisades aldrig i hovrätten eftersom, som han själv beskriver det, varken han eller hans försvarare hade en aning om att hovrätten tänkte resonera om det bolaget som köpare.

I de andra två fallen av grov oredlighet har hovrätten enligt Mathias André också resonerat mycket märkligt.

- Även i dessa fall var köparen, ett norskt rederi, tillräckligt starkt för att kunna betala tillbaka lånen till vinstbolagen. För att komma runt det problemet antog hovrätten att bolaget saknade "betalningsvilja". I det enda rättsfall i vilket bristande betalningsvilja jämställts med svag ekonomi har tillgångarna varit oåtkomliga för svenska staten. Företrädarna för det aktuella norska bolaget hade i liknande sammanhang visat prov på sin betalningsvilja och tillgångarna var dessutom lätt tillgängliga för till exempel utmätning, säger Mathias André.

Mathias André dömdes även för grovt skattebrott.

- Vinstbolagen såldes vidare till grekiska ägare som gjorde felaktiga deklarationer eller underlät att deklarera. Jag lämnade bolagen direkt i samband med försäljningen från den norska gruppen men bedömdes vara faktisk företrädare för bolagen även därefter trots att det inte ens påståtts att jag vidtagit eller ens konkret påverkat någon förvaltningsåtgärd efter försäljningen. Av resonemangen i domen att döma förefaller hovrätten ha blandat samman perioden före försäljningarna med den efteråt, förklarar han.

Ifrågasätter hovrättens agerande

Hans kritik mot hovrättsdomen är hård.

- Den är felaktig. Och domarna måste ha förstått att den var felaktig när de skrev den, säger han.

I målet inför HD åberopade de tilltalade ny bevisning. Dessutom anfördes synpunkter på hur hovrätten handlade målet. Bland annat beslutades domen inom ett dygn från det att förhandlingen avslutades.

- Eftersom domen är på 159 sidor och berör många tiotals åtalspunkter måste hovrätten i strid mot rättegångsbalken ha överlagt till dom innan huvudförhandlingen var avslutad, säger Mathias André.

Ordföranden i hovrätten sysslade dessutom med annat än målet under en stor del av huvudförhandlingen. Både de tilltalade och deras ombud reagerade mot det.

Mathias André konstaterar att HD inte brydde sig om något av det här.

- Kanske är det hänsyn till hovrättens arbetsbörda som gör att HD låter sådana rättegångsfel passera, avslutar han.