Håkan Sjöström

Clas Lood

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Detta inlägg finns också publicerat på bloggen http://www.plyhm.se/blog/

Domen är både rättsligt och kommersiellt intressant och som oftast är Unionsdomstolens utgångspunkter marknadsekonomiska; bl a att skapa förutsättningar för konkurrens och alternativ för konsumenten.

Domstolens principiella ställningstagande är att Google som söktjänstleverantör endast gör det möjligt att använda varumärket som sökord utan att själv använda kännetecknet. Samma synsätt gäller även om sökordsfunktionen gör det möjligt att kombinera sökordet med ord som “imitation eller “kopia”. Enligt domstolens uppfattning är det annonsören som använder kännetecknet och kan göra sig skyldig till varumärkesintrång beroende på hur annonsen presenteras - exempelvis om internetanvändaren vilseleds tro att annonsörens varor har något kommersiellt samband med varumärkeshavarens.

Kommersiellt intressant är att domstolen förefaller acceptera sökordsanvändning om annonsören inte skapar något vilseledande utan endast presenterar sina produkter som ett alternativ till varumärkeshavarens. Domstolen refererar i detta sammanhang till att det är tillåtet för annonsör att använda annans varumärke i jämförande reklam.

Domen är naturligtvis en lättnad för Google, som nu i stort kan fortsätta sin lönsamma affärsidé att sälja sökord till företag utan någon egentlig bakomliggande kontroll av om annonsörerna äger rätt till de varumärken som används. Men detta är kanske inte det som är mest intressant. Domen tydliggör två viktiga saker.

- För det första så bör domen utgöra en tankeställare för rättighetsinnehavare, att i allt högre utsträckning löpande hålla ordentlig koll på Google och andra sökmotorer för att identifiera om konkurrenter försöker “muta in sig” i träffbilden.

- För det andra står det nu definitivt klart att den som använder någon annans varumärke som sökord för egen annons, löper en uppenbar risk att bli stämd av rättighetsinnehavaren. Detta gäller som vi förklarat även om kännetecknet inte används i själva annonsen, utan “bara” som sökord . Avgörande blir hur den hypotetiska genomsittskonsumenten uppfattar annonsen och eventuell koppling till varumärkeshavaren En annons med texten - Köp möbler hos det “Blågula möbelvaruhuset” under sökordet IKEA skulle nog vara tveksamt medan det neutrala alternativet “köp möbler hos MIO” antagligen är OK.

Mot bakgrund av Internets ökande betydelse som marknadsplats kan vikten av att skydda sina ensamrätter i denna miljö inte nog understrykas. Om man vid sina kontroller upptäcker ett intrång kan man först pröva att klaga till Google. Men eftersom detta är tämligen lätt att “komma runt” (t ex genom att skapa en ny profil/annons), är alternativet att vidta rättsliga åtgärder. Det skulle därför inte förvåna om vi inom kort kan “se fram emot” en ström av kommande nationella tvister där varumärkesinnehavare hävdar att annonsörer gör intrång.

Kanske kan man likna situationen med nöjesindustrins kamp mot fildelning. Där har ansträngningarna att få bredbandsleverantörerna (jfr Google) att begränsa trafiken huvudsakligen misslyckats. Industrin har i stället varit tvungna att leta sig ned i kedjan mot t ex Pirate Bay (PDF) eller enskilda fildelare; i det här fallet annonsörerna.

Det blir intressant att följa utvecklingen och se vilka annonsörer som vågar fortsätta att chansa genom att via Google AdWords och andra liknande tjänster fortsätta köpa på sig konkurrenters sökord. Den rättighetsinnehavare som vidtar rättsliga åtgärder mot detta beteende kommer att ha god hjälp av Unionsdomstolens dom i arbetet att övertyga tingsrätten om intrånget.

Osökt tänker vi på ett känt ordspråk: This is not the end, not even the beginning of the end; it´s the end of the beginning.