För tre veckor sedan kunde vi på InfoTorg Juridik avslöja att Sparbanksstiftelsernas Förvaltnings AB kräver Erste Bank på miljardbelopp. Ett skiljeförfarande pågick mellan parterna och nu hade tvisten nått allmän domstolen eftersom Sparbanksstiftelserna inte var säkra på att skiljeklausulen täckte hela frågan och preskriptionstiden höll på att ticka ut.

Målet var omgärdat av en sekretess som jag aldrig sett maken till tidigare inom affärsjuridiken. Och jag har ju i alla fall nästan 15 års grävande på domstolarna bakom mig. Endast parternas namn, ombudens namn och sakentexten lämnades ut. Den skyldighet som en domstol ändå har att gallra ut den icke sekretessbelagda informationen åsidosatte domstolen med hänvisning till att det var för besvärligt.

Gallrad version

Jag överklagade till Svea hovrätt. Ut kom en gallrad version men det var så svart att man nästan behövde ficklampa. Helt ointressant alltså.

Under tiden hade jag fått upp ett spår som var snäppet intressantare. Eftersom det var känt genom affärspressen att skiljeförfaranden pågick mellan Sparbanksstiftelserna å ena sidan och Folksam, Svensk Exportkredit och Erste Group uppstod frågan om också dessa hade gått till allmän domstol.

Beträffande Folksam blev det inget napp men en not i Svensk Exportkredits årsredovisning avslöjade att det statliga bolaget hade blivit stämt av Sparbanksstiftelserna i Stockholms tingsrätt. I tingsrättens målregister fanns dock inte en anteckning om detta. Domstolschefen Lena Berke letade i registret och förnekade all kännedom om ett sådant mål.

Hade Svensk Exportkredit verkligen ljugit i årsredovisningen? Nu började situationen bli Kafkalik.

Till slut kom sanningen fram. Stockholms tingsrätt hade gått så långt i sin hemligstämpling att alla spår av målet hade sopats bort ur registren. Existensen bekräftades äntligen men inte mycket mer. Jag överklagade till Svea hovrätt och numera ligger hela stämningsansökan på 102 sidor ute på vår hemsida.

Ingen bekräftelse

Jag tolkar händelseförloppet så här: Ett skiljeförfarande pågår mellan Sparbanksstiftelserna och Svensk Exportkredit. Allt talar för att skiljeklausulen täcker samtliga tvistefrågor. Ändå känner sig Sparbanksstiftelserna osäkra på saken och ber motparten bekräfta att så är fallet. Vi kan nu i efterhand se att det kom aldrig någon sådan bekräftelse. Stiftelserna valde då att gå till Stockholms tingsrätt ”för säkerhets skull”.

Men hur roligt är det att offentliggöra hela innehållet i ett hemligt skiljeförfarande bara för att målet passerar tröskeln till Stockholms tingsrätt och kanske aldrig kommer att behandlas där? Lösningen blev att begära full sekretess. Och domarna på tingsrätten är mänskliga. Ett mål som med all säkerhet aldrig kommer att prövas i domstolen; varför ska vi lämna ut de handlingarna? Allmänheten behöver inte veta att stämningsansökan ens nått domstolen. Alltså omöjliggör vi för allmänheten att söka upp målet via målregistret. Så kan de ha resonerat.

Strategin höll på att lyckas. Nu kan det i stället bli fällning hos Justitieombudsmannen.

Men argumentet för att sekretessbelägga handlingarna måste vi ändå stanna vid: Sparbanskstiftelserna hävdade in i det sista att ett röjande av dem ”skulle medföra avsevärd ekonomisk skada bl.a. för SEK. övriga långivare (såsom definierade i stämningsansökningen) i egenskap av aktieägare i Swedbank samt även för övriga aktieägare i Swedbank och Sparbanksstiftelserna”.

Sjunkande börskurser

Det står inte att skadan eventuellt eller sannolikt kommer att uppstå. Det är mer ett faktum att så kommer att ske om innehållet i stämningsansökan blir känd. Hur skadan ska uppstå är oklart men jag utgår från att börskursen kommer att sjunka. En titt på kursen sedan sekretessen hävdes den 9 april ger knappast fog för dessa farhågor.

Och konstigt vore det annars. Jag har sett betydligt hetare stämningsansökningar genom åren. Ingen tycks ha tagit skada av det. Men då har avsikten varit att gå hela vägen i rättskedjan. Inte stämma som genom en gardering. För de fallen tycks Stockholms tingsrätt har upprättat en särskild gräddfil.