Bli kund Annonsera
lördag 19 oktober 2019
Mitt i juridiken
Mitt i juridiken
Läs direkt!
Publicerad: 17 oktober 2016,
Affärsjurist Claes Sjölin

Nytt ljus över olagliga skattetillägg

Gamla olagliga skattetillägg vållar fortfarande problem och omogna förvaltningsdomstolar och lagstiftaren måste sätta ned foten, anser affärsjuristen Claes Sjölin.

VERKTYG

»
Skriv ut
»
Tipsa en vän
»
Skriv kommentar

Debatten om hur olagliga och rättsosäkra skattetilläggen egentligen är återkommer med jämna mellanrum och senast (Kerstin Nyquist och Richard Hellenius, Ett dåligt system riskerar bli sämre, SvD debatt 2016-10-07) efter Moderaternas partiledares utspel att den som inte betalar skatt efter förmåga är en svikare som skall ”straffas” (SvD 2016-09-26).

För att komma tillrätta med skattefusk föreslår partiet att straffet skattetillägg skall höjas med 12,5 procent (från dagens 40 procent). Det är rakt inte troligt att den nuvarande regeringen motsätter sig ett sådant förslag, trots att det skulle slå hårt. Att skattebrottslingar skall straffas är självklart, men då krävs att vederbörande verkligen begått ett brott.

Vid bestraffning av skattebrott gäller (naturligtvis) vanliga straffrättsliga regler. En sådan av central betydelse är legalitetsprincipen, dvs. att en straffbestämmelse inte får ges en vidare tillämpning än dess ordalydelse medger, vilket anses självklart. Enligt brottsbalken gäller den grundläggande principen att en gärning, om inte annat är sär­skilt föreskrivet, skall anses som brott endast då den begås uppsåtligen. För att inte endast uppsåtliga brott utan också vårdslöshet skall kunna bestraffas, måste detta uttryckligen framgå av brottsbeskrivningen (För en fylligare beskrivning av den rättsliga bakgrunden se Sjölin, InfoTorg 2011-03-28; jfr. också Kerstin Nyquist i Di 2009-08-06, Sjölin i Di 2009-10-26 och 2011-08-25).

Problemet med dagens skattetillägg är att reglerna inte säger ett ord om vare sig uppsåt eller vårdslöshet. Detta innebär att lämnandet av en oriktig uppgift kan anses som brott endast om den oriktiga uppgiften lämnats uppsåtligen. För att med lagstöd kunna döma ut skattetillägg krävs alltså att Skatteverket bevisar att den oriktiga uppgiften lämnats med uppsåt.

Skattetilläggen infördes i början av 70-talet och var redan då ett kontroversiellt bestraffningssystem. Den nya ordningen med skattetillägg innebar att den gamla skattestrafflagens otympliga tillämp­ning med effektivitetsbrister ersattes av enklare och billigare system. Vid sidan av effektivitetsvinster innebar innovationen skattetillägg ordentligt ökade intäkter för statskassan, som numera berikas med mer än 1,5 miljarder kronor om året.

Poängen med det nya systemet var att skattetillägg ansågs vara en ”avgift” och inte ett straff. Med det skulle man slippa ”onödiga” straffrättsliga överväganden om skuld; var en uppgift fel skulle den skattskyldige betala en avskräckande hög avgift utan krav på att felet gjorts medvetet eller vårdslöst. Svårare fall skulle samtidigt fångas upp av en ny skattebrottslag. Frå­gor om dubbelbestraffning kunde lämnas därhän, eftersom skattetilläggen ju inte skulle vara ett straff.

Etablissemanget var helhjärtat för den nya ordningen medan kritikerna oroade sig för hur det skulle gå med rättssäkerheten. Sverige hade visserligen ratifice­rat Europakonventionen redan 1952, men det regelverket sågs i vissa kretsar mer som ett kuriosum än något man behövde ta rättslig hänsyn till. Minnesgoda kommer ihåg hur Olof Palme sägs ha gjort sig lustig över regeringsrådet Gustaf Petréns hänvisningar till Europadomstolen som ”Petréns lek­stuga”.

Efter besked från Europadomstolen vet vi dock numera att skattetillägg är ett straff och alls inte en ”avgift”, vilket innebär att vanliga straffrättsliga regler gäller. Lagstiftaren är alltså tillbaka på ruta ett. De ändringar man gjorde på 70-talet vilade redan då på svajig rättslig grund och måste förr eller senare rättas till.

Ett välkommet tillskott i debatten om straffliknande påföljder är Högsta domstolens ordförandes bidrag i den nyligen utkomna andra festskriften till Bertil Bengtsson (Stefan Lindskog, Straffliknande ekonomiska påföljder utom straffrätten, Festskrift till Bertil Bengtsson 90 år, s. 317-332). I bidraget inleder Stefan Lindskog med en nyttig genomgång av konventionsrättsliga utgångspunkter bl.a. med konstaterandet att konventionsrätten genomsyras av ett grundläggande krav på proportionalitet (a.a. s. 320). För frågan om skattetilläggens status är genomgången av legalitetsprincipens räckvidd av väl så stort intresse. Att den konventionsrättsliga legalitetsprincipen har större träffyta än den grundlagsrättsliga är möjligen inte känt bland alla jurister (a.a. not 6). För frågan om krav på uppsåt för att döma ut straffet skattetillägg tillför Lindskogs bidrag (utan att explicit peka på just skattetillägg) den för svenska skattedomstolar kanske obekväma rekommendationen att hålla ett betryggande avstånd till vad som kan betraktas som ett konventionsbrott (a.a. s. 321).

Lindskogs bidrag innehåller också mindre positiva reflektioner om skillnader i synsätt mellan olika domstolar. Att insikten om grundläggande rättsstatliga principer i praxisbildning på gräsrotsnivå har mognat sent och ”kanske inte tillräckligt ännu” (a.a. not 34) är nedslående. Värre är dock Lindskogs notering att den som inte fått sina konventionsrättigheter respekterade i förvaltningsdomstol som enda utväg tvingas väcka talan om ersättning p.g.a. konventionsbrott vid allmän domstol (a.a. not 7). I den för Sverige genanta dubbelbestraffningsfrågan (varför skulle man i just Sverige kunna dömas två gånger för samma skattebrott?) var det ju så att förvaltningsdomstolarna länge höll emot innan HD slutligen avgjorde frågan. För skattetilläggen finns andra avskräckande exempel på hur förvaltningsdomstolar hanterat frågan (Se t.ex. Kammarrättens i Stockholm dom 2012-12-03, mål nr 1982-12, därtill Sjölin, En korrekt redovisning hade krävt en ordentlig rättslig analys, vilket skattedomstolen ville undvika, InfoTorg 2013-03-11).      

Under tiden fortsätter Skatteverket obekymrat att döma ut straff. Att straffet skattetillägg förutsätter uppsåt har inte heller satt några spår hos svenska skattedomstolar, vilket rimligen innebär att man där anser att legalitetsprincipen och reglerna i brottsbalken inte skulle gälla för just straffet skattetillägg. Har skattedomstolarna inte velat ta till sig att skattetillägg är ett straff, eller anser man att grundläggande straffrättsliga regler inte gäller i skattesammanhang? Eller är det med Lindskogs ord så att dessa domstolar ännu inte ”mognat”?

Även om Lindskog uttrycker sig försiktigt om omogna domstolar och ger vägvisningen att den som inte fått sina rättigheter respekterade i förvaltningsdomstol kan vända sig till allmän domstol, sätter han fingret på den absurda ordning många praktiker känner sedan länge. Möjligheterna att få övergripande rättsstatliga principer prövade på ett tillförlitligt sätt skiljer sig åt mellan de olika domstolarna. I sammanhanget är det en klen tröst att en förfördelad part - efter åratal av processande i förvaltningsdomstolsvärlden - kan ha möjlighet att få sin sak prövad i allmän domstol. Att HD öppnat upp för generösare rättgångskostnadsregler när en stats agerande innefattar en kränkning av en konventionsrättighet är bra, men lär inte ha någon större effekt på viljan att ge sig in i nya rättegångar med staten som motpart (Jfr. Högsta domstolens domar 11 april 2012 och 17 december 2015 om den närmare innebörden av Europakonventionens artikel 13). Så här skall det rimligen inte få gå till i en rättsstat.

Hur det blivit så här olyckligt kan diskuteras, men att lagstiftaren är ovillig att lyssna är allvarligt och ovärdigt en rättsstat. I arbetet med en ny skatte­förfarandelag för några år sedan (SOU 2009:8) hade problemet kunnat lösas. Med kritiska remissyttranden (Lagrådsremiss s. 464 (jfr. prop. 2002/03 s. 136 f.f.) från inflytelserika organisationer var det anmärkningsvärt att regeringen då inte tog kritiken på allvar.

I början av 2000-talet kunde man möjligen försvara sig med att det inte var fullt klarlagt att skattetillägg verkligen är ett straff. Det är en överdrivet välvillig inställning, men samma låtsas-som-ingenting-attityd har i vart fall inte fog för sig numera. Lagstiftaren tar alldeles för lätt på frågan. Det är svårt att befria sig från misstanken att Finansdepartementet håller emot med förhoppningen att frågan skall glömmas bort.

Att man hittills inte tagit tag i frågan har flera orsaker. En är att problemet inte är helt lättlöst. Även om man väljer att lägga ribban på ”enbart” vårdslöshetsnivå innebär det viktiga föränd­ringar jämfört med dagens ordning. Skatteverket har bevisbördan för att den skattskyldige varit vårdslös, vil­ket kommer att leda till ändrade arbetssätt med kostnadsök­ningar och ännu långsammare handläggning än den som råder idag. Sam­tidig får statsmakten räkna med intäktsbortfall. I efterskott är det lätt att säga att man borde ha lyssnat mer på dem som redan på 70-talet hade rättssäkerhetsinvändningar, men felen går att rätta till även om det är problematiskt och i senaste laget.

Ett sätt att få lagstiftaren att ta reson - och samtidigt kanske minska risken för att legalitetsprincipen hinner prövas i allmän domstol - är att lyssna till Svenskt Näringslivs förslag (Se under not 1) att ändra regelverket med Nederländerna eller Finland som förebild.      

Ett annat sätt att få lagstiftaren att inse allvaret är att skatte­domstolar sätter ner foten med samma civilkurage som andra domstolar så småningom gjorde i dubbelbestraffningsfrå­gan. Att Moderaterna nu tydligen vill se över reglerna är bra, men man ställs inför problem. Hur skall man lösa dilemmat med gamla olagliga skattetillägg? Straffrättsliga regler kan inte ges retroaktiv verkan, så hur gör man? Återbetalningar av olagliga skattetillägg kan bli en dyrbar histo­ria - och dyrare ju längre man väntar.

Claes Sjölin, affärsjurist

3 TIDIGARE KOMMENTARER
Jens
5 november 2016 19:23

Jag kan känna sympati för åsikten att straff inte bör utdömas utan att gärningen som föranleder straffet har begåtts uppsåtligen eller i vissa fall av oaktsamhet. Däremot håller jag inte med dig i din argumentation. BrB:s definition av vad som är ett brott anknyter till rättsföljden, straffet, så som straff definieras i BrB, nämligen fängelse och böter samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Skattetillägg är visserligen ett straff enligt Europakonventionen, men ett administrativt sådant som inte utan vidare kan jämställas med det som är straff enligt BrB. Detta får till följd att en gärning, för vilket straffet skattetillägg "utdöms", inte utgör en brottslig gärning enligt BrB:s definition. Det innebär vidare att uppsåtskravet i 1 kap. 2 § BrB inte aktualiseras i fråga om skattetillägg enligt SFL. För att problematisera ytterligare så är det endast fysiska personer som kan begå gärningar som enligt BrB utgör brott. Att BrB:s uppsåtskrav skulle tillämpas i skattetilläggsärenden rörande juridiska personer, om skattetillägg nu ändå skulle anses omfattas av BrB:s straffdefinition, omöjliggörs således. Skattskyldiga har enligt lag ett strikt ansvar att lämna riktiga uppgifter i sin deklaration. Gillar man inte det får man be lagstiftaren att ändra lagen. Fram till dess bör Skatteverket och förvaltningsdomstolarna fortsätta på inslagen väg.

Anmäl inlägg för olämpligt innehåll
Claes Sjölin
7 november 2016 14:40

Under alldeles för lång tid led vi av rättsosäkerheten kring vad skattetillägg är för en rättslig figur. Var skattetillägg en administrativ avgift, vilket fiskus menade, eller rörde det sig om ett straff, som rättssäkerhetsförespråkare ansåg? Efter Zolotukhin- och Ruotsalainendomarna 2009 (och troligen redan i och med Funkedomen 1993) vet vi dock att skattetillägg är ett straff och att den gärning som renderar straffet är ett brott. Så låt oss slippa försök att vrida tillbaka diskussionen till en ofruktbar debatt om inte skattetilläggen egentligen skall ses som en speciell typ av administrativt straff, för vilket särskilda straffrättsliga regler skulle gälla. Jens bygger ett inte särskilt övertygande resonemang på att definitionen av brott i BrB 1:1 innebär att skattetillägg inte är ett brottsbalksbrott, vilket veterligen inte någon heller påstått. Av detta skulle följa att uppsåtskravet i portalparagrafen BrB 1:2 (En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.) ”inte aktualiseras i fråga om skattetillägg”. Man frågar sig varför? Problemen med en sådan ståndpunkt är flera. Ett problem är att BrB 1:2 enligt sin ordalydelse inte begränsas till enbart brottsbalksbrott; regeln träffar alla typer av gärningar oavsett brottstyp. Ett större problem (och som diskussionen handlar om) gäller varför legalitetsprincipen inte skulle gälla för just skattetillägg, men den frågan lämnar Jens därhän. Legalitetsprincipen är en allmän rättsgrundsats, som gäller generellt oavsett brottstyp (nulla poena sine lege (inget straff utan lag), nulla poena sine culpa (inget straff utan skuld) och nullum crimen sine lege (inget brott utan lag). Till grundsatsen hör också att en straffregel måste vara tydlig och förutsebar. Med ordalydelsen i BrB 1:2 kan legalitetsprincipen inte leda till annan slutsats än att straffet skattetillägg kräver visat uppsåt. Jens gillar åsikten att ”straff inte bör utdömas utan att gärningen som föranleder straffet har begåtts uppsåtligen eller i vissa fall av oaktsamhet”, så varför inte med Jens ord be lagstiftaren ta tag i frågan?

Anmäl inlägg för olämpligt innehåll
Elin
22 september 2017 21:06

Jag skulle vilja läsa mer om Finland och Nederländernas regelverk angående motsvarigheten till skattetillägg, men jag har svårt att hitta information om dessa. Har du tips om hur jag kan hitta detta?

Anmäl inlägg för olämpligt innehåll

Åklagaren överklagar inte dom om polisskott

Stockholms tingsrätt frikände tre poliser som var åtalade i samband med att en 20-årig man sköts till döds och åklagaren väljer att inte överklaga domen.

Datainspektionen granskar inkassobolag

Granskningen av Sergel Kredittjänster är ett led i Datainspektionens arbete att rutinmässigt kontrollera stora aktörer med inkassotillstånd.

Final för VQ Forum

På torsdagen ägde den tionde VQ-konferensen i ordningen rum i Stockholm.

Nya domarutnämningar

Regeringen har den 17 oktober utnämnt två lagmän i förvaltningsrätten och en kammarrättslagman.

Foto Wavebreakmedia

Nya domarutnämningar

Regeringen har den 10 oktober utnämnt fyra nya domare.

Tre nya delägare till AG Advokat

AG Advokat har valt in advokaterna Maria Fahlcrantz, Niklas Gyllentrost och Eric Ödling som delägare i byrån och fortsätter därmed sin utvecklingsresa. De nya delägarna inträder till årsskiftet.

Ports Group rekryterar från Groth

Varumärkesbyrån Ports Group rekryterar immaterialrättsspecialisten Johan Sjöbeck från Groth & Co.

42 nya advokater

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund antog 42 nya ledamöter vid sitt sammanträde den 3 oktober. Samtidigt utträdde 28 advokater ur samfundet.

Uppdrag till rätts-vårdande myndigheter

För att stärka rättskedjeperspektivet har regeringen beslutat om ett uppdrag till Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Domstolsverket, Kriminalvården och Brottsförebyggande rådet att bedöma framtida verksamhetsvolymer i rättskedjan.

Kawin Mårtensson går till Kompass

Kompass Advokat rekryterar Kawin Mårtensson för att arbeta inom främst försäkring och finansiell reglering.

Ny ledning på Delphi

Advokatfirman Delphi i Stockholm utser Stefan Erhag till managing partner och Frida Rydin till vice VD.

Foto Varlakov Alex

Domstolsverket föreslår höjd timkostnadsnorm

Domstolsverket föreslår att timkostnadsnormen inom rättshjälpsområdet för 2020 höjs med 24 kronor till 1.404 kronor.

Nya delägare i Setterwalls

Setterwalls etablerar en tvistlösningsavdelning med nya delägarna Johannes Ericson och Magnus Rydberg som ansluter från Hamilton Advokatbyrå.

Fröberg & Lundholm utser ny delägare

Fröberg & Lundholm Advokatbyrå har valt in advokaten Emma Lund som ny delägare.

Nya domarutnämningar

Regeringen har den 19 september utnämnt sju domare.

Foto JanneBanan

Nytt justitieråd i HD

Regeringen har utnämnt expeditionschefen Johan Danelius till justitieråd i Högsta domstolen.

Datainspektionen får ökade anslag

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att Datainspektionen ska få 14 miljoner kronor i ökade anslag för att hantera uppdraget att besluta om tillstånd för och utöva tillsyn över kamerabevakning.

DI granskar Statens servicecenter

Datainspektionen ska undersöka om Statens servicecenter har nödvändiga rutiner för att upptäcka och utreda personuppgiftsincidenter.

Foto Juergen Priewe

280 miljoner till Sveriges Domstolar

Sveriges Domstolar får i regeringens budgetproposition en ramökning med 280 miljoner kronor från 2020. Men migrationsdomstolarna får betydligt mindre än de behov som Domstolsverket beräknat.

Sveriges domstolar får ny webbplats

Även Högsta domstolens sidor får ett nytt utseende med ökade sökmöjligheter för att hitta domstolens avgöranden.

Foto Åke E:son Lindman

Nytt justitieråd i HFD

Regeringen har utnämnt kammarrätts-lagmannen Marie Jönsson till justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen.

Ny verksamhetsgrupp på Törngren Magnell

Fredrik Gustafsson och Erik Woodcock har rekryterats med ansvaret att bygga upp verksamhetsgruppen inom Technology.

Jag vill ha daglig bevakning av juridiska
nyheter från InfoTorg Juridik.
 
E-post: 
 
 
 
OBS! Om du loggar in kan du lägga upp ett
personligt urval för ditt Nyhetsbrev.
 
Logga in och lägg upp ett Nyhetsbrev.




 
» Logga in automatiskt