Julian Assanges engelske advokat försvarar sin svenske kollega

Mark Stephens

Igår, torsdag, beslutade en domstol i London att bifalla riksåklagare Marianne Nys begäran om att Julian Assange ska överlämnas till Sverige.

Advokaten Mark Stephens, Assanges juridiska biträde i Storbritannien, är inte förvånad:

- Vi visste från början att den svenska regeringen skulle överklaga om beslutet gick emot dem, det hade de indikerat, och vi hade indikerat att vi skulle överklaga ifall det gick emot oss. Det var hjälpsamt att äntligen få ett beslut.

Innan domstolen förkunnade beslutet kallade domaren Björn Hurtig, Assanges advokat i Sverige, för ett opålitligt vittne som med flit försökt vilseledda rätten. Detta för att Hurtig, när han vittnade i överlämningsmålet, missade att redovisa några sms som skickats mellan honom och åklagaren Marianne Ny.

Mark Stephens anser dock att kritiken var orättvis.

- Jag tycker att Hurtig gjorde ett enkelt fel som han upptäckte kvällen innan förhöret, han korrigerade det i förhöret, och han förstod inte betydelsen av felet förrän den andra sidan hade kommit fram. Det ledde till missförstånd, men också en olycklig händelseutveckling i målet. Efter att dessa sms framkommit framstår det nämligen som att Julian Assange försökte träffa Marianne Ny innan han lämnade Sverige, och att han erbjudit sig komma tillbaka i oktober för att träffa henne. Men hon tog den omedgörliga ståndpunkten att om han inte kunde komma exakt det datum som hon föreslog så var han samarbetsovillig.

Advokaten är öppet kritisk till den svenska åklagaren:

- Att ansöka om en europeisk arresteringsorder var ett olämpligt och olyckligt beslut från hennes sida, men det tycks ligga i linje med hennes karaktär: om folk inte går med på exakt det hon önskar, även om de är i ett annat land, så vidtar hon extrema åtgärder. Domaren igår antydde att en annan åklagare hade gjort på ett annat sätt. Det proportionerliga hade varit att använda ömsesidig juridisk assistans, eller anta Assanges erbjudande om att mötas.

Stephens skräder inte orden när han talar om Marianne Ny.

- Jag tror hon medvetet har eskalerat detta mål på ett sätt som inte har att göra med fallet. Hade det varit hennes främsta intresse att hjälpa kvinnorna som är målsägande hade hon åkt till London och hört Julian Assange, men det har hon inte gjort. Hon väljer att inte göra det, och ingen har gett mig en rimlig förklaring till varför hon inte gör det. Hon är envis och omedgörlig. Hon vill göra detta till en cirkusrättegång (”a show-trial”), det är inte vad rättvisa handlar om.

Han är också kritisk mot det svenska rättssystemet.

- Som domaren i beslutet igår noterade så har Sverige ett hemligt processystem, den tilltalade hörs ju bakom stängda dörrar av en jurist och tre nämndemän valda av politiska partier, och det strider mot internationella mänskliga rättighetsnormer. Att överlämna en person till ett sådant land är fel, det borde inte ha gjorts. Det finns en fundamental defekt i det svenska rättssystemet - domaren här anser att detta kan avhjälpas genom att låta Europadomstolen pröva fallet, medan jag anser att det borde avhjälpas genom att över huvud taget låta bli att överlämna Assange till Sverige.

På vilket sätt bryter det svenska rättssystemet mot mänskliga rättigheter?

- För att det finns ett hemligt processystem. Vi har en annan syn – en tro på att en tilltalad ska bli hörd inför allmänheten. Jag citerar Jeremy Bentham: ”Publicity is the very soil of justice. It keeps the judge, while trying, under trial.” ("Öppenhet är rättvisans grund, den ser till att domaren som gör en prövning själv blir prövad.")

Stephens är dock noga med att poängtera att Sverige inte är unikt som har en brist av denna dignitet.

- Det här är inte en attack mot Sverige - alla länders rättssystem har fel i sig. Vi jurister vill bara att de ska bli bättre. Sverige har fel som identifieras, England har också fel som identifieras. Jag har vunnit fall mot Nederländerna, Ryssland, Turkiet och mitt eget land, Storbritannien – inget rättssystem är perfekt. Men de borde vara det. Det vi gjort är att isolera felaktigheter i det svenska systemet – de går att åtgärda, och i så fall kan man skicka en person till Sverige, men innan dess bör vi inte överlämna någon dit.

Så det här är ingenting som har att göra med Assange-fallet i sig?

- Det påverkar ju Assange-fallet, men det är ett större bekymmer. Jag förväntar mig att nästa gång FN kontrollar det svenska rättssystemet så kommer man att kritisera detta. FN:s organ har regelbunden kontroll av alla länder - Storbritannien har fått kritik för sina lagar om förtal, och hur terrorister behandlas. Men i mitt land är man kanske mer öppen i sin kritik mot systemet än vad man är i Sverige.

Är svenskar självgoda, menar du?

- Svenskar är nog, med rätta, stolta över sitt rättssystem. Jag har själv hög aktning för många svenska advokater och jurister som jag jobbat nära med, och för det svenska rättssystemet i allmänhet, men det innebär inte att jag blir förblindad av min beundran. Jag specialiserar mig mot mänskliga rättigheter och reser till många länder och undersöker deras rättssystem och ser om de efterlever internationella normer för mänskliga rättigheter.

Har du någon åsikt om svensk lagstiftning kring sexualbrott?

- Nej, jag tycker att sexbrott är vidriga och felaktiga. Men jag kan poängtera att Sverige är unikt i Europa på sättet man definierar och bestraffar de mindre allvarliga formerna av våldtäkt och sexuellt ofredande.

Är risken större att Julian Assange ska bli utlämnad till USA om han befinner sig i Sverige?

- Ja. Folk svävar i villfarelsen att det är lätt att få folk utlämnade från Storbritannien, men det stämmer inte. Det finns ett fall, skotten Gary McKinnon som hackade sig in i Pentagons datorer, som USA försökt få utlämnad i tio år, och ännu har det inte gått igenom. Jag tror inte att det hade hänt i Sverige.