Det som skiljer Prosolvia från många andra kraschande IT-bolag är att de juridiska processerna fortfarande pågår. Tretton år senare.

Bolaget sålde ”interaktiv virtuell datorsimulering av verkliga miljöer”. Man hade utvecklat en egen programvara och 1997 fördubblades antalet anställda samtidigt som börskursen steg från 115 kronor per aktie till 388 kronor. Bolaget valdes av Dagens Industri till ”årets tjänsteföretag”.

Men så kom kraschen.

Samma affärstidning som nyss gjort vågen för Prosolvia ifrågasatte dess bokslut för 1997. Bolaget anklagades för att ha blåst upp en verklig förlust på 36 miljoner kronor till en påhittad vinst på 80 miljoner. Nu kom fler anklagelser, både från kunder och medier.

På tio månader rasade börskursen från 388 kronor ner till 20 öre per aktie. Strax för jul 1998 var konkursen ett faktum.

Det väcktes åtal mot de ledande personerna inom företaget samt bolagets revisorer. De åtalades för grovt svindleri och grovt bokföringsbrott men friades i den brottmålsdom som meddelades i mars 2005.

Alltså drygt sex år efter kraschen.

Brottmålsrättegången som pågått i tio månader resulterade i en 900 sidor omfattande dom där tingsrätten konstaterade att räkenskaperna i Prosolvia lämnade mycket i övrigt att önska, men att åklagaren inte bortom rimligt tvivel lyckats bevisa brott.

Tidskriften Affärsvärlden gjorde en noggrann analys av brottmålsdomen och kom fram till en intressant slutsats:

”Prosolvia-domen är ett viktigt klargörande av samhällets och aktiemarknadens låga krav på faktiskt ansvarstagande i börsbolag. Slutsatsen blir att börsens regelverk och svensk lagstiftning med vidhängande kontrollmekanismer inte räcker till för att skydda aktieägarnas grundläggande intressen. Det är en tankeväckande insikt med stort allmänintresse. Just därför är en fortsatt domstolsbehandling viktig”.

Och fortsatt domstolsbehandling blev det. Men inte i brottmålet.

Åklagarna överklagade aldrig brottmålsdomen, vilket innebar att tingsrättens friande dom vann laga kraft. Istället stämde Prosolvias konkursbo Prosolvias revisorer på 1,4 miljarder kronor i skadestånd. Stämningen avsåg främst Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB (PwC) samt Nils Brehmer, som var den huvudansvarige revisorn.

Deras usla arbete var en viktig bidragande orsak till bolagets konkurs, var konkursförvaltarens inställning.

Det yrkade skadeståndsbeloppet 1,4 miljarder kronor avser dels bolagets värdering på 1,2 miljarder kronor vid börsintroduktionen - en värdering som godkänts av styrelsen och revisorerna - dels de ca 200 miljoner som var bristen i konkursboet.

Tvistemålet som avgjordes i oktober 2010 vid Göteborgs tingsrätt var ännu en besvikelse för konkursboet. I sin dom – den här gången på 1311 sidor – motiverar tingsrätten varför man anser att revisionsbyrån Öhrling PwC inte agerat på ett sätt som rättfärdigar ett skadestånd på 1,4 miljarder kronor till konkursboet.

Det hade nu gått tolv år sedan Prosolvia havererade.

Den förlorande parten i ett tvistemål ska vanligen betala motpartens rättegångskostnader. Men i det här fallet verkar det som om den vinnande parten får stå för de egna kostnaderna. Som uppgår till cirka 50 miljoner kronor i tingsrätten. Vad de kommer att bli i hovrätten är än så länge skrivet i stjärnorna. Prosolvias konkursbo har hittills inte betalat ett öre frivilligt.

- Vi har lyckats få in omkring en halv miljon i kontanter genom utmätning. Vi undrar därför förstås hur konkursförvaltaren Lars Zetterberg hade tänkt sig att finansiera den fortsatta processen i hovrätten, säger Andreas Rönnheden, advokat på Wistrand och ett av ombuden för Öhrling PwC.

En intressant fråga onekligen. Vi ringer upp konkursförvaltare Lars Zetterberg och ställer den.

- Öhrling PwC:s ombud undrar hur ni tänkt att finansiera processen.

- Ja, det kan jag tro att den sidan tar upp. Men om du läser tingsrättens dom ser du att PwC har förlorat när det gäller redovisningen och revisionen. Tingsrätten har ju funnit att den här revisionen var så dålig att den orsakat konkursen. Så jag förstår att motsidan vill koncentrera sig på andra saker än själva sakfrågan. Det här är ju ändå första gången som någon har lyckats visa att en revisionsbyrå i ett börsnoterat företag gjort en så usel revision att den har lett till konkursen. Sen har tingsrätten inte köpt att det var den enda skadeorsaken utan att det också fanns andra orsaker.

- Finns det någon säkerhet för motpartens rättegångskostnader i händelse av ny förlust?

- Nej, det finns ingen som ställt någon form av säkerhet för motpartens rättegångskostnader vid eventuell förlust, säger Lars Zetterberg.

- Brukar man inte göra så? Vi har talat med konkursförvaltare som säger att de inte skulle våga starta en process utan säkerheter.

- Det varierar väl en del men i det här fallet har vi inte gjort så. Det var väldigt längesedan det kravet försvann. Det har funnits, men det var längesedan.

- Vad händer då vid en lagakraftvunnen dom där ni förlorar?

- Då kommer det inte att finnas pengar att kunna betala rättegångskostnaderna.

- Kan ni betala era egna rättegångskostnader?

- Hittills har vi gjort det.

Det är framför allt en avgörande formulering i tingsrättens dom som sporrar konkursförvaltare Zetterberg att driva målet vidare i hovrätten. Trots att det inte verkar finnas pengar. Det är ett högt spel. Vinna eller försvinna.

Så här skriver tingsrätten på näst sista sidan i den 1311 sidor långa domen:

”Beträffande orsaken till konkursen och den angivna skadan finner tingsrätten således att den oaktsamma revisionen får anses ha varit en av flera orsaker till konkursen. Det framstår dock inte som klart mer sannolikt att denna orsak är förklaringen till konkursen än de alternativa förklaringar som Öhrlings gjort gällande.”

På hovrätten i Göteborg har man sedan en tid tillbaka planerat hur målet ska handläggas det kommande året. För man räknar med att det kommer att ta hela året. Kanske även en bit in på nästa. Fyra domare kommer att gå igenom hela materialet en gång till. 64 förhandlingsdagar är inplanerade. De fyra domarna kommer att gå igenom 160 timmar inspelade muntliga förhör från tingsrätten. Bara det 20 fulla arbetsdagar.

- Det är det största mål vi någonsin haft. Men vi ser fram emot att äntligen komma igång, säger Charlotte Hallén, som är en av de fyra och tillika referent.

Har då hovrätten fått någon form av ekonomisk förstärkning för att klara ett sånt här jättemål, utan att andra mindre mål blir lidande?

- Vi har fått en miljon kronor extra i resursförstärkning för just det här målet. Men det är klart att andra mindre mål blir lidande i alla fall. Framför allt gäller det mindre allvarlig brottslighet som stölder och misshandel utan fängelse, berättar Stefan Olsson, administrativ direktör på hovrätten. Såna mål riskerar att bli liggande ett tag.

Det har gått drygt tretton år. Konkursförvaltaren satsar allt på ett kort. Vinner han är allt frid och fröjd på den sidan. Förlorar han går konkursboet troligen i konkurs.