Lugna gatan möter rädda barn
VERKTYG
Fryshusets värdprojekt Lugna Gatan rör sig bland Stockholms, Göteborgs och Malmös ungdomar. Hamid Ahadpour, som är ansvarig för Lugna Gatans citygrupp i Stockholm, tar emot i ljusa och fräscha lokaler i fryshuset. Han berättar att citygruppen träffar massor av ungdomar på bland annat Sergels Torg (Plattan).
Lugna Gatan försöker vara ute så mycket de kan och de är det varje dag, sju dagar i veckan. De jobbar från 13.00 till 21.30 på vardagar och 18.00 till 02.00 på helgerna. I kollektivtrafiken finns de fram till fem på helgmorgnarna. De möter ungdomar utan att lägga några värderingar på vilka de är och vad de gjort. De har lärt sig att läsa dem, genom att iaktta deras hållning, sätt att prata och bete sig.
- Vi har lätt att umgås med ungdomar, de litar på oss. Vi är duktiga på vissa saker, som att se vilka som behöver extra hjälp, andra saker är polisen och ungdomsjouren duktigare på.
Ungdomarna har olika liv, ursprung och värderingar. Lugna Gatan jobbar mycket nära ungdomsgårdar och kan därför identifiera dem. De vet ofta vilka stadsdelar de kommer ifrån. En del är från andra länder, andra har föräldrar med missbruksproblem. Ibland har de missbruksproblem själva också. Det är lätt att köpa narkotika idag, båda via Internet och på plattan. Alkohol är mycket vanligt.
Ingen framtidstro
- Det händer skrämmande mycket. Ungdomarna har förändrats, blivit klokare, men de använder sin klokhet på fel sätt. De hittar på dåliga saker. Vi försöker att få dem att se alternativen, men också konsekvenserna av våld och vad de gör, säger Hamid Ahadpour.
Många ungdomar saknar framtidstro. Lugna Gatan kan erbjuda en del av dem frivilligt och ideellt arbetet som junior. De får vissa grundregler, som att sköta skolan. De sätter egna mål och får viss utbildning. Och sist men inte minst – de ska vara förebilder för de andra ungdomarna.
Ungdomarna grupperar sig och är rädda för andra grupperingar. Det finns gäng bestående av 14-15 åringar. En del av ungdomarna har kommit hit från krigszoner och förstår inte att det inte är krig här. Andra kommer från andra delar av landet och är hemlösa. Lugna Gatans värdar försöker i första hand att vara vuxna på fältet och umgås. De försöker få kontakt med ungdomarna. Någon vuxen måste agera.
Riskerar att utnyttjas
Agerar gör ibland ”fel” vuxna. De kan bli ”vän” med ungdomarna bara genom att bjuda på en cigarett. Ungdomarna riskerar att utnyttjas både sexuellt och för brott samt introduceras till missbruk. De är lätta att påverka.
- Vissa vuxna borde spärras in. Det är tråkigt att man inte kan ”sätta dit” dem lättare. Det gör ont i mig att se när de kontaktar ungdomarna. Så fort våra värdar ser en vuxen kontakta eller följa efter ungdomar försöker vi vara där och störa/hindra, säger Hamid Ahadpour.
Våld och aggressivitet är vardagsmat. Väldigt många ungdomar är beväpnade. De är rädda. Om de inte har vapen med sig är de många. Annars vågar de inte vistas ”på stan”. Lugna Gatan försöker arbeta förebyggande. Vara på plats innan en konflikt blossat upp.
- Vi har träffat på en ung man som hade ett rakblad i munnen, som han kunde lirka ut och skära med när han kommit tillräckligt nära. Det kommer från en film. De har sådan fantasi att vi inte kan hänga med längre.
De yngsta ungdomarna får absolut inte vara ute. De under 15 år skickas hem. Men de försvinner ofta själva när värdarna visar sig. Om de inte åker hem kontaktas föräldrarna eller socialjouren. Men det är skrämmande mycket som händer. Det finns så många barn med problem, som skulle behöva extra hjälp och stöd. Det är som om de inte finns eftersom de inte syns. Utvecklingen är skrämmande, avslutar Hamid Ahadpour.
FAKTA OM LUGNA GATAN
Lugna Gatans värdprojekt startades 1995 för att minska våld och vandalisering. Arbetslösa unga människor i ett utanförskap anställs som värdar för att skapa kontakt och en relation med ungdomar samt fungera som goda förebilder. Värdarnas arbete minskar bland annat ungdomsvåld och reducerar eller hindrar nyrekrytering av unga till asociala och/eller kriminella gängstrukturer. Lugna Gatan ger inte bara de unga en möjlighet att bryta sitt eget utanförskap, utan visar dessutom alla unga att det är möjligt.
Lugna Gatan i Stockholm finansierar sig själva. De säljer sina tjänster till bland annat SL och stadsdelar.
Enligt ett Socioekonomiskt bokslut (av Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog, SEE – Institute for SocioEcological economics) kostar det 2,5 miljoner kronor årligen att ha fem Lugna Gatan värdar anställda på heltid och utbilda cirka 25 juniorer. Som en bonus når man hundratals ungdomar. Detta kan jämföras med att en ung människa som hamnar i ett livslångt utanförskap som långtidsarbetslös skapar samhällskostnader på cirka 16 miljoner kronor. Om den enda effekten av Lugna Gatans verksamhet är att en enda av dessa hundratals ungdomar man möter bryter sitt utanförskap, leder detta till samhällsintäkter som motsvarar vad det kostar att driva verksamheten i mer än sex år.



















