Staffan Teste, Bildombudsmannen

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Upphovsrätten är ett relativt stort område på många advokatbyråer framförallt inom varumärken och patenträtt. Men det är få som arbetar med småmålen.

En som helt har specialiserat sig på dem är Staffan Teste som driver den juridiska byrån Bildombudsmannen. Han arbetar främst med att hjälpa fotografer även om han också arbetar med texter och teckningar. Det kan exempelvis handla om mål där en fotograf kräver ett mindre belopp för ett immaterialrättsligt intrång eller bildstöld som Staffan Teste kallar det.

- Jag vill hjälpa upphovsmännen som ofta är den svagare parten, säger han. Det skall inte gå att komma undan med att stjäla bilder. Jag vet att många jurister vrider sig när man säger bildstöld men saker ska kallas för sitt rätta namn. Ibland sägs det att en kopia bara lånas ett litet tag men den som utnyttjar en bild måste ju ta reda på om den är fri att låna.

Staffan Teste jämför med att någon får sin bil stulen men att det inte görs någon åverkan på den. Trots att ägaren får tillbaka bilen efter ett tag betraktas det ändå som stöld.

- Detsamma gäller för bilder, hade den inte stulits hade den kanske kunnat säljas till någon annan, det är ju fotografens förmögenhet som skadats, säger han.

Forumfrågan

Enligt Staffan Teste är upphovsrätten den lagstiftning som ändras mest vilket gör att det uppstår en mängd intressanta fall. De senaste åren har han därför drivit flera uppmärksammade mål där han försökt att hjälpa upphovsmännen att få ut ersättning för intrång i deras rättigheter. Enligt honom är det mest intressanta just nu forumfrågan - var ska du stämma någonstans. Han menar att det är orimligt för en liten fotograf i Malmö att behöva stämma i Kiruna för ett belopp som kanske inte överstiger 5.000 kronor. Fotografen kanske inte ens får ut sina resekostnader.

-Jag har därför prövat regeln om att stämma på fotografens hemort.  Vid en bildstöld drabbas ju fotografens ekonomi. Många jurister blir upprörda  men numera finns två till tre hovrättsdomar som säger att det är korrekt att stämma i sin egen hemort. En jurist har t o m skrivit en uppsats i ämnet baserat på mina rättsfall.

- Detsamma gäller internationellt. Vi har en avancerad och gränsöverskridande teknik idag . Om något är stulet i Sverige är det rimligt att också kunna stämma här. I länder utanför EU är det mycket svårt att beivra upphovsrättsliga stölder.  

Och nu har även Högsta domstolen beviljat prövning i frågan. I det aktuella målet var det en fotograf som väckte talan mot ett norskt skivbolag för olovligt nyttjande av en bild på Kicki Danielsson till vilken fotografen hade ensamrätt. Det norska skivbolaget använde bilden på ett skivomslag som sedan gavs ut i Norge. Det såldes dock på en engelskspråkig hemsida och kunde beställas från vilket land som helst. Först stämdes en norsk tidning som publicerat en recension där bilden fanns med. Bildombudsmannen förlorade i tingsrätten men vann i hovrätten då det visade sig att tidningen hade svenska prenumeranter. Hovrätten ansåg därför att det gick att stämma för recensionsbilden i Sverige.

Därefter stämdes skivbolaget. Men såväl tingsrätten som hovrätten kom fram till att enbart den omständigheten att det norska skivbolagets hemsida med skivförsäljning är tillgänglig i Sverige inte är tillräckligt för att omedelbar skada ska ha inträffat här. Det ansågs inte bevisat att tillgängliggörande på internet skadat fotografen. Men nu har Högsta domstolen beviljat prövningstillstånd och frågan kommer troligen att prövas under våren.  

- Underinstansernas bedömning var mycket egendomlig och visar att domstolarna måste börja fundera över om man ska ha jurister som är specialister på internet.  Gjordes en bildsökning på namnet Kicki Danielsson kom skivbolagets bild upp som nummer ett i Sverige medan recensionsbilden i den norska dagstidningen inte kom upp förrän som nummer åtta, så skivbolagets bild utnyttjades mer och skadade fotografen mer. Men ingen av domstolarna hade funderat över att sökningen skedde på googles svenska sökmotor. Även om sökningen först skedde på google.com,  flyttas  sökningen om till google.se eftersom google har en sökmotor i nästan alla större länder. Och det var ju på google.se som bilden kom upp som nummer ett. Det ska därför bli mycket spännande att se vad Högsta domstolen kommer fram till.

Tumnagelmålet

I ett annat mål som avgjordes nyligen, det så kallade tumnagelmålet, gick Högsta domstolen på Bildombudsmannens linje. Han representerade där en fotograf som fått sina bilder stulna av en hemsidestillverkare. Hovrätten ansåg att bilderna var så små att de inte var ett intrång i fotografens upphovsrätt men i Högsta domstolen fick fotografen rätt. Han fick därför ut ersättning för bildstölden samt skadestånd från hemsidestillverkaren. Det var det enda rimliga enligt Staffan Teste.

- Det verkar som om framförallt den yngre generationen anser att allt ska vara fritt på internet. De ansåg att tumnagelbilderna var för små för att räknas som bilder. Men det går ju att jämföra med ett frimärke där den som ger ut ett frimärke dels betalar upphovsmannen för fotografiet och sedan en konstnär för att skapa frimärket. Tänk om detta inte skulle vara skyddat bara för att frimärken är små. Det syns tydligt vad som finns på ett frimärke, t.ex. hus och träd.

- Diskussionerna som förs missar ofta att idéer är fria och får kopieras. Och du får gärna hitta på något som är bättre. Men du får inte stjäla någon annans verk.

3-2 i Högsta domstolen

Bildombudsmannen har endast förlorat en handfull av de 400 mål han drivit genom åren. Ett av dem var ett annat omskrivet mål, Taubemålet där han förlorade med knappast möjliga marginal, 3-2 i Högsta domstolen.  Det var Åhléns som hade använt ett CD-omslag med en bild av Evert Taube utan tillstånd och dessutom använt den i sin julreakatalog.

- Målet handlade inte så mycket om upphovsrätt i slutändan utan mer om avtalsrätt, säger Staffan Teste. Och man kan ifrågasätta prejudikatvärdet av domen eftersom bland annat den avtalsrättsliga experten Torgny Håstad var en av de två  som reserverade sig. Den andre var  Göran Lambertz.

Journalist och jurist

Att Staffan Teste skulle arbeta med hårt nischad upphovsrätt var annars ingen självklarhet. Karriärplanen var att bli journalist vilket han också blev. Han arbetade i 18 år inom ett brett spann av journalistiken, allt från lokaltidningar till Dagens Nyheter och arbetade även som korrespondent i Moskva. Under en period var han produktionsdirektör för Dagens Nyheter.

Därefter blev han VD för Pressens Bild innan han 1995 började arbeta med juridik och administration åt Bildleverantörernas Förening. Två år senare började han driva de frågor han driver idag och var involverad i den första bildstölden på internet. Det har även lett till en jur.kandexamen.

- Jag blev så intresserad av upphovsrätten och ville kunna svara på de frågor som ställdes att jag beslutade mig för att läsa juridik. Jag tog ut min examen först för ett par år sedan, jag hade halva uppsatsen kvar. Det var roligt att börja läsa igen på äldre dar. Och någon dag ska jag även slutföra den halva mastersexamen som jag har.

Idag driver han Bildombudsmannen från villan i Tullinge där han bor tillsammans med sin hustru. De båda barnen är utflugna och han har nyligen blivit morfar för första gången.

Han arbetar fortfarande som juridisk rådgivare åt Bildleverantörernas Förening på konsultbasis men åker också runt och håller föredrag och anlitas som expertvittne vid rättegångar.

Procentsats

Staffan Teste berättar att de allra flesta fall slutar med förlikning eftersom många självmant vill betala när de insett att de gjort fel. Själv föreslår han alltid förlikning men ibland vill klienten driva en viss fråga för att få den prövad.

- Anledningen till att jag oftast vill förlika är att jag anser det viktigt att vara rädd om klienten. Jag vill helst inte driva mål om de inte är försäkrade. Klienten riskerar att få betala dyra ombudskostnader. Det finns ett exempel där en fotograf med hjälp av ett inkassobolag begärde 40.000 kronor för att hans bilder använts utan tillstånd. I första instans vann han och fick ut 18.000 kronor. Men Hovrätten ansåg med rösterna 2-1 att fel bolag stämts. Fotografen fick alltså inte ut någon ersättning utan skulle istället betala 300.000 kronor till det ombud som drivit målet för hans räkning.

Staffan Teste har därför valt att driva processerna på procentbasis enligt amerikansk modell. Han tar först ut en startavgift och därefter en tredjedel av den ersättning som upphovsmannen får ut. Om upphovsmannen förlorar kostar det honom alltså ingenting.

- Jag vet att det här irriterar många advokater som skriver inlagor till rätten om min ersättning. Men hur ska annars den enskilda människan kunna slåss mot intrång i deras rättigheter om de inte har en rimlig möjlighet till det, de måste ju ha råd.

De belopp som betalas ut varierar kraftigt. Det har hänt att bildbyråer fått ut uppåt en halv miljon kronor och ibland får upphovsmannen ut en hel eller halv årslön. Men de flesta gånger rör det sig om småmål under 20.000 kronor. 

Framtiden

Hur ser han då på framtiden för upphovsrätten.

- För mig personligen ska det bli intressant att pröva de nya lagarna inom upphovsrätten. Exempelvis får bilder på konstverk och i recensioner i tryckt form inte läggas ut på internet vilket inte är riktigt prövat ännu. Jag vann ett sådant mål i hovrätten och väntar nu på att se om Högsta domstolen kommer att bevilja prövningstillstånd.

I övrigt anser Staffan Teste att upphovsrättens ställning blivit svag i Sverige. Han menar att media och programföretag har skapat känslan av att allt är gratis på internet eftersom så mycket material lagts ut gratis på internet. 

- Internet är rena vilda western idag. Vårt affärsmässiga liv går numera över till internet. Skulle vi då inte få betalt för det som finns där så blir det absurt. Det skulle behövas någon form av myndighetskontroll över internet och lagar och förordningar måste ju gälla även där. En uppstramning fordras för att upphovsmännen ska kunna leva på sitt skapande.

- Det är till exempel svårt att hitta vem som stulit en bild på internet, jag pratar då inte om svårigheter att få fram IP-nummer utan vem som ligger bakom. En del hävdar att det beror på Datainspektionen och den personliga integriteten men det är inte relevant. Drivs  affärsverksamhet på internet måste det gå att se vem som äger bolaget. Tänk om Bolagsverket var privat och man inte hade någon möjlighet att därifrån få reda på vem som driver ett visst bolag. Det skulle behövas en mycket bredare diskussion om upphovsrätten kontra den personliga integriteten.

Enligt Staffan Teste kommer rättsväsendet att behöva utöka sina internetkunskaper i framtiden.

- Jag är själv ingen sextonårig hacker, men har tvingats lära mig teknik till viss del. Det är viktigt att känna till hur söksystemet fungerar och vad som sker på internet. Domstolarna verkar inte ha hängt med alls i internetvärlden. Det är förvånansvärt också att ingen reagerat hårdare på exempelvis Hitta.se eller Eniro, Google Street View och Wikipedia. Till exempel bilder  från gator där det visas en arkitektritad villa som har verkshöjd. En sådan bild får inte läggas ut på internet utan tillstånd av arkitekten som innehar upphovsrätten. Detsamma gäller för statyer eller bilder i skyltfönster som visas. Någon innehar de immateriella rättigheterna och måste ge sitt tillstånd till tillgängliggörande på Internet.

Personligt engagemang

Frågan är om det finns något mål som sticker ut lite extra efter att han under många år varit involverad i ett så stort antal upphovsrättsliga avgöranden.

- Det är svårt att peka ut ett enskilt mål. Men framförallt minns jag fall som engagerat, där enskilda personer kommer i kläm. Ett av de mål som gjort störst intryck på mig gällde en femåring som avlidit. En person från begravningsbyrån tog bilder under begravningen, bland annat på barnet, ett bildcollage av barnet som mamman gjort och även av familjens hem, själva begravningen och dem som var där. I ett senare skede satte personen från begravningsbyrån ihop bilderna på ett bildband som han använde i utbildningssyfte vilket blev en chock för föräldrarna. Då kände jag starkt att så där får det inte gå till, avslutar Staffan Teste.