Foto: Lamia Karić, Uppsala Stadsteater

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Föreställningen börjar med att publiken får bevittna två brott. Sedan följer en paus för publiken med matservering och tid för diskussioner. Akt två är en rättegång där publiken är nämndemän och får vara med och fastställa domarna.

– Vi vill få fram hur svåra de här juridiska bedömningarna är, även när man faktiskt har sett vad som hände, säger Henrik Bellander, docent i processrätt.

Hans kollega och medförfattare Gustaf Almkvist, docent i straffrätt, håller med:

– Vi har kunnat bidra med sådant som faktiskt händer och som är ganska dramatiskt i sig själv. Det finns mycket i juridiken som skapar spänning och engagemang.

Spelas för fulla hus

Idén till föreställningen kommer från Anders Frigell, advokat och författare, som gick bort 2020. Henrik Bellander, Gustaf Almkvist och dramaturgen Jonas Bernander var med från start och fick slutföra manusarbetet tillsammans. Nu spelas pjäsen för fulla hus på Uppsala Stadsteater.

– Jag och Henrik har arbetat mycket med att få fram ett så tydligt och juridiskt hållbart scenario som möjligt för att belysa olika juridiska problem. Vi arbetade också med hur den andra akten, alltså rättegången, skulle gestaltas. Sen har ju Jonas varit den som tagit det slutliga dramaturgiska ansvaret, berättar Gustaf Almkvist.

Det har blivit mycket diskussion kring karaktärerna, vad som fungerar på scen och för en publik och vad som är en trovärdig karaktär.

Finns inget facit

Även om publiken ser allt, eller i alla fall väldigt mycket av det som händer, är de juridiska bedömningarna väldigt svåra. Henrik Bellander, som själv medverkar i föreställningen, har fått frågor från publiken efteråt: ”Blev det rätt dom?”

– Då svarar jag att det finns inget facit.

I föreställningen vill de visa att det är stor skillnad mellan att ha en allmän åsikt om ett brott, och att ha ansvaret att döma ut ett straff på sina axlar.

– En rättegång innehåller ju i sig olika roller som alla bidrar med olika perspektiv. På teatern kan man synliggöra det där ett steg till, så att man får komma nära alla karaktärer på ett sätt som man ju inte gör i en rättegång, säger Henrik Bellander.

Klassiska problem

På scenen gestaltas klassiska juridiska problem. Vad händer till exempel när två personer befinner sig på en plats, ett brott begås och de skyller på varandra, men ingen vet vad som verkligen hände? Och hur dömer man två personer som båda var med när ett brott begicks, men bara en av dem höll i mordvapnet?

– Det är klassiska straff– och processrättsliga problem, som vi inte bara hittar på, utan som aktualiseras ganska ofta i praktiken också. Alla kan se det moraliska dilemmat i dessa frågor som våra domstolar hanterar nästan dagligen, säger Gustaf Almkvist.

I publiken sitter många jurister, bland dem domare och professorer, men också vanliga teaterbesökare.

– När man flyttar det man undervisar och forskar om till en teaterscen, så upptäcker man nya saker. Särskilt när det handlar om juridiska bedömningar, som ju nämndemän gör hela tiden. När det gäller de resonemangen är det egentligen ingen skillnad om de är fiktiva eller verkliga, säger Henrik Bellander.

Bakgrund som advokat

Han har själv en bakgrund som advokat medan Gustaf Almkvist har varit domare, så de har stor erfarenhet av rättegångar och de intressanta diskussioner som kan uppstå såväl i tingsrätten som på en teater.

– Det är fascinerande hur juridik och rättsvetenskap står med en fot i väldigt komplexa teoretiska frågor, om rätt, fel och moral och med en andra fot i verkligheten. Det tycker jag är en fin brygga att kunna göra i det här sammanhanget, säger Gustaf Almkvist.

– Jag tycker att teaterpubliken verkar ha ett väldigt fint engagemang för de här frågorna och ser komplexiteten i dem. De ser många nyanser och det känns meningsfullt att vi kan bidra till det.

Läs mer om föreställningen här.