Moa Lidén

Foto: Magnus Bergström

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

I en rättegångssal möts vittnesmål, data och tekniska analyser. Domstolen behöver värdera utsagor, men ska också ofta ta ställning till teknisk bevisning, exempelvis ett DNA-spår på en tröja eller suddiga mobilfilmer. Tekniska bevis uppfattas ofta som neutrala, men så enkelt är det inte, säger Moa Lidén.

– Domare litar ofta på att ett DNA-resultat är stabilt. Men analyserar du samma prov med olika mjukvaror kan du få olika svar.

Moa Lidén forskar i juridik vid Uppsala universitet. Hon är också Wallenberg Academy Fellow och en av de drivande bakom EB-CRIME, ett tvärvetenskapligt program som samlar specialister inom juridik med expertis inom rättsgenetik, rättsmedicin, digital forensik och forensisk antropologi.

Syftet är att bygga en samlad vetenskaplig ram för hur bevis ska värderas och ta fram nya verktyg som jurister kan använda i praktiken.

– Jurister tränas i paragrafer, men i domstol avgörs mycket av faktafrågor och där behöver juridiken bättre verktyg, säger Moa Lidén.

Tanken är att utveckla metoder för att upptäcka och minska fel i hanteringen av själva bevisen, allt från första polisåtgärd fram till domslut.

Flera nivåer av felkällor

Ramverket identifierar tre nivåer där det finns felkällor. Den första nivån gäller polisutredningens egna metoder och verktyg. Det kan exempelvis handla om mjukvara som utmynnar i olika resultat.

– Om man tömmer en mobiltelefon kan man få olika datauttag beroende på vilket program som används, konstaterar Moa Lidén.

På nästa nivå återfinns den mänskliga faktorn. Poliser och forensiker måste analysera data, vilket kan ge upphov till olika resultat. I en telefonlogg står det kanske bara ”connected” eller ”disconnected”. Betyder det att telefonen laddades, att den var uppkopplad mot bluetooth eller något helt annat?

– Den tolkningen syns sällan när beviset väl läggs fram, men den kan avgöra hur starkt beviset uppfattas, säger Moa Lidén.

Grafik visar molekylär diagnostik med DNA-sekvensering och flödesdata.

Olika tolkningar

Den tredje nivån återfinns i själva rättssalen där juristdomare och nämndemän ska tolka bevisningen som läggs fram. Här finns exempel på missförstånd i kommunikationen och i bevisvärderingen. Nationellt forensiskt centrum, NFC, i Linköping uttrycker ofta slutsatser på en sannolikhetsskala från minus fyra till plus fyra. Lidéns forskning tyder på att det finns skillnader i hur skalan bedöms.

– Forensikerna tror att de kommunicerar något precist, men våra studier visar att domare ofta tolkar samma siffra olika.

Lidéns forskning omfattar allt från vittnespsykologi till DNA och AI-teknik. Fokus ligger framför allt på sex vanliga bevistyper: muntliga utsagor, digitala spår, DNA och andra molekylära analyser, rättsmedicinska utlåtanden, forensisk antropologi och åldersbedömningar.

- Jag hoppas att forskningen ska ge domstolarna bättre verktyg för att söka sanningen så långt det överhuvudtaget är möjligt.

En delstudie handlar om att utvärdera olika typer av DNA-bevisning, en kraftfull teknik, samtidigt som det krävs mer kunskap om tillförlitligheten. Med nya metoder som DNA-fenotypning kan genetiker ta fram uppgifter om utseende, som till exempel ögonfärg, hårfärg och hudton. Dessa data jämför Moa Lidén med vittnesuppgifter för att avgöra graden av träffsäkerhet.

AI kan avslöja ålder

Ett annat område är åldersbedömningar. I Sverige används ofta äldre metoder, som röntgen av knä eller tänder. Nu samarbetar Moa Lidén med AI-forskaren Anders Hast och rättsgenetikern Marie Allen för att jämföra tre olika metoder. Lidén studerar hur bra vi människor är på att bedöma någons ålder, Hast använder AI-teknik som läser av ansiktsbilder och Allen tittar på DNA-metylering för att få indikatorer på biologisk ålder.

– Preliminärt presterar AI bättre än människor, säger Moa Lidén. Men DNA ligger högst i träffsäkerhet.

Vilken metod som används kan få stor betydelse i situationer där forensiska undersökningar inte är möjliga. Ett exempel är när internationella brottmålsdomstolen bara har ett foto av en påstådd barnsoldat.

– Om det visar sig att till exempel DNA eller AI levererar systematiskt bättre resultat än det vi gör i dag, så vill vi vara med och påverka så att man ändrar de metoder som används i brottmålsprocessen, säger Lidén.

Ökad rättssäkerhet

Forskningen handlar i grunden om ökad rättssäkerhet. Genom att synliggöra felkällor, jämföra metoder och göra osäkerheter mer begripliga kan förhoppningsvis fler brott klaras upp utan att oskyldiga fälls. Ett konkret mål är också att skriva en handbok som etablerar evidensbaserad bevisvärdering i juristutbildningen.

– Jag hoppas att ämnet kommer in i undervisningen, och inte bara i Sverige utan även i andra länder.

Redan nu bidrar Moa Lidén med sina forskningsrön i fortbildningar, vilket brukar föra med sig livliga diskussioner.

– Domare ber oss exempelvis forska på ”deepfakes”. De sitter med filmsekvenser som påstås vara manipulerade och ska försöka avgöra vad de kan lita på. Teknikutvecklingen går väldigt fort.

Brottmål har alltid fascinerat Lidén och som forskare får hon fortsätta lära sig nytt varje dag.

– Jag får på något sätt alltid vara student och behöver aldrig sluta lära mig i en tvärvetenskaplig miljö som den här, säger Moa Lidén.