Erik Ullberg

Andreas Salehi

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

EU-domstolen har den 22 december 2022 meddelat dom i målen mellan Louboutin och Amazon (C-148/21 och C-184/21) som handlar om huruvida företag som tillhandahåller e-handelsplattformar själva begår varumärkesintrång genom att tillåta annonser av piratkopierade varor från oberoende säljare som använder plattformarna. Genom avgörandet utvecklar EU-domstolen begreppet ”användning” i artikel 9 i EU:s varumärkesförordning (2017/1001).

Allmänt om ”användning” av annans varumärke

Ett varumärkesintrång förutsätter i allmänhet att den påstådde intrångsgöraren utan tillåtelse ”använt” en annans varumärke för varor eller tjänster. Av tidigare rättspraxis från EU-domstolen framgår att det i användningsbegreppet ligger ett krav på en aktiv handling och att denna handling ska vara kontrollerad, antingen direkt eller indirekt.

Detta innebär att ett varumärkesintrång inte kan begås genom underlåtenhet. Vidare framgår det att ett företag som tillhandahåller e-handelsplattformar inte ”använder” en annans varumärke, om annonser som visas på denna marknadsplats kommer från användarna av plattformarna och inte företaget själv.

Bakgrunden till målet

Klädföretaget Louboutin tillhandahåller bland annat högklackade skor med en rödfärgad yttersula. Denna rödfärgade yttersula är registrerad som både ett Beneluxvarumärke och ett EU-varumärke. Amazon driver e-handelsplattform för försäljning av olika varor som erbjuds av både Amazon självt och av tredjepartssäljare. På dessa e-handelsplatser annonserades skor med röda sulor utan Louboutins medgivande.

Louboutin väckte därför talan mot Amazon inför såväl belgisk som luxemburgsk domstol och gjorde gällande att Amazon begått varumärkesintrång genom att visa annonser av piratkopierade varor samt genom att ha förvarat, expedierat och levererat sådana varor. Inom ramen för dessa mål har Tribunal d’arrondissement de Luxembourg och Tribunal l’entreprise francophone de Bruxelles begärt förhandsavgörande från EU-domstolen för att i huvudsak få svar på under vilka förutsättningar ett företag som driver en e-handelsplattform kan tillräknas otillåten användning av annans varumärke i reklam som visas på plattformen.

Annan situation

EU-domstolen gick igenom tidigare rättspraxis rörande användningsbegreppet och konstaterade att den föreliggande situationen skilde sig från denna såtillvida att det inte prövades vilken betydelse det har att den aktuella e-handelsplattformen innehåller försäljningserbjudanden från den som driver plattformen.

Därefter slog EU-domstolen fast att ett tillräknande kan ske under förutsättning att användare av plattformen kan få intrycket att tillhandahållaren av e-handelsplattformen saluför de aktuella varorna under det intrångsgörande varumärket. Följande omständigheter kan medföra att ett sådant intryck föreligger:

- Att tillhandahållaren av e-handelsplattformen visar annonser för sina egna varor samtidigt som annonser från tredjepartssäljare visas.

- Att tillhandahållaren av e-handelsplattformen använder sig av ett enhetligt sätt att presentera de annonser som publiceras så att det inte går att urskilja om en produkt säljs av denne eller en tredjepartssäljare.

- Att tillhandahållaren av e-handelsplattformen visar sin logotyp på annonserna, oavsett om annonsen i fråga kommer från en tredjepartssäljare, och

- Att tillhandahållaren av e-handelsplattformen erbjuder tredjepartssäljare kompletterande tjänster bestående av bland annat lagerhållning, expediering av varor och hantering av returer.

Varumärkesintrång brott

EU-domstolen stärker rättighetshavarnas ställning genom att möjliggöra för dem att rikta anspråk inte bara mot näringsidkare som utan tillåtelse använder deras varumärken i annonser utan även under vissa förutsättningar mot dem som tillhandahåller e-handelsplattformarna på vilka dessa annonser publiceras.

Avgörandet är även intressant med hänsyn till att varumärkesintrång kan utgöra ett brott. En utvidgning av användningsbegreppet kan i praktiken medföra att det kriminaliserade området blir bredare. Hur detta förhåller sig till den straffrättsliga legalitetsprincipen är en svår fråga som kan komma att diskuteras i framtiden.