
Från De Geer till Löfgren
VERKTYG
1876-1879 Louis Gerard De Geer (1818-1896)
Sveriges siste justitiestatsminister och den förste justitieministern tillika statsminister, se 1858-1870.
1879-1880 Ludvig Teodor Almqvist (1818-1884)
Almqvist var son till en kyrkoherde och svensk ämbetsman och politiker. Han var justitieminister i Louis De Geers andra ministär. Under sin korta tid la han bland annat fram lagförslag om ”civilt äktenskap mellan medlemmar af svenska kyrkan, som ej begått nattvarden” och om vattenrätt. Han lär ha varit en arbetsam och skarpsinnig man som inte var lika slagfärdig i debatt som vid skrivbordet.
1880-1888 Nils Henrik (Vult) von Steyern (1839-1899)
Louis De Geers karaktäriserade von Steyern som i alla avseenden ”en första klassens man”. Han åtnjöt som jurist anseende för skicklighet och skarpsinne. Von Steyern utfärdade bland annat lag om upphävande av vatten- och brödstraffet 1884, lag om skydd för varumärken 1884 och lag om skiljemän 1887.
1887 lade von Steyern också fram ett fullständigt förslag till ny tryckfrihetsförordning. Den fick så skarp och allmän kritik inom pressen att han så småningom nöjde sig med att endast lägga fram en utbruten del av den och några strafflagsförslag. Med de senare ville han införa ”tidsenliga och därför användbara straff” för religionsbrott, en annan formulering på sedlighetsbrott samt straff för uppmaning till våld å person och egendom. Endast det sistnämnda blev dock genomfört och fick viss betydelse vid stävjandet av den socialistiska propagandan.
Von Steyern beslutade 1884 om det uppseendeväckande tryckfrihetsåtalet mot Strindberg för första delen av ”Giftas”.
1888 Axel Bergström (1823-1893)
Bergström hade en stark och stridbar personlighet. Han uppträdde i regel så konservativt att många ansåg honom vara ”konservativare än regeringen”.
Hans korta tid som justitieminister utmärks av en mängd tryckfrihetsåtal. Han biträdde också följande år inskränkningar i tryckfriheten (»munkorgslagen»). Bergström förvånade i hög grad sina konservativa meningsfränder genom att 1891 uttala sig för den politiska rösträttens utsträckning till alla kommunalt röstberättigade män, vilka fyllt 25 år. Axel Bergström tillskrivs talesättet: »Gagnar det staten, så slå till!»
1888-1889 Carl Gustaf Axel Örbom (1836-1889)
Örbom var en erkänd och aktad jurist. Han är mest ihågkommen för den så kallade "munkorgslagen" mot uppvigling och agitation. Den väckte mycket opposition bland socialister i andra kammaren, då den uttalat verkade för bevarande av rådande samhällsordning. Munkorgslagen trädde i kraft en vecka efter hans död. Örbom deltog också under tio års tid i Nya lagberedningen och författade utlåtandet om rättegångsväsendets ombildning.
Väckte som justitieminister en rad åtal mot den socialdemokratiska och radikala agitationen i tal och skrift.
1889-1896 August Östergren (1832-1914)
Östergren blev känd för sin till ytterlighet drivna konservatism i frågor som rösträtten och unionsfrågan. Han avgick från posten 1896 på grund av meningsskiljaktigheter med statsminister Erik Gustaf Boström i fråga om rösträttens utvidgning
Som justitieminister kontrasignerade Östergren bland annat en ny sjölag, straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, fri bevisprövning och lag om handels- och aktiebolag.
1896-1901 Pehr Samuel Ludvig Annerstedt (1836-1904)
Annerstedt var professor i processrätt och känd för sina frihandelsåsikter. Under hans justitieministertid märks lagar om rätt till fiske, hemmansklyvning, Högsta domstolens tjänstgöring på tre avdelningar, ändring i vissa delar av giftermålsbalken i fråga om hustrus förmögenhetsrättsliga ställning, om boskillnad, om stämning, ändring i vissa delar av rättegångsbalken samt checklagen och strejklagen.
Annerstedt utsågs till medlem av skiljedomstolen i Haag efter justitieministertiden.
1902-1905 Ossian Berger (1849-1914)
Berger var Justitieombudsman innan han utsågs till justitieminister. Det oförtrutna nit med vilket han tog itu med missbruk inom ämbetsmannavärlden gjorde honom stridbar. Han var lika högt skattad åt ena hållet som illa sedd åt det andra. Återvaldes under ständig opposition år från år fram till att han blev justitieminister.
Under Bergers tid framlades bland annat lagförslag om den litterära äganderättens ordnande och borttagande av särskild begravningsritual för ”själfspillingar”. Berger kallades i riksdagen för ”Berger i Stockholm”.
1905 Gustaf Johan Georg Axel Berg (1844-1908)
Berg var häradshövding, ämbetsman och politiker. Han var hängiven anhängare till den proportionella valmetoden och spelade under unionstiden en framträdande roll som ordförande i Konstitutionsutskottet och som justitieminister.
1906-1911 Gustaf Albert Petersson (1851-1938)
Petersson var skollärarson och politiker. Under hans tid som justitieminister utfärdades lagar om allmän rösträtt och proportionella val, samt lagar om Regeringsrätten och Lagrådet, nyttjanderätt till fast egendom, äktenskaps ingående, aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utnämndes till president i Kammarrätten efter sin avgång.
1911-1914 Gustaf Sandström (1865-1930)
Sandström var son till en apotekare och kallades i riksdagen för ”Sandström i Gävle”. Han var advokat och samtidigt även under flera år stadsfullmäktig och bankman i hemstaden. Efter sin tid som justitieminister öppnade han advokatbyrå i Stockholm. 1916 blev han också ordförande av Sveriges advokatsamfunds Stockholmsavdelning.
1914-1917 Berndt Fridolf Engelbrecht Hasselrot (1862-1930)
Hasselrots far var häradshövding och hans farfar kyrkoherde. Han var justitieombudsman innan han utsågs till justitieminister och har karakteriserats som självständig och originell.
1917 Steno Johannes Stenberg (1870-1940)
Stenberg var hovrättsråd och konsultativt statsråd i Hammarskjölds ministär innan han blev justitieminister. Han var efter justitieministertiden justitieråd fram till 1939.
1917-1920 Jonas Eliel Löfgren (1872-1940)
Löfgren var efter examen verksam som advokat i Stockholm och ägnade sig åt politik. Han hade betydelsefulla uppdrag i att bevaka svenska intressen i England under andra världskriget.
Som justitieminister genomförde Löfgren en rad liberala reformer och visade stor energi, duglighet och uppslagsrikedom. Under hans tid genomfördes stora författningsreformer som kommunala rösträttsreformen och kvinnorösträtten. Han genomförde även betydande reformer inom familjerätt och straffrätt, präglade av hans humanitära åskådning. Löfgren antog bland annat bestämmelser om fri rättegång för obemedlade. Han var ledamot i den 1931 införda Ådalskommissionen och ordförande i Sveriges advokatsamfund mellan 1937-1940.
Källor: Wikipedia, Nordisk familjebok och Svensk uppslagsbok

UTBILDNING
» Till utbildningarUppdatering av domar i Infotorg Juridik
Infotorg Juridik har återigen öppnat upp databasen för inhämtning av domar med undantag för brottmål.
Nya domarutnämningar
Regeringen har den 3 april utnämnt ett nytt justitieråd och tretton nya rådmän.
Hög rankning för Lund
Lunds universitet listas nu på plats 36 i en total världsrankning för juridik.