LSS är en rättighetslag som ska ge personer med svåra funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor och full delaktighet i samhället. För att kommunerna ska leva upp till det ansvaret tar staten fram lagar och andra regler, ger stöd och bedriver tillsyn.

Riksrevisionen har granskat statens insatser gällande kommunernas myndighetsutövning enligt LSS. Den viktigaste slutsatsen är att vissa bestämmelser i lagen behöver förtydligas.

– Flera av lagens bestämmelser är öppet formulerade, för att kunna anpassas till människors skilda behov. Det finns en poäng med detta, men det gör också att kommunerna tolkar och tillämpar LSS olika. Det innebär att tillgången till stöd delvis styrs av var människor bor, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg i en kommentar till granskningen.

Begränsad rättspraxis

Situationen förvärras av att rättspraxis på området är begränsad. Förarbetenas öppna formuleringar begränsar dessutom Socialstyrelsens möjligheter att styra och stödja kommunerna.

Sammantaget bedöms dessa faktorer ha bidragit till skillnader i tillämpningen, och att personer med funktionsnedsättning i vissa fall inte får ett ändamålsenligt stöd.

Mer statlig vägledning behövs

Riksrevisionen konstaterar också att kommuner behöver mer statlig vägledning om vilka krav som LSS och förvaltningslagen ställer på myndighetsutövningen. Socialstyrelsen bör därför göra mer för att öka kommunernas kännedom om vad som gäller rättsligt på området och hur handläggningen ska gå till.

– När stödet enligt LSS inte fungerar kan det få stora konsekvenser för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga. Det kan också bidra till ökade kostnader i andra samhällssektorer, som vården, socialtjänsten och skolan, förklarar Karin Gavelin, projektledare för granskningen.

Ökad tillsyn från IVO

Riksrevisionen konstaterar vidare att den tillsyn som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) bedriver av myndighetsutövningen inom LSS är mycket begränsad.

Ökad tillsyn från IVO skulle enligt Riksrevisionen göra det möjligt att upptäcka och åtgärda brister i myndighetsutövningen och samtidigt bidra till ökad kännedom om kommunernas skyldigheter. I förlängningen skulle det kunna leda till ökad rättslig kvalitet vid handläggningen av LSS-ärenden.