Foto: Carl-Johan Erikson

LÄS MER

»

Långa handläggningstider i domstolarna: Samhällsekonomiskt slöser

VERKTYG

»

Skriv ut

»

Tipsa en vän

»

Skriv kommentar

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Advokat Claes Sjölin och jag är överens om den centrala delen av hans budskap handläggningstiderna för flera målkategorier är för långa i svenska domstolar. De måste kortas och inom Sveriges Domstolar råder stor medvetenhet om detta. Tiderna har också kortats under senare år och vi ska göra vad vi kan för att fortsätta den trenden. Det finns emellertid skäl att nyansera den bild som målats upp i artikeln. Framför allt är det viktigt att tala om vad som redan har gjorts och vad vi avser att göra inom Sveriges Domstolar.

Först vill jag emellertid ge lite mer fakta om de siffror som presenterades av Centrum för rättvisa i våras. De siffror som angavs var i och för sig helt riktiga men det är viktigt att inse att långa handläggningstider långtifrån alltid beror på att domstolarna inte har skött sitt arbete. I siffrorna har räknats in de många mål där domstolen helt saknar möjlighet att göra något, t.ex. därför att en person som måste infinna sig eller nås för yttrande inte kan delges. 

Personalen vid Sveriges Domstolar har arbetat hårt för att minska balanser och väntetider. Betydande extra resurser har också tillförts.  Många domstolar har också förändrat sina arbetsmetoder. Att förändrade arbetsmetoder kan ge mycket positiva resultat har vi sett inte minst på Regeringsrätten, där balanserna de senaste tre åren har sjunkit från närmare 8 000 till drygt 4 000 mål. De förändrade metoderna har i allt väsentligt tagits fram av domstolens egen ledning och personal. Detsamma gäller bland annat den av våra tingsrätter som avgör flest mål per domare, Södertörns tingsrätt. I andra domstolar har förändringsarbete med positivt resultat skett under medverkan av personer utbildade för just organisationsförändringar. De brukardialoger som införts på många domstolar har kanske mest bidragit till att öka domstolarnas medvetenhet om bemötandefrågor men har också medfört en större förståelse för brukarnas synpunkter och lett till förändringar i målarbetet, som i sin tur kan bidra till kortare handläggningstider. Vi arbetar alltså med flera metoder och det är enligt min uppfattning viktigt att domstolarna får stöd, ekonomiskt och personalmässigt, för att förändringsarbetet skall fortsätta. Det är också viktigt att vi inte låser fast oss i någon särskild metod utan anpassar arbetet till förutsättningarna på den enskilda domstolen. De åtgärder som vi hitintills vidtagit har lett till mycket positiva förändringar beträffande balanser, handläggningstider och produktivitet. Den genomsnittliga handläggningstiden för tvistemålen (exkl. FT- och familjemål) har minskat med mer än två månader de senaste två åren, räknar man in FT-målen uppfylls regeringens verksamhetsmål mer än väl. Produktiviteten (antalet avgjorda mål i förhållande till insatta resurser) har ökat med 13 procent sedan 2007.

Men självklart kan vi inte stanna med detta. Under oktober månad kommer vi också att få del av två undersökningar om domstolarna organisationsförändringar och arbetsmetoder, som förhoppningsvis kommer att bli till stor hjälp i det fortsatta arbetet. Domstolsverket kommer också att anordna seminarier för diskussioner mellan domare om hur tvistemålsprocessen kan bli så effektiv så möjligt, liknande seminarier förekommer också i domstolarna egen regi. Det är emellertid viktigt att också advokaterna kommer in i dessa diskussioner. En minskning av begäran om anstånd och bättre förberedda inlagor, där kompletteringar inte behöver göras, skulle påverka handläggningstiderna positivt. Till skillnad från advokat Sjölin anser jag det viktigt att de fördelar för domstolsarbetet som anlitandet av beredningsjurister medfört på många håll tas till vara. Jag har också en annan syn på EMR. De handläggningsregler för tingsrätterna som införts med EMR, i förening med bestämmelserna om prövningstillstånd och - inte minst- att hovrättsprocessen nu blivit en överprövning istället för en omprövning måste leda till ökad effektivitet och snabbare genomströmning. Jag tror inte heller att bestämmelserna om förtursförklaring kommer att leda till förseningar.

Jag vill också framhålla att Målutredningen kommer att presentera sitt betänkande i början av 2010. Utredningen har i uppdrag att analysera om det finns behov av särskilda åtgärder för vissa måltyper för att uppnå särskild snabbhet eller särskild kompetens och vilka förändringar som kan behövas i de specialregleringar på området som finns för närvarande. Utredningens arbete kommer säkert att ge oss nya infallsvinklar till hur målarbetet skall kunna bli så effektivt som möjligt.

Avslutningsvis vill jag säga att det finns all anledning att tro att handläggningstiderna kommer att fortsätta att minska, givetvis under förutsättning att domstolarna får tillräckliga ekonomiska resurser.