Peter Enander, Förvaltningsrätten i Stockholm och Robert Schött, Kammarrätten i Stockholm

Linda Reinolds, Advokathuset Actus

David Lothigius, Lotteriinspektionen och Charlotte Necking, Kammarrätten i Stockholm

Merva Hämälainen, Helsingfors juridiska fakultet

Riksdagsledamöterna Maria Abrahamsson och Morgan Johansson, ordförande i justitieutskottet

Ville Carlström, moderator i debatten och redaktionschef för Infotorg Juridik, Mari Heidenborg, lagman i Solna tingsrätt och Claes Sandgren, professor i civilrätt vid Stockholms universitet

LÄS MER

»

Tunga instanser för nämndemannareform

»

Domare ifrågasätter politiskt tillsatta nämndemän

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Nämndemännens vara eller icke vara. Frågan debatterades av professor Claes Sandgren och lagman Marie Heidenborg samt riksdagsledamöterna Maria Abrahamsson och Morgan Johansson.

Claes Sandgren kallar sig nämndemannaskeptiker. Han menar att domaryrket är en professionell verksamhet som kräver utbildning och erfarenhet. Han ställer sig också frågande till varför man har nämndemän i domstolar men inte inom till exempel åklagarväsendet.

Maria Abrahamsson skulle inte ha något emot att nämndemännen avskaffas men inser att det verkar svårt att få genomfört och funderar därför över förändringar av systemet. Till exempel Finland har infört ett system där bland annat en domare, i mål om straff upp till två år, kan välja ytterligare två domare i målet och om dessa ska vara nämndemän eller juristdomare. Ett sådant system även i Sverige skulle skapa större flexiblitet.

Enligt Maria Abrahamsson bör man koppla bort den politiska utnämningen av nämndemän. Och nämndemän i hovrätt skulle kunna avskaffas eftersom de inte bör överpröva sina nämndemannakollegors avgöranden i tingsrätt. Dessutom kan man diskutera kollektiv rösträtt för nämndemän och ta bort den invidiuella röstrött som infördes på 1970- och 80-talen. Därmed skulle juristdomarens betydelse öka.

Morgan Johansson anser att systemet med nämndemän ska finnas kvar. Om man frikopplar rättsväsendet från det folkliga inslaget så minskar förtroendet för domstolarna. Genom nämndemännen finns ambassadörer för rättsväsendet som kan förklara hur domstolarnas verksamhet fungerar.

Han anser dock att man måste bredda rekryteringen och gå utanför den politiska tillsättningen av nämndemän. Men den svåra frågan är hur utnämningen i stället ska ske och vilka kriterier som ska ges betydelse.

Även Mari Heidenborg anser att det bör finnas någon form av lekmannainflytande i domstolarna men har invändningar mot hur systemet fungerar i praktiken. Bland annat finns en del vakanta nämndemannaplatser och ibland uteblir nämndemän från tjänstgöringen, vilket leder till uppskjutna förhandlingar. Det är tillåtet för partierna att nominera andra än partimedlemmar till nämndemän men det sker i princip aldrig.

Med dagens system är det svårt att hitta tillräckligt många engagerade nämndemän och därför bör rekryteringen ses över, menar Mari Heidenborg. Kanske skulle också färre nämndemän medföra mer engagerade nämndemän. Kanske bör man minska från tre till två nämndemän i tingsrätt och ta bort nämndemän i hovrätt. I förvaltningsdomstolarna kan man se över vilka måltyper som ska kräva nämndemän.