Utredningen föreslår att två nya brott införs: deltagande i respektive samröre med en kriminell sammanslutning. Utredningen föreslår också en särskild definition av begreppet ”kriminell sammanslutning”. Enligt förslaget ska de nya brotten innebära att hemliga tvångsmedel får användas vid skälig misstanke om sådant brott. Advokatsamfundet avstyrker förslagen.

Advokatsamfundet har inga principiella invändningar mot strafflagstiftning för att motverka deltagande i sammanslutningar som ägnar sig åt kriminell verksamhet och samröre med sådana sammanslutningar.

Invändningarna mot förslagen utgår från hur straffansvaret har utformats och vilka möjligheter till tvångsåtgärder som det medför. Det gäller särskilt det föreslagna samröresbrottet, som inte uppfyller kraven på precision, förutsebarhet och proportionalitet.

Vag och svåravgränsad terminologi

Sammantaget är det Advokatsamfundets uppfattning att de föreslagna lagändringarna riskerar att leda till en långtgående och i praktiken preventiv användning av hemliga tvångsmedel under förutsättningar som i dag inte är överblickbara. Förslagets ändamål kan inte anses uppväga den oförutsebarhet samt de intrång och men som regleringen innebär för den enskilde, skriver samfundet i sitt yttrande.

Advokatsamfundet framhåller att utredningens terminologi är vag och svåravgränsad samt menar att centrala uttryck som ”deltagande”, ”samröre” och ”främjande” riskerar att tolkas alltför brett. Samfundet anser att det står i konflikt med legalitetsprincipens krav på tydlighet och förutsebarhet i straffrätten. Både brottsutredande myndigheter och enskilda kan få svårt att bedöma om kontakter, rådgivning eller annan yrkesutövning riskerar att vara straffbar.

Godtycklig rättstillämpning

Advokatsamfundet anser att den föreslagna definitionen av en ”kriminell sammanslutning” är för omfattande och oprecis. Samfundet varnar för att löst organiserade nätverk eller grupper utan tydlig struktur skulle kunna omfattas av regleringen.

Det skulle enligt remissyttrandet skapa en risk för att personer kriminaliseras på grund av lösa kopplingar eller sociala relationer snarare än konkret brottslig verksamhet. Samfundet ifrågasätter också om definitionen ger tillräckligt skydd mot godtycklig rättstillämpning.

Oklara gränser

När det gäller så kallade möjliggörare riktar Advokatsamfundet särskild kritik mot att ansvar kan träffa personer som endast indirekt har kontakt med kriminella nätverk eller utför tjänster åt dem. Samfundet menar att förslaget riskerar att omfatta exempelvis familjemedlemmar, socialarbetare, journalister, hyresvärdar, företagare eller andra som i praktiken kan ha legitima kontakter med personer i kriminella miljöer.

Samfundet pekar på att gränsen mellan straffbart stöd och vardagliga eller professionella kontakter blir oklar, vilket kan få en nedkylande effekt på samhällsviktiga funktioner och yrkesutövning.

En oberoende advokat

Advokatsamfundet framhåller vidare att ett centralt problem är att straffansvaret knyts till gärningar som i sig utgör fullt legitim verksamhet, däribland juridisk rådgivning, som normalt lämnas inom ramen för bland annat advokaters yrkesutövning.

Sådan rådgivning kan i ett senare skede omfattas av straffansvar, om mottagaren av rådgivningen därefter misstänks brottslighet som faller inom definitionen av en kriminell sammanslutning. En sådan ordning riskerar att verka återhållande på advokaters möjlighet att fullgöra sina yrkesplikter. Det kan inte anses acceptabelt i ljuset av den viktiga roll som den oberoende advokaten har i den demokratiska rättsstaten, menar samfundet.

Advokatsamfundet kritiserar också att de nya brotten föreslås kunna ligga till grund för långtgående hemliga tvångsmedel och menar att det är särskilt problematiskt eftersom själva grundbrotten samtidigt är otydligt definierade.

Otydliga kriterier

Kombinationen av vaga straffbestämmelser och kraftiga utredningsverktyg kan innebära betydande integritetsrisker, anser samfundet, som varnar för att personer kan bli föremål för övervakning och ingripande åtgärder utan att det finns tillräckligt tydliga kriterier för straffansvar.

I synnerhet innebär samröresbrottet en risk för att advokatverksamhet och andra skyddsvärda professioner blir särskilt utsatta för tvångsmedelsåtgärder som har en i praktiken undersökande eller kartläggande funktion, enbart till följd av yrkesrollens rådgivande karaktär.

Den ökade möjligheten till intrång exempelvis i konfidentiella kommunikationskanaler riskerar att allvarligt skada advokatverksamhet och även förtroendet för rättssystemets grundläggande funktioner.

Förödande konsekvenser

Det skulle kunna få långtgående och i praktiken förödande konsekvenser för såväl förtroendeförhållandet mellan advokat och klient som för möjligheten att bedriva en oberoende och effektiv advokatverksamhet, framhåller Advokatsamfundet.

Därför motsätter Advokatsamfundet sig utredningens bedömning att det inte finns någon risk för att grundläggande förutsättningar för rätten till ett fungerande försvar i en rättsstat undergrävs till följd av betänkandets förslag. Samfundets uppfattning är att de riskerna inte har beaktats i tillräcklig utsträckning.

Osäker rättstillämpning

Advokatsamfundet anser inte heller att de undantag och skyddsregler som föreslås ger ett tillräckligt starkt skydd mot överkriminalisering. Samfundet menar att säkerhetsventilen är för snävt utformad och lämnar för stor osäkerhet åt rättstillämparen. Därmed finns en risk att även personer med legitima eller samhällsnyttiga kontakter med kriminella miljöer kan omfattas av straffansvar.

Advokatsamfundet hänvisar även till det särskilda yttrande som Advokatsamfundets expert i utredningen, advokat Thomas Olsson, lämnade (s. 505 i betänkandet).