– Ingen kommer undan nätet, säger Jan Rosén. Den politiska ambitionen är att alla i hela Sverige år 2015 ska ha snabb bredbandsuppkoppling. Om ett antal år kommer alla nyttja denna facilitet dagligen. Det betyder något för juridiken och för rättstillämpningen. I den offentliga diskussionen är det mest underhållningsindustrin som fått synas, men även forskningsväsendet och informationsväsendet i stort påverkas av internet, liksom myndighetsutövning. Tänk att få ett myndighetsbeslut via internet. Musikindustrin är inte hela saken, när det gäller juridiken och juristens roll.

Rosén framhåller att det globala informationsflödet idag dubbleras på 18 månader, men man räknar med att år 2020 kommer det att dubbleras var 73:e dag.

- Detta provocerar oss, det måste hanteras. Pliktleverans till det kungliga biblioteket har hittills bara gällt pappersdokument, men nu finns ett förslag om att det ska gälla även elektroniska dokument. Kontrollmöjligheten och informationsmöjligheten måste det ställas krav på.

En stor diskussion som vi brottas med handlar om anspråk på tillgång till information. Här har juristen en otacksam roll, konstaterar Jan Rosén:

- Man blir omtalad som klumpig och klåfingring om man säger att inte allt är gratis. Mitt lakoniska svar är att nätet borde likna det analoga samhället, att samma regler ska gälla. Vissa säger att nätet är frihetens territorium, möjligheten till den normlösa kommunikationen – men här kommer juristen in och säger att det finns normer och gränser. Och man hamnar i uppförsbacke eftersom man framstår som en reaktionär nejsägare. Det stör den rättsliga diskussionen, tycker jag. Det är ett problem.

Juristen som person kommer numera i fokus som aldrig förr. Man syns i media och blir föremål för diskussioner på bloggar. Vissa tycker att det är svårhanterligt, säger Jan Rosén, men framhåller att det finns optimister, exempelvis juristbloggaren Mårten Schultz.

- Han säger: var inte rädda för att ta steget till nätmiljön. Det finns en nätverkslogik: fler är smartare än få. Ju fler jurister, desto mer tillgänglig juridisk kunskap. Juristerna kan ha en kunskapsbyggande roll på nätet – med sociala media har juristens kompetens och kunskap en möjlighet att nå ut utan att förvrängas av inkompetens och okunskap, argumenterar citat Mårten Schultz. Själv är jag lite skeptisk, säger Jan Rosén, men det kanske är en generationsfråga.

Jävsdebatten i nätåldern

Den dömande maktens oväld påverkas av nätet, anser Jan Rosén. Idag granskas domare på ett annat sätt än förr, man ser det exempelvis när det gäller jävsfrågan i The Pirate Bay-målet. Personliga kontakter kan kontrolleras på ett annat sätt än när man inte hade bloggosfären.

Jävsfrågorna har uppmärksammats mycket under 2009, konstaterar Rosén. Det finns en subjektiv opartiskhet: domaren får inte agera partiskt.

– Det är ett väl tillgodosett krav i Sverige. Men det finn också objektiv opartiskhet, som innebär att tveksamhet om domarens opartiskhet inte får förekomma hos allmämnheten.

Här lyfter han fram ett citat från Europadomstolen i målet Sramek mot Österrike (22/10 1984): ”Justice must not only be done, it must also be seen to be done".

Ska särskild hänsyn tas i uppmärksammade mål när det gäller jävsfrågan?

- Från min horisont är det där konstigt, säger Jan Rosén. Hur ska man veta i förväg om något får uppmärksamhet? Man måste alltid vara lika hänsynstagande. Man har upplysningsplikt i förhållande till det som är relevant, inte upplysningsplkt endast för för intresset av öppenhet för allmänheten

När det gäller jäv måste det finnas en individualiserad bedöming, anser Jan Rosén, man måste se till förhållandena i det enskilda fallet. En domare måste vara opartisk i förhållande till saken – inte i förhållande till lagen. En jurist har rätt till åsikter och intressen lika mycket som någon annan.

- Intresse eller kunskap utgör inte jäv. Att en viss domare vet lite mer, på grund av att han eller hon har varit med i en intresseorganisation och i flera år har följt utvecklignen inom ett område, det är inget negativt. Jäv är något annat.

Gratisdebatten

Rosén konstaterar att det, hos den fildelande generationen, finns det ett krav på att det som finns tillgänligt på nätet skall finnas tillgängligt – och det gratis.

- Här finns dels kravet på att det som går att digitaliseras ska digitaliseras. Dels finns yttrandefriheten och informationsfriheten. Frågan är om en persons yttrandefrihet innebär att denne person får göra anspråk på en annans persons arbetsresultat. Juridiken uppställer en rad gränser för detta, exempelvis regleverket om sekretess.

Det är klart att det finns gränser, säger han, men problemet är hur man  ska avgränsa i den konkreta situationen.

- Det vore förskräckligt om integritetsskydd användes som ett argument för att slippa betala. ”Även om jag begår brott ska jag inte få lagföras.”

Juristens roll är att få ihop de motsträviga argumenten, anser Jan Rosén. Men vissa argument ”rundar” juridiken.

- Ta Google-fenomenet. Att "googla" blir ett ord, ett beteende. Google skannar in all världens litteratur, via amerikanska bibliotek. Man har byggt en egen värld – och det är antagligen bara början. Oavsett vad som bestäms på nationell nivå så händer ett sådant där fenomen, det är ostoppbart, speciellt om man har allmänheten med sig. Och det har man – efter Google Maps, Google Chrome och Google Wave har man vunnit uppskattning och lojalitet, man har gett folk praktiska hjälpmedel gratis. Google bygger sin egen normsyn, de bygger sin egen värld. Det är dock viktigt att komma ihåg att Google inte är någon rå pirat, säger Jan Rosén, men det kan vara svårt att komma med nationella regler när fenomenet redan är där. Det går inte att hindra.

Telefonica-domen

Anspråken är gigantiska, konstaterar Rosén, men det finns också krav på att upprätthålla vissa normer. Upphovsrätt och integritetsskydd har en given konflikt – inte bara med informationsfriheten, utan också för att det har normerats. Här spelar EG-rätten en viktig roll.

- Den så kallade Telefonica-domen är en viktig vägvisare för oss. Där vägde man integritetsskydd mot immaterialrättsinnehavare, särskilt upphovsrätssinnehavares, rättspositioner. Det konstaterades att här har vi två institutioner som är lika mycket värda. Det nödvändiga skyddet för privatliv måste vägas mot det lika nödvändiga skyddet av upphovsrätten. Här måste det finnas utrymme för eget skön för medlemsstaterna, sa domstolen. Den personliga integriteten kan ibland läggas åt sidan i, exempelvis i brottmål när man gör utredningar. Att fråga telefonbolagen och internetleverantörerna vem som har vilket IP-nummer i ett upphovsrättsligt brott och en integritetskränkning, men det innebär inte att man aldrig kan göra det. I Telefonica-domen sa domstolen att man inte måste ha en sådan ordning, men att man får ha det. Dock är det viktigt att respektera de allmänna principerna i gemenskapsrätten, särskilt proportionalitetsprioncipen.

Två saker är viktiga här, anser Jan Rosén: dels att man knuffar in en privaträtt i de grundläggande rättsliga principerna. Det andra är att internetleverantörernas involvering i detta sammanhang - domstolen sätter fingret på det, även om detta inte var avsikten med Telefonica-domen.

- Nätoperatörerna dras in nu, de har haft en ganska bekväm resa hittills. Deras gamla hållning, ”vi lägger oss inte i vad folk pratar om i telefon”, den världen har vi lämnat, nu är telefonbolagen mediaentreprenörer. Redan nu kan man få tv-inslag i sin mobiltelefon. Telefonbolagen verkar på en mediamarknad - och det har EG-domstolen pejl på.

Efter IPRED-lagen har internetleverantören ett ansvar, och så skall det också vara, resonerar lagstiftaren.

16-åringarna och respekten för lagen

Jan Rosén lyfter fram ett citat från ett linjetal från EU-kommissionären Viviane Reding som är ansvarig för telekompaketet:

"Have we considered all alternative options to repression? Have we really looked at the issue through the eyes of a sixteen year old? Or only from the perspective of law professors who grew up in the Gutenberg Age?"

- Det där får jag ofta höra, säger Jan Rosén, att det finns en diskrepans mellan allmänhetens uppfattningar och juristernas. Men i undersökning efter undersökning där allmänheten tillfrågas om de är villiga att betala för information som finns tillgänglig på internet säger en förkrossande majoritet ja.

Alla kanske inte lever som de lär, säger han, men undersökningarna är ganska entydiga.

- Alla förstår att sådana här prestationer inte bara kan komma från himlen. Och det är viktigt att ta till sig när politiker börjar flörta med den unga generationen – det är inte säkert att den unga generationen inte förstår juridiken. Jag tror att de gör det.

Här kommer vi in på en av de viktigaste punkterna, anser Jan Rosén: juristens åsikt och stöd för sådana här fenomen. Antagligen så krävs den, resonerar han:

- Även om alla sympatiserade med trafiklagstiftningen skulle det perverteras om man visste att man aldrig skulle lagföras, alla skulle köra hur som helst. Så har det varit med den illegala fildelningen på internet – tio personer har lagförts på tio år. Bilden är att rättsväsendet inte reagerar, trots vulgärbilden att rättsinnehavare jagar tonåringar och slänger dem i fängelse.

Ensamrätten

Ensamrätt, eller viss förfoganderätt, är det enda som kreatören kan erbjuda finansiären, anser Jan Rosén. Om det eroderas vore det kulturpolitiskt en katastrof. Skapande oftast beroende av garanterad finansiering av arbetet – eller åtminstone en möjlighet därtill när arbetsresultat följer.

Upphovsrättens funktioner enligt Rosén:

• Incitament till det publika erbjudandet, till adressering.
• Fördelning och periodisering av kostnader och ersättningar. Man får en spridning på tid och på utnyttjande. Pre-Gutenberg-samhället är inte önskvärt. "The Long Tail", Chris Andersons berömda teori, är nätets fysionomi, och immaterialrätt fungerar bra där.
• Stabil grund för den ordnade marknaden. Mervärde åt den intresserad allmänheten.
• Kreatören är sin lön värd. Ingen bestrider det egentligen. Om man inte får betalt för sin arbetsinsats är något fel. Man måste vidta mått och steg för att så ska ske. Det är rätt och rimlig. Moral.
• Kvalitetskontroll och kvalitetsgaranti. Alla aktörer på nätet berörs av detta. Om det som läggs ut är allas tappas ett incitament att det också är någons, som kontrollerar det. Anledning att ha ansvar för innehållet, det redaktionella ansvaret. Det kan vara allt från myndighets beslut till musik. Man har anledning att kontrollera om man äger det civilrättsliga objektet.
• Ideellrättsliga värden.

Vad gäller nyheterna på upphovsrättslagstiftningens område lyfter Rosén fram EU-kommissionens Reflection Document 2009.10.22, "Creative Content in a European Digital Single Market: Challenges for the future". Den innehåller bland annat en idé om en gemensam europeisk upphovsrätt – "a truly unified legal framework". Den lagliga grunden är artikel 118(1) i Lissabonfördraget.

- Tendensen inom EU är inte att immaterialrätten ska stuvas om och skäras ner, så som man fortfarande kan läsa på en och annan svensk riksdagsledamots hemsida, säger Jan Rosén.

Han har blivit utsedd till särskild utredare för upphovsrättsutredningen som bland annat ska göra en redaktionell översyn över hela upphovsrättslagen, en allsidig översyn av 3 kap URL, utreda och ta ställning till om en arbetsgivarregel bör införas samt utreda och ta ställning till en rad frågor om avtalslicenser – tillämpningar, ändringar och nya licenser.