VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Den 1 maj startade Ulf Bjällås sitt nya liv som pensionär i en härlig tid där syrenerna i trädgården står i full blom och solen skiner på verandan vid villan i Spånga. Själv ser han dock ännu större fördelar med att gå i pension den här säsongen av året.

- Nu blir det mer tid för båten och seglingen, säger han entusiastiskt. Jag har en Contrast 36:a som jag seglar mycket med. Under åren har det blivit ett antal turer till Danmark, Finland, Estland och även Bottenviken runt. Upp längs den finska sidan och ner på den svenska.

Kanske är det intresset för havet som gjort honom så intresserad av miljörätten.

- Nja, visst har jag lärt mig hur det ser ut på många platser längs kusterna och nog har jag många gånger funderat över de strandskyddsdispenser som ges när jag seglat. Men annars är det faktiskt en ren slump att jag hamnade inom miljöjuridiken. Efter att jag suttit ting i Jönköping och arbetat åtta år i olika domstolar fick jag som hovrättsassessor ett specialuppdrag att arbeta med dispenser på Naturvårdsverket. Där blev jag kvar 10 år men då som enhetschef.

I samband med att miljöbalken kom 1999 blev han chef över Miljööverdomstolen. Dessförinnan hade han varit ordförande i Koncessionsnämnden i tio år varav generaldirektör de tre sista åren.  Arbetsuppgifterna förändrades och framförallt vidgades.

- Koncessionsnämnden gjorde ett stort arbete med att sätta upp villkor för hela den svenska industrin. Men sammanslagningen av 16 olika lagar till miljöbalken ledde till ett bredare spann av mål, allt från hälsoskydd till krav på skadestånd. Det innebar att Miljööverdomstolen fick vidare arbetsuppgifter, vilket jag tyckte var spännande.

Alla stora miljömål

Ulf Bjällås har varit med i alla de riktigt stora miljömålen som Öresundsbron, Hallandsåsen, Botniabanan, Arlanda och Citybanan. Mål som alla påverkar framtiden på ett eller annat sätt.

- Det är det som är så spännande med miljömålen. Det är för det första ett roligt rättsområde som ger en stor inblick i samhällsbyggandet.  Och för det andra handlar det om mycket intressant materia som ger direkt bäring på miljön och framtiden. Många andra domare tittar bakåt och frågar sig vad som hände. Vi miljödomare tittar framåt och tänker på vilka konsekvenser vårt beslut får i framtiden.

- Som exempel kan jag nämna målet om att bygga 30 vindkraftverk utanför Falkenberg på ett område som uppgavs vara lekplats för torsken. Där måste man ställa sig frågan om konsekvenserna. Det är å ena sidan bra med grön el men å andra sidan är det även bra att ha kvar fisk i vattnet. Den här gången blev det nej på grund av lokaliseringen.

Med så många år inom miljöjuridiken måste det ju finnas något som sticker ut lite extra. Enligt Ulf Bjällås var Öresundsbron något utöver det vanliga.

- Ja, det var en speciell känsla. Förhandlingen var mycket stor med över 500 personer. Den höll på i mer än en vecka och vi fick sitta i spegelsalen på ett hotell i Malmö. På grund av farhågor om sabotage mot förhandlingen så det fanns poliser och vakter överallt och man genomsökte lokalen för bomber.  Dessutom blev jag JO-anmäld efteråt eftersom vi varit tvungna att begränsa tiden som var och en fick tala.  Men som tur var slapp jag en anmärkning säger Ulf Bjällås och skrattar stort. Men jag var på invigningen och det var en mäktig syn.

Praxis

Miljööverdomstolen avgör cirka 500 miljömål per år och har en viktig roll som prejudikatbildande instans. Synpunkter har framförts om att olika sammansättningar i domstolen haft olika syn på viktiga frågor och att de istället borde avgöras i plenum. Ulf Bjällås håller dock inte med om kritiken.

- Nej, jag känner inte alls igen den bilden, säger han rappt och med viss skärpa. Jag ser snarare många fördelar med att det finns tre beslutsgrupper som regelbundet för praxisdiskussioner sinsemellan. Dessutom publicerar vi vägledande avgöranden och håller noga reda på dem för att se om det glider iväg åt något håll.

Andra synpunkter som framförts har varit att Högsta domstolen brister i kompetens när det gäller att avgöra miljömålen, bland annat saknas miljöråd.

- Det är få mål som tas upp av Högsta domstolen. Och de går sällan in på de materiella delarna utan tar mestadels upp processuella frågor. Jag upplever snarare att Högsta domstolens beslut gör bilden klarare. Ett exempel var när Miljööverdomstolen vidgade sakägarfrågan genom att anse att man fick pröva alla störningar som projektet gav upphov till såsom buller, grumling och vibrationer. Högsta domstolen fastställde beslutet och utvecklade skälen på ett bra sätt.

Utvecklingen inom miljörätten

Ulf Bjällås har följt miljörätten på många plan och enligt honom har utvecklingen inom miljörättsområdet varit enorm. Han påpekar att mycket styrs av vårt medlemskap i EU.

- Bara balken var en stor förändring. Och i och med EU har vi mycket att ta ställning till. Miljörätten är det område inom EU som har flest direktiv och alla ska tas om hand på något sätt, det är en mycket komplicerad fråga. Men jag har också sett ett mycket större intresse för miljörätten generellt. Det har blivit ett område som alltfler jurister arbetar med, ofta specialiserade. Kunskaperna har helt klart ökat inom området.

När det gäller frågan om miljörättens utveckling i framtiden tror han att fokus kommer att ligga på frågan om förstörd miljö och avhjälpande av skador.

- Det är många sådana mål på gång med svåra frågor för domstolarna att ta ställning till. Lagen är ganska oprecis på området och man måste nog fundera på om det behövs förändringar, säger han eftertänksamt.

Framtiden

Ulf Bjällås har onekligen varit aktiv inom miljöjuridiken under många år. Han var bland annat ordförande i miljöbalkskommittén i sex år och skrev delar av den miljöbalk som han sedan fått vara med om att tillämpa. Han har även skrivit miljöbalkskommentaren och har precis avslutat det nionde supplementet.

Utöver detta är han även vice ordförande i en europeisk miljödomarförening som bildats på initiativ av FN och EU-kommissionen. Där ingår en domare från varje land i EU och de jämför hur olika bestämmelser tillämpas i varje land. En gång per år hålls en konferens av ordförandelandet. Förra året hölls den alltså i Sverige och behandlade frågan om IPPC-direktivet under nästan två dagar.

Så vad ska han nu syssla med när han går in i ett nytt kapitel i sitt liv?

- Jag håller fortfarande en hel del föredrag om miljöbalken och om speciella frågor. Och jag har även ett projekt igång gällande rysk och ukrainsk lagstiftning. Jag kan inte helt släppa det som jag varit så engagerad i. Så visst - jag är öppen för uppdrag. Men jag tänker inte jobba så mycket och endast med sådant som intresserar mig. Och så har jag ju båten förstås säger han med ett skratt. Men framförallt ser jag fram mot ännu mer tid att umgås med mina fyra barnbarn.