Långa liggtider vid indrivning av skulder
VERKTYG
Det har, skriver Riksrevisionen, stor betydelse för samhället att den som har rätt att få betalt för en vara eller tjänst kan vara trygg med att så sker. Det är dessutom viktigt att alla som är skyldiga att betala skatt och avgifter till det offentliga också gör det.
Riksrevisionens granskning visar att Kronofogdens arbete med att driva in skulder i huvudsak är effektivt, mycket tack vare en stor andel automatiserade processer. Trots det blir många ärenden liggande långa perioder, när ingen aktiv handläggning pågår.
Huvudorsaken är att det i vissa lägen krävs manuell hantering. I mål om betalningsföreläggande gäller det framför allt den fysiska delgivningen och kompletteringar av ansökningar. Nästan hälften av alla förelägganden lämnas för fysisk delgivning. Det tar ofta flera månader innan en delgivare inleder delgivningsförsök. Över hälften av alla ansökningar via Kronofogdens e-tjänst behöver kompletteras.
I utmätningsmål är personer som har fått sin första skuld hos Kronofogden en prioriterad grupp. Trots det dröjer det i många fall flera månader innan det påbörjas en utredning av om personen har några utmätningsbara tillgångar.
– Många av de manuella momenten tar bara några minuter att genomföra. Men de stoppar upp flödet i processerna och kan leda till att handläggningstiden förlängs med veckor eller månader. Det kan få allvarliga konsekvenser för den som har ett befogat krav, säger riksrevisionsdirektör Claudia Gardberg Morner, i en kommentar till granskningen.
Riksrevisionen bedömer att det behövs en bättre utformad e-tjänst för ansökningar om betalningsföreläggande, som minskar behoven av manuella kompletteringar. Det är dessutom viktigt att e-tjänsten utformas så att antalet ansökningar där parterna är oeniga om kravet minskar, så kallade tvistiga krav.
Riksrevisionen konstaterar vidare att en hög andel av Kronofogdens ärenden har rättsliga brister, som i vissa fall kan få stora konsekvenser för parterna i målet. Det gäller särskilt ärenden med så kallad näringsindrivning från företag, där Kronofogden riskerar att missa egendom som skulle kunna ha utmätts.


















