Robin Nilsen

VERKTYG

»

Tipsa en vän

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

Könstillhörighetslagen finns redan idag

Enligt 18 § st. 2 folkbokföringslagen skiljer sig våra personnummer om vi fötts som kvinnor eller män. Det är det här som är det juridiska könet. Sedan 1972 finns det genom ”lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall” en möjlighet att ändra juridiskt kön.

Förutsättningarna är enligt 1 § att personen ”sedan en lång tid upplever att han eller hon tillhör det andra könet, uppträder i enlighet med denna könsidentitet, måste antas komma att leva i denna könsidentitet även i framtiden och har fyllt 18 år.”

Förslaget på ny könstillhörighetslag

50 år har gått sedan lagen infördes och det har i över 17 års tid nu diskuterats om det finns skäl att förenkla förutsättningarna att ändra juridiskt kön. Det har lett till lagrådsremissen ”Förbättrade möjligheter att ändra kön”, som nu ligger till grund för att ersätta lagen från 1972 med en ny ”lag om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen”.

Det handlar alltså om vad som står i personnumret, inte om att göra det enklare att genomgå könskirurgi eller andra ingrepp som är svåra eller omöjliga att ändra tillbaka.

I korthet innebär förslaget att åldersgränsen sänks till 16 år, men i praktiken med krav på godkännande från vårdnadshavare om personen inte är myndig. Vidare förenklas förutsättningarna något.

För att ändra juridiskt kön, ska det räcka att ”det kön som framgår av folkbokföringen inte stämmer överens med personens upplevda könsidentitet, och (att) det kan antas att personen kommer att leva i denna könsidentitet under överskådlig tid”. Det sistnämnda ska kontrolleras genom intyg från hälso- och sjukvården.

Sant och falskt om könstillhörighetslagen

Frågan om könsdysfori, alltså diskrepansen en del upplever mellan det medfödda könet och den faktiska könstillhörigheten, är komplicerad och berör alltifrån psykiatri till samhällsnormer.

Avsikten med den här artikeln är inte att gå igenom alla de aspekterna, utan att rättsligt reda ut farhågor som förekommit i debatten om lagförslaget. I de här fallen handlar det om att personer födda män skulle utnyttja lagen av olika skäl:

1. Ger könstillhörighetslagen män tillträde till omklädningsrum för kvinnor?

Juridiskt handlar frågan om tillträde till könsuppdelade utrymmen ska grunda sig på juridiskt kön eller på personers könsuttryck, kropp och beteenden. Exempel: Det står ”man” på en persons födelsebevis men denna har ändrat juridiskt kön, vilket alltså varit möjligt sen 1972 och inte är något nytt som föreslås.

Personen har inte genomgått någon könskorrigering utan ser ut som en man men har ett kvinnligt personnummer. Kommer personen kunna komma in i ett omklädningsrum för kvinnor genom att visa sin legitimation?

Som oftast i juridiken är svaret att det beror på. Enligt förarbetena ska det råda en presumtion om att den som ändrat juridiskt kön till kvinnor ska ha samma rättigheter som kvinnor i övrigt. En född man som nekas tillträde till ett omklädningsrum för kvinnor skulle alltså hypotetiskt kunna mena att denne blivit missgynnad i strid mot diskrimineringslagen.

Som noteras i lagrådsremissen kan det dock ”finnas ett legitimt behov att begränsa tillträde till könsuppdelade utrymmen, men sådana åtgärder måste vara nödvändiga och lämpliga”. Det här har också bekräftats i praxis, där Svea hovrätt i mål FT 1033-20 nekade en född pojke, som identifierar sig som flicka, tillträde till flickornas omklädningsrum. Detsamma gäller även för andra slags könsuppdelade forum, som skyddade boenden för kvinnor eller forskningsmedel som enbart kvinnor kan söka.

2. Innebär könstillhörighetslagen att lagstiftning som gäller enbart för kvinnor även gäller för födda män som byter juridiskt kön till kvinnor?

Svar: Ja. Genomgripande genom lagrådsremissen är premissen att ”ändringen av det kön som framgår av folkbokföringen ska vara den som styr den enskildes rättigheter och skyldigheter i de fall där könet har rättslig betydelse”.

Det innebär att exempelvis reglerna om att kvinnor har rätt att enbart kroppsvisiteras av kvinnor ska tolkas utifrån juridiskt kön. Samt att hypotetiskt, skulle en född man men juridisk kvinna kunna omfattas av brottet grov kvinnofridskränkning, där enbart kvinnor kan vara målsägande.

Remissinstanser så som Kriminalvården, som genomför kroppsvisiteringar, menar dock att det här i praktiken inte väntas bli något problem för deras praktiska verksamhet.

3. Ger könstillhörighetslagen män tillträde till fängelser och häkten för kvinnor?

Enligt 2 kap. 2 § fängelselagen respektive 2 kap. 2 § häkteslagen får en intagen inte placeras så att han eller hon vistas tillsammans med intagna av motsatt kön. Frågan är: Är det juridiskt kön eller det medfödda könet som styr här? Enligt lagrådsremissen ska 2 kap. 2 § tolkas utifrån juridiskt kön.

Det innebär dock inte att Kriminalvården, om den nya lagen antas, kommer bli skyldiga att placera exempelvis födda män som ändrat juridiskt kön till kvinna bland andra kvinnor. Tvärtom ändras fängelse- och häkteslagen så det blir enklare för Kriminalvården att neka personer som vill byta placering på grund av ändrat juridiskt kön.

Det sker genom att kravet på samtycke från andra intagna för att kunna placera någon av motsatt kön på samma avdelning tas bort. Eftersom innebörden av kön här är det juridiska innebär det alltså att en man som ändrat juridiskt kön till kvinna skulle kunna nekas att placeras av födda män eftersom de inte hade samtyckt till att ha en person där av ett motsatt juridiskt kön.

Det kommer alltså bli enklare att neka tillträde för födda män som vill in på kvinnoanstalter än vad det är idag.

4. Underlättar könstillhörighetslagen för kriminella och skuldsatta att gå under jorden?

En farhåga som uppkommit i debatten är att eftersom ändrat juridiskt kön ger ett nytt personnummer, skulle det innebära att exempelvis myndigheter ”tappar bort” en person som får ett nytt personnummer, vilket skulle kunna missbrukas av till exempel kriminella.

Här är det viktigt att påminna sig om att den nya könstillhörighetslagen inte innebär att vem som helst med bank-id kan gå in på Skatteverkets hemsida och byta juridiskt kön. Så funkar det inte. Utan det krävs fortfarande en vårdkontakt där man påvisar om att man verkligen har någon form av könsdysfori som motiverar ändringen av juridiskt kön.

Med det sagt har såväl Lagrådet som remissinstanser, exempelvis Bolagsverket, belyst risken för att ändring av juridiskt kön och därmed personnummer, missbrukas.

Enligt lagrådsremissen är myndigheters tekniska system inte uppbyggda kring att enkelt spåra historik om personnummer ändras flera gånger. IT-system kan dock uppdateras och det finns en viss spärr genom kravet på godkännande från vården för att ändra juridiskt kön.

Polisen, Säkerhetspolisen och Skatteverket har i sina remissvar inte heller uttryckt någon oro. I lagrådsremissen har man även kikat på Danmark, Island och Norge, där liknande lagstiftning införts och man inte sett att det missbrukats på det här sättet.

I debatten har det också hävdats att en person med skulder hos Kronofogden i praktiken skulle bli skuldfri genom att med sitt nya personnummer gå under jorden.

Rent juridiskt är det förstås inte så att ett nytt personnummer innebär att den aktuella fysiska personen blir ett helt nytt rättssubjekt. Utan här finns en kontinuitetsprincip, skulderna består och det blir mer av en teknisk fråga för myndigheters IT-system om hur man ska koppla ihop personnummer.

5. Underlättar könstillhörighetslagen för födda män att tävla i kvinnliga idrottslag?

Här är lagrådsremissen kort och gott tydlig med att det här är ett område som hör hemma inom den privata sfären och således styrs av idrottsförbundens egna regler. Även med en ny könstillhörighetslag kommer det alltså inte finns någon juridiskt erkänd rättighet för den som ändrat juridiskt kön att kräva en plats i exempelvis ett kvinnligt lag för simmare eller löpare.

Sammantaget vilar den nya könstillhörighetslagen juridiskt på att när det finns en direkt koppling till kön i själva lagstiftningen avses det juridiska, inte biologiska, könet. Det innebär att den som ändrar juridiskt kön direkt påverkas av de lagar som pekar ut ett specifikt kön.

De flesta situationer i våra liv, exempelvis omklädningsrum och idrottstävlingar, är dock inte direkt kopplade till en lagstiftning. I denna privata sfär kommer man fortsatt kunna göra en uppdelning mellan män och kvinnor baserat på om man är född som man eller kvinna.

Vi kommer säkert få följa en del rättsfall på det här området, exempelvis om gränsen för diskriminering, men förarbeten och praxis hittills talar för att det mesta blir som idag.