I dessa sammanhang utgör högt belånade bolag, som t.ex. de svenska och internationella riskkapitalbolagens portföljbolag, en grupp som särskilt uppmärksammats. De senaste 5-10 åren har riskkapitaldrivna förvärvstransaktioner utgjort en betydande andel av marknaden. Som en direkt följd av finanskrisen och bankernas brist på likviditet, har dock transaktionstätheten på detta område gått ner märkbart. Dessa förvärvstransaktioner, där historiskt sett så mycket som 70-80% av transaktionsvärdet finansierats med banklån men där andelen lån sedan något år tillbaka sjunkit till 50-60%, brukar benämnas leveraged buyouts.

Upplåningen för dessa förvärv sker ofta under relativt omfattande låneavtal som ger bankerna viss kontroll över låntagaren, bl.a. genom en uppsättning garantier och åtaganden från låntagarens sida som i sin tur är kopplade till en serie uppsägningsgrunder. Dessa avtalsbestämmelser ger bankerna möjlighet att säga upp lånen till omedelbar återbetalning om låntagaren inte uppfyller sina åtaganden under låneavtalet. I det läge som råder, präglas marknaden delvis därför av en omläggning i fokus, från s.k. leveraged buyouts till frågor som rör riskexponeringen under de låneavtal som ingåtts för finansieringen av dessa förvärv. I anslutning till dessa frågor aktualiseras även frågor om bl.a. styrelseansvar, återvinning och insolvens.

Finansiella problem

Att ett bolag bedöms ha finansiella problem, behöver givetvis inte innebära att bolaget inte kan betala sina skulder då de förfaller till betalning. När det gäller framförallt högt belånade bolag, är det ofta snarare så att låneavtalets bestämmelser aktualiseras tidigt och tvingar parterna till förhandlingsbordet. Bolagets negativa utveckling fungerar härvidlag som en varningssignal för bankerna som föranleder dem att göra en särskild genomgång av sitt engagemang och ta upp en dialog med låntagaren. Detta kan leda vidare till diskussioner om eftergifter från bankernas sida eller en omstrukturering av lånen.

Låneavtalets relativa omfattning medför sålunda att de finansiella problemen fångas upp på ett tidigt stadium och ger parterna goda möjligheter att komma till rätta med problemen innan det är för sent (och företagsrekonstruktion eller konkurs är de enda alternativ som återstår).

Struktur och eventuell pantrealisation

Vid sidan av den sedvanliga uppsättningen garantier, åtaganden och uppsägningsgrunder i låneavtalen, säkerställs denna typ av lån med en betydande säkerhetsmassa, som i huvudsak består av samtliga aktier i de viktigaste koncernbolagen samt koncernbolagens mer betydande tillgångar. Vid sidan av de s.k. seniora långivarna, som till största delen finansierat förvärvet i en leveraged buyout, förekommer ofta s.k. mezzanine-långivare vars fordringar är efterställda de seniora långivarnas. Mot en högre ränta, tar alltså mezzanine-långivarna typiskt sett en större risk, bl.a. också genom ett begränsat säkerhetspaket där de ur den pantsatta egendomen endast har rätt till utdelning i andra hand, efter de seniora långivarna. Det kan således uppstå situationer där de olika långivarna sinsemellan har delvis motstridiga intressen i samband med en befarad obeståndssituation.

De säkerheter som ställts för fullgörande av låntagarens förpliktelser enligt låneavtalet, kan verkställas och tas i anspråk redan i händelse av avtalsbrott, s.k. event of default. Verkställande av pant över aktierna i förvärvsbolaget eller annat bolag i strukturen, öppnar upp för realisation av panten genom privat försäljning eller offentlig auktion. En sådan pantrealisation sker vanligtvis under ordnade former genom en konventionell, om än påskyndad, M&A-process med anlitande av juridisk expertis med erfarenhet inom M&A och FRI (Financial Restructuring and Insolvency). Då en panthavare ska förfara med omsorg med sin pant och även beakta pantsättarens intressen (t.ex. genom att inte realisera panten på ett för pantsättaren otillbörligt negativt sätt), anlitas vanligtvis även professionella finansiella M&A-rådgivare för en värdering av bolaget och för att organisera försäljningen. I samband med detta identifieras och tillfrågas också potentiella köpare om de önskar lägga ett bud på de pantsatta aktierna i bolaget.

I det klimat som råder på den internationella finansmarknaden, med brist på likviditet och nytt kapital, är det dock mycket svårare än tidigare att sälja företag. Antalet potentiella köpare har helt enkelt minskat till följd av svårigheter att få lån till förvärven. En påskyndad försäljning av bolaget riskerar vidare att, i likhet med ett formellt insolvensförfarande, leda till negativa konsekvenser för värdet på bolaget, dess verksamhet och varumärke samt förtroendet för bolaget bland kunder och anställda. I detta läge finns dock inget som hindrar att existerande huvudägare, genom ett nybildat förvärvsbolag, lägger ett bud på bolaget. Ett sådant bud är faktiskt inte bara en framkomlig väg, utan kanske till och med den enda som framgångsrikt kan leda till en önskvärd lösning för bolaget, dess huvudägare och bankerna.

Omstrukturering och refinansiering

Som ett led i de förhandlingar som förs med bankerna om eftergifter och andra åtgärder under de existerande låneavtalen, kan således också diskuteras en helt ny finansieringsstruktur för bolaget som även innefattar en förvärvsfinansiering avseende de pantsatta aktierna. Förvärvet kan då finansieras av samma banker som tidigare, vilket de facto innebär en refinansiering av de gamla lånen. Detta kan vara ett attraktivt alternativ för bankerna då de i sådant fall bara behöver byta ut de existerande lånen mot nya, om än på delvis omförhandlade villkor.

Andra komponenter i förhandlingarna om en informell rekonstruktion kan t.ex. utgöras av kapitaltillskott från huvudägarna, justering av de finansiella åtagandena under låneavtalen, nya lån från bankerna mot ställande av ytterligare säkerhet, omstrukturering av koncernbolag samt omförhandlade villkor som innebär tillfälliga uppskov med räntebetalningar och amorteringar. Huvudägarna och bolaget kan också dra nytta av bankernas generella ovilja att realisera kreditförluster, genom att ta upp till förhandling att bankerna helt eller delvis ska skriva ned skulden, för att på så vis ytterligare förbättra framtidsutsikterna för bolaget. En nedskrivning av skulden kan också tänkas ske i utbyte mot att bankerna erbjuds teckna aktier i den nya förvärvsstrukturen och bli ägare (vanligtvis i minoritet) vid sidan av huvudägarna.

Även om det alltså ibland i och för sig kan antas att låntagaren inte kommer att kunna betala sina skulder när de förfaller till betalning, anses det ofta mindre lämpligt att inleda en formell företagsrekonstruktion. När det gäller företag med en i grunden sund verksamhet, visar det sig i stället ofta mer fördelaktigt, för såväl bankerna som bolaget, att parterna gemensamt kommer överens om en informell rekonstruktion av bolaget. De ovan kortfattat beskrivna rekonstruktionslösningarna kan på sikt leda till en ömsesidigt bättre situation än de mer formella förfaranden som står till buds, där t.ex. den värdeförstöring som en formell företagsrekonstruktion eller konkurs skulle innebära kan undvikas.

Fredrik Gillgren och Costin Mihailescu